Holmström & Gunnarsson: Konservativa argument för marknadsekonomin

Detta är del ett av tre av en genomgång av konservativa argument för marknadsekeonomi.

”Fria marknader uppfyller bäst behovet av autonomi, lokal aktivitet och bred fördelning. Deras överlägsenhet gentemot alla andra kända – och troligen möjliga – system, givet denna förmåga, bör utan tvekan erkännas och främjas av dem som värnar västerlandets värden. Inga andra system gör det möjligt att de avgörande och ständigt föränderliga besluten om vad som för tillfället är värdefullt fattas genom fritt val och frivilliga ansträngningar från så många människor som möjligt. Inga andra system tillåter insamling och sammanställning av den mångfald av vitt skilda och specifika tankar och beslut som uppstår ur detta fria val och denna frivilliga ansträngning. Inget annat system fungerar därför, eller verkar kunna fungera, på det sätt som gör en fortlöpande anpassning till framtidens oförutsägbara horisont både möjlig och önskvärd.”[1]

1. Marknaden är spontant och organiskt framvuxen

Konservatismen betonar vikten av den organiska samhällsutvecklingen, vilket innebär att samhällets strukturer måste tillåtas att växa fram naturligt, underifrån och gradvis, med respekt för traditioner och institutioner. Med andra ord: att låta gemenskaper och kulturer växa fram utan politiskt störande ingrepp. Det gör det naturligt för konservativa att också bejaka marknadsekonomin. För marknadsekonomin är, med Hayeks ord, det mänskliga samarbetets utvidgade ordning, och är inte ”resultatet av mänsklig planering eller avsikt, utan […] uppstod spontant genom att man oavsiktligt anpassade sig till vissa traditionella och i hög grad moraliska sedvänjor”.[2] De grupper som har anammat dessa sedvänjor har byggt civilisation och vuxit i välstånd och befolkning, medan andra stagnerat. Marknadsekonomi, äganderätt och fritt utbyte av produkter är nödvändiga beståndsdelar i alla större ekonomier, som går bortom den egna familjen, klanen eller byn, och i alla system där man samarbetar med främlingar för att överleva och utvecklas – alternativet är misstro och konflikt, vilket varken bidrar till mänsklig gemenskap eller civilisation. Med Roger Scrutons ord är det ”bara när människor har äganderätt, och kan fritt utbyta vad de äger mot vad de behöver, som ett samhälle av främlingar kan åstadkomma ekonomiskt samarbete”[3].

Marknadsekonomin löper i linje med både den konservativa subsidiaritetsprincipen och den kristna ofullkomlighetstanken. Den utgår från en realistisk människosyn: Vi drivs av eget intresse, men kan genom fria utbyten och ansvarstagande skapa gemensam nytta. Marknaden är inte, vilket författaren Lena Andersson har konstaterat, ett ovanifrån konstruerat system, utan bygger på ”djupt liggande – naturliga – värderingar hos människan. Det är vad som ger marknaden dess seghet och försprång. (…) Den fria ekonomins livsduglighet kommer därför av att den ligger i linje med centrala aspekter av människans vara”.[4] Marknadsekonomin är skapad underifrån av ”småföretagare, bönder, innovatörer och entreprenörer – på bekostnad av monopolister, merkantilistiska kungar och rationalistiska filosofer”[5]. Den är ett arv av praktiker, institutioner och erfarenheter som vuxit fram organiskt över sekler. Att respektera marknaden är att respektera ett kollektivt arv av prövningar och misstag. Planekonomi kräver däremot en övertro på den upplysta människans förmåga att centralplanera, ta till sig oändligt med information och kunna räkna ut unika individers behov.

Marknadsekonomin är motsatsen till planekonomin: en decentralisering av den ekonomiska makten. Marknaden innebär att beslutsfattandet flyttas till lägsta lämpliga instans, där informationen om preferenser och behov är som störst. Därmed möjliggör den pluralism i stället för att tvinga fram likriktning. Den ser till det lilla sammanhanget, och tjänar individernas och familjernas unika behov, snarare än det stora systemet: Marknadsekonomin skapar en ekonomisk köksbordsdemokrati. Marknadsekonomin leder till en mångfald av resultat och olika ekonomiska utfall, vilket är en naturlig och nödvändig konsekvens av människors olika ambitioner, förmågor och intressen.

2. Marknadsekonomin är samhällsbevarande

Konservativa brukar landa i stöd till marknadsekonomin till följd av beprövad historisk erfarenhet, att den är naturlig för människan, men också av moraliska skäl. Inte minst äganderätten och den privata egendomen brukar betraktas som en självklar del av naturrätten och något som inte kan reduceras till en samhällelig konstruktion. Richard Weaver kallade äganderätten för ”den sista metafysiska rättigheten” och ansåg att det var den sista försvarslinjen för den privata sfären i en tid av växande statsmakt. Definierar man marknadsekonomi med Rainer Zitelmanns ord som ”ett ekonomiskt system baserat på privat ägande och konkurrens där företag är fria att själva bestämma vad och hur mycket de producerar med hjälp av priser satta av marknaden” är den inte bara förenlig med en konservativ samhällssyn, utan mer än så: Marknadsekonomin kan som inga andra ekonomiska system samexistera med den organiska samhällsutvecklingen och med de små gemenskaperna. [6]

Hayek var av uppfattning att enskild egendom är den moraliska kärnan i varje avancerad civilisation. Och i den västerländska traditionen har rätten till privat egendom spelat en avgörande roll för både det politiska och det moraliska systemets utformning. Marknadsekonomin har av vissa konservativa betraktats som uttryck för den västerländska civilisationens kärnvärden: personlig frihet, rättsstat och ansvar. I samhällen där privat ägande respekteras uppstår en naturlig gräns för politisk makt, och rätten att tänka och handla självständigt får ett verkligt skydd. Det är denna ordning som skiljer de fria samhällena i väst från system där individens frihet är inskränkt eller obefintlig. Privat egendom fungerar inte bara som ett ekonomiskt verktyg, utan också som ett institutionellt skydd för oliktänkande och ett villkor för ett pluralistiskt samhälle.

Ändå finns det historiskt och i samtiden gott om exempel på konservativa röster som riktat udden mot marknadsekonomin, och framför allt vad de anser vara effekten av den: en ekonomistisk människosyn och en alltför marknadsorienterad politik. Men även för konservativa kritiker är marknadsekonomin i allmänhet, för att parafrasera Winston Churchill, det värsta ekonomiska systemet, bortsett från alla de andra. Gemensamt för de ekonomiska system som på ett fundamentalt sätt utmanar marknadsekonomin är att de bygger på utopier, åsidosätter äganderätten och skulle kräva omfattande centralplanering, politiskt våld och omstöpning av samhället för att kunna implementeras. Det vill säga allt sådan som konservativa instinktivt är emot. De försök som gjorts att helt åsidosätta marknadsmekanismerna har ofta slutat i katastrof, eftersom utbyte på marknaden är det naturliga sättet att bedriva ekonomisk verksamhet.

Mattias Holmström är teol. kand. och fil. kand & Tony Gunnarsson är pol. kand. De är redaktörer för Svensk Tidskrifts serie Konservatismen och Marknaden.

Läs övriga delar i Svensk Tidskrifts serie Konservatismen och Marknaden här.

[1] Jordan B. Peterson. A Conservative Manifesto. Sida 4.
[2] Friedrich Hayek. Det stora misstaget. Ratio, 1990. Sida 13
[3] Roger Scruton. How to be a conservative. Bloomsbury, 2014. Sida 54.
[4] Lena Andersson. Marknaden inom oss är som hunger och törst. I: Svenskt Näringsliv. En antologi om näringslivets värden. Sida 113.
[5] John Zmirak. Wilhelm Röpke – Swiss localist, global economist. ISI Books, 2001. Sida 10.
[6] Rainer Zitelmann. Myter om kapitalism. Förlagsaktiebolaget Svensk Tidskrift, 2023. Sida 3.