Hans Eklind: Yttrandefrihetens grundvalar

Demokrati och yttrandefrihet tas ofta för givna i Sverige. De är en självklar del av vårt samhälle, ja till och med grundpelare för det fria samhället. Men när dessa principer hotas av alla typer av extrema rörelser som tänjer på dess gränser intill bristningsgränsen behöver politiken agera för att skydda dem. Demokrati och yttrandefrihet är levande principer som kräver förvaltande av oss medborgare och de som har ansvar för samhällets styre. Det är just därför min partiledare Ebba Busch och partikollega Alice Teodorescu Måwe förslog åtgärder för att lagföra demonstranter som inskränker och underminerar yttrandefriheten och demokratin. 

Sverige rankas bland de mest fria och demokratiska länderna i världen. Det har varit en lång process att ta sig dit. Som första land i världen antog vi en lag som reglerar rätten till det fria ordet: tryckfrihetsförordningen från 1766 som utsågs till ett världsminne av Unesco. Yttrandefriheten är historiskt förankrad i vårt samhälle och grundlag. Men att ha en lagfäst rättighet förutsätter också en förståelse för densamma och ett försvar av den mot de krafter som vill missbruka den.

I USA testades yttrandefriheten i ett uppmärksammat fall 1989. I fallet Texas vs. Johnson stod frågan om brännandet av USA:s flagga var förenligt med yttrandefriheten eller stred mot den friheten. Domaren Antonin Scalia, en av de mest konservativa domarna i USA:s högsta domstol, sa i ett numera känt uttalande att hade han varit kung hade han förbjudit det, men rättsstaten garanterar rätten att kritisera en nations styre – även ett lands flagga. Bakgrunden för detta uttalande är en distinktion mellan det som är moraliskt riktigt och det som är lagligt rätt. Man kan tycka att det är ett uselt beteende, men man har likväl rätten på sin sida.

Som präst blir jag till exempel mycket illa till mods när människor hånar Jesus. I traditionellt språkbruk kallas det ibland för hädelse. Men skillnaden är att jag inte för den sakens skull önskar frånta människor sin rätt att uttrycka sina åsikter, hur fel de än må ha och hur otrevligt det må kännas. Det är dock inte detta vi har att göra med idag. Demonstranterna som står utanför Sveriges Riksdag och hotar folkvalda, följer efter ministrar på kvällarna eller skanderar hotfulla glåpord utanför en judisk skola är inte samma sak som att fritt utrycka sitt missnöje mot en stat.

I närtid har vi sett den yttersta konsekvensen av sådant antisocialt beteende. På ett möte vid ett universitet i USA sköts opinionsbildaren Charlie Kirk. Han var där och exemplifierade yttrandefriheten på bästa möjliga sätt: genom att välkomna meningsmotståndare att debattera, ifrågasätta och till och med håna honom. Kirk gjorde sig känd genom dessa torgmöten där han engagerade studenter och medborgare i debatter om allt möjligt. Men på ett sådant torgmöte sköts han till döds av någon som vägrade leva enligt samhällets spelregler.

Vi talar ofta om demokratin, yttrandefrihet och det fria samhället som toleranta. Men tolerans är egentligen det Kirk visade prov på. Att tolerera något utesluter inte att stå stadigt i sin övertygelse om att något är sant. Att känna till de värderingar som vårt samhälle bygger på och att slå vakt om dem. Grunden till tolerans är kristendomens ”kärleken till sin nästa.” Vi som land har en kristen etik och rättstatsliga principer. Bland dem finns representativ demokrati och en grundlagsstadgad yttrandefrihet. Vi tolererar att de ifrågasätts, vi tolererar andra åsikter än våra egna – precis som Kirk gjorde när han debatterade med meningsmotståndare. Men vi kan inte tolerera beteende som hotar våra institutioner, medborgare och själva yttrandefriheten. Det ena utesluter därför inte det andra; vi kan tillåta demonstrationer men säga nej till att antidemokratiska aktivister tar över våra gator och torg.

Alla är snabba med att fördöma antisemitismen. Men den som inte vill ge utrymme för hat mot judar måste också förstå att vi inte kan legitimera hot mot judar. Det räcker inte längre med fördömanden. Det här är krafter som inte lyssnar till förmaningar. Det är aktivister som snarast stärks av avståndstaganden. Det är aktivister som kommer fortsätta spränga gränser i att sprida antisemitism förtäckt i demonstrationståg.  Och den här rörelsen kommer inte sluta. Därför måste vi som tror på demokrati och vill försvara Sveriges värdegrund agera.

Yttrandefriheten är central för vårt samhälle. Men för att slå vakt om den krävs det att de som hotar denna frihet och vårt sätt att leva möter lagens makt. Det är mot den bakgrunden Ebba och Alice föreslagit sex konkreta åtgärder för att utvidga lagens makt att slå vakt om vårt fria samhälle.

Hans Eklind (KD) är vice gruppledare och ekonomiskpolitisk talesperson.