Holmström och Gunnarsson: Empirin ger stöd för marknadsekonomin

Detta är del tre av tre av en genomgång av konservativa argument för marknadsekeonomi. Läs del ett här och del två här.

Det kanske starkaste konservativa argumentet för marknadsekonomin är dess faktiska utfall. ”Om man skulle tillfrågas om det viktigaste människor vunnit tack vare de så kallade kapitalisternas moralkodex är svaret: själva livet.” Så skrev Friedrich von Hayek och påpekade att kapitalismens moralregler – såsom arbetsdisciplin, sparsamhet, självbehärskning och respekt för äganderätten – historiskt har bidragit till människans överlevnad och samhällsutveckling. Han menar att dessa regler inte uppstod genom medveten planering utan genom evolution: de grupper som följde dem hade större chans att överleva och sprida sina normer. De kapitalistiska reglerna har därmed gjort det möjligt för fler människor, för oss som finns nu, att leva, även om de stundtals kan verka hårda eller orättvisa ur ett individuellt perspektiv.[1]

Den ständiga kritiken mot marknadsekonomins utfall är att den skulle skapa ”klyftor”, ett ojämlikt samhälle. Men som Jordan Peterson återkommande har bevisat är ojämlikhet ett naturligt inslag i biologiska och sociala system, inte en skapelse av kapitalismen. Redan i naturen uppstår asymmetrier i status och resurser som följd av konkurrens, kompetens och beteende. Kapitalismen, menar han, synliggör dessa skillnader snarare än skapar dem, eftersom den belönar produktivitet och värdeskapande. Människans värld är till sin natur ojämlik eftersom talanger, egenskaper och förutsättningar aldrig kommer att vara jämnt fördelade. Att på ett radikalt sätt söka utjämna skillnader mellan människor, som i Sovjetunionen, har visat sig leda till omfattande våld, förtryck och ekonomisk stagnation. För Peterson är frågan därför inte hur man eliminerar ojämlikhet, utan hur man begränsar dess destruktiva konsekvenser genom rättvisa spelregler och moraliskt ansvar.

Max Weber tillbakavisade på liknande sätt anklagelsen att kapitalismen skulle generera eller främja girighet och ha-begär. Sådana mänskliga laster är betydligt äldre än kapitalismen och har funnits inom alla system och hos människor inom alla sorters befattningar. ”Ett ohejdat förvärvsbegär”, skriver han, ”är på intet sätt liktydigt med kapitalism och ännu mindre med dess ’anda’. Kapitalism kan rentav vara liktydigt med att man betvingar eller åtminstone rationellt tempererar denna irrationella drift. Men förvisso är kapitalism identiskt med strävan efter vinst. En rationell kapitalistisk affärsverksamhet måste sträva efter ständigt förnyad vinst. För inom en kapitalistisk ordning skulle ett enskilt företag vara dömt till undergång om det inte orienterade sig efter chanserna att uppnå räntabilitet.”[2]

Weiying Zhang har beskrivit marknadsekonomin som ”ett samarbete som bygger på arbetsdelning och specialisering. Olika människor gör olika saker och handlar därefter med varandra. Arbetsdelning och specialisering kan maximera allas fördelar, utnyttja talangerna på bästa sätt och främja teknologiska framsteg; transaktioner gör det möjligt för alla att få vad de behöver. Eftersom ingen är villig att delta i handel utan egna fördelar måste marknaden vara ett plussummespel, inte ett nollsummespel.”[3]

På samma sätt framhåller nationalekonomen Daniel Waldenström att marknadsekonomin har visat sig vara just ett plussummespel. Handel, innovation och konkurrens skapar nytt värde snarare än att omfördela en konstant mängd resurser. Till skillnad från nollsummespel, där en parts vinst kräver en annans förlust, leder marknadsutbyten till ömsesidiga vinster genom specialisering och produktivitetsökning. Den långsiktiga följden, menar Waldenström, är att hela samhällen blir rikare, vilket förklarar den dramatiska globala fattigdomsminskningen under de senaste två århundradena. Klasskampsretoriken bygger på en felanalys, för när ekonomin växer gynnas alla – inte bara kapitalisterna utan också de anställda.[4]

Faktum är att utvecklingen främst har gynnat vanligt folk. I boken Superrika och jämlika har Waldenström visat att marknadsekonomin under det senaste århundradet inte bara har möjliggjort för en elit att få kraftig förmögenhetstillväxt, utan att de ekonomiska klyftorna också har minskat kraftigt. Svenska folket är i dag trettio gånger rikare än för hundra år sedan. Ägandet har blivit mer spritt när ekonomin har vuxit, men inte bara det: Nästan oavsett hur man mäter – förmögenhet, inkomst, hälsa, utbildning eller annat – så har ojämlikheten minskat i Sverige och i stora delar av världen de senaste hundra åren. Marknadsekonomin gynnar i första hand vanligt folk eftersom konkurrens och innovation ständigt gör tidigare lyxvaror tillgängliga för alla. När glödlampan uppfanns, skriver Weiying Zhang, var det mycket mer betydelsefullt för de fattiga: ”för när det inte fanns några glödlampor kunde de rika tända en massa ljus medan de fattiga inte hade råd med ett enda. Ett samhälles elit kan under de flesta system leva bekväma liv (genom egen excellens, genom att skaffa sig privilegier, eller genom att utnyttja andra), men under marknadsekonomin ges alla chansen att bygga sig ett värdigt liv, att spara och att investera. Man kan jobba sig ur fattigdom utan att det sker på bekostnad av andra.

Sammanfattningsvis visar de konservativa argumenten att marknadsekonomin inte bara är ett ekonomiskt system bland andra, utan en ordning som vuxit fram ur mänsklig erfarenhet, tradition och moral. Den förenar frihet med ansvar, pluralism med gemenskap och innovation med respekt för det bestående. Genom att decentralisera makt, värna äganderätt och främja dygder som flit och ansvarstagande, har marknadsekonomin visat sig vara den mest robusta grunden för ett samhälle där människor kan växa, samarbeta och leva i frihet.

I en tid då ropen på kontroll, likriktning och centralisering åter hörs, behöver vi påminna oss om marknadsekonomins verkliga styrka: dess förmåga att frigöra människans skaparkraft, att skydda det lilla mot det stora, att låta pluralism och gemenskap växa sida vid sida. Det är i marknadens myller av fria val, ansvarstagande och samarbete som framtidens välstånd och frihet tar form.

Att försvara marknadsekonomin är därför att försvara själva möjligheten till ett samhälle där människor kan leva som fria, ansvarstagande individer – i gemenskap med andra, men utan tvång. Det är att stå upp för det arv som byggt vår civilisation, och att med tillförsikt blicka mot framtiden.

Mattias Holmström är teol. kand. och fil. kand & Tony Gunnarsson är pol. kand. De är redaktörer för Svensk Tidskrifts serie Konservatismen och Marknaden.

Läs övriga delar i Svensk Tidskrifts serie Konservatismen och Marknaden här.

[1] Friedrich Hayek. Det stora misstaget. Ratio, 1990. Sida 172–176.
[2] Max Weber. Kapitalismens uppkomst. Ratio 1986. Sida 15–16.
[3] Zhang. W., Marknadsekonomi och allmänt välstånd. I: Rainer Zitelmann. Myter om kapitalism. Förlagsaktiebolaget Svensk Tidskrift, 2023. Sida 335.
[4] Daniel Waldenström. Superrika och jämlika. Mondial, 2024. Sida 17–19, 259–260.