Gunnar Hökmark: En nordisk försvarskommission skulle stärka Norden inom Nato

Med den nya amerikanska säkerhetsstrategin har världen blivit mer osäker. Det gäller även för USA. När USA distanserar sig från sina partners blir vår region i Europa den mest utsatta för rysk aggression. Det gäller än mer eftersom den amerikanska säkerhetsstrategin utpekar Europa i fientliga former och medvetet vill undergräva vår politiska stabilitet och sammanhållning.

Strategin är medvetet likgiltig till de hot som totalitära regimer fortsatt innebär mot amerikanska intressen och liksom man i hybris förtränger det faktum att USA är beroende av sina allierade. USA:s egen militära och politiska kapacitet räcker inte för att ensam möta Kinas utmaning i Stilla havet. Samtidigt är europeisk säkerhet fortsatt avgörande för USA. Det gäller i Atlanten, i Arktis och för stabiliteten i norra Europa.

För Ryssland är Östersjön, Arktis och Atlanten strategiska områden att kontrollera, och Putinregimen hävdar att Ryssland har ”legitima intressen” här. Vi måste nu utgå ifrån att Ryssland är berett att använda militärt våld för att hävda dessa intressen.

För alla nordiska och baltiska länder är Nato därför en existentiell säkerhetsgaranti, med eller utan USA. Utan Nato hade vart och ett av våra länder varit extremt utsatt – särskilt de baltiska staterna, där Kreml anser sig ha rätt att ”skydda” de ryskspråkiga och dessutom kräver landförbindelse till Kaliningrad. Men även våra egna länder är utsatta genom Öresund, Gotland, Arktis och Atlantförbindelserna. Ryssland betraktar det nordiska området som ett av Europas viktigaste konfliktcentra.

Genom Nato har vi inte bara en gemensam försvarsplattform, utan också en politisk struktur som kan forma utvecklingen inom både Nato och EU. Och tillsammans är de nordiska och baltiska länderna betydligt starkare än vad våra nationella identiteter speglar. Tillsammans med Polen och Tyskland kan vi bygga ett starkt nordiskt ben i Nato och samtidigt fördjupa EU:s säkerhetspolitik och försvarsindustriella samarbete.

Det bör ske genom att det europeiska Nato, med Storbritannien som en central strategisk nation, blir basen för EU:s säkerhetspolitiska utveckling. Vi måste knyta Storbritannien så nära det europeiska samarbetet som möjligt och samtidigt göra Kanada till en självklar partner.

Norden och de baltiska länderna måste ta initiativ till reformer i Europa som stärker vår geopolitiska motståndskraft. En fördjupad och konsekvent inre marknad är avgörande – antingen genom gemensam lagstiftning utan undantag eller genom principen att nationell lagstiftning som regel ska gälla på hela marknaden om inget land kan visa att undantag krävs. Det är undantagen som ska vara undantag, inte regeln.

De nordiska och baltiska länderna kan gå före genom att fördjupa integrationen i finansmarknader, tjänster och varuflöden, och genom att bygga digital och fysisk infrastruktur och innovationskluster som ger den europeiska samverkan förstärkt kapacitet. Europa blir också därigenom blir en starkare del av samarbetet med amerikanska företag samtidigt som beroendet blir mindre ensidigt och sårbart för en amerikansk administration som öppet utpekar Europa som ett större problem än Ryssland och Kina.

Europa måste också åter bli en global kraft för fri handel. Genom fler och bredare handelsavtal kan EU bli den dominerande globala handelsmakten, vilket både stärker vår ekonomi och ger större geopolitisk tyngd.

Men viktigast av allt är att snabbt bygga en kraftfull och samlad försvarsförmåga i Norden och Östersjöregionen. Vår del av Europa måste ha en styrka som gör att varje rysk provokation, hybridattack eller väpnad operation möts av en tröskel som Ryssland inte kan överskrida. Efter invasionen av Ukraina vet Kreml att kostnaden kan bli långt större än någon vinst. Den insikten måste också gälla i norr.

Därför bör de nordiska länderna tillsätta en gemensam försvarskommission som, utifrån våra samlade ekonomiska resurser, formar det nordiska försvaret som en integrerad styrka i nära samarbete med Baltikum. Den bör sätta höga gemensamma mål för vår försvarsförmåga; Natos riktmärke om 3,5 procent kommer inte att vara tillräckligt i vår region.

Kommissionen bör ge en gemensam lägesbild av hoten mot Norden och Östersjön, beskriva hur vi på kort sikt möter dem med dagens resurser, och hur vi på längre sikt bygger den styrka som krävs för avskräckning och stabilitet. Den ska definiera nationella åtaganden om ökade försvarsanslag, föreslå gemensamma resurser och fördela ansvar för logistik, transport, övervakning, underrättelser och rymdförmåga.

Den bör arbeta nära de baltiska länderna samt Polen och Tyskland för att skapa en struktur som gör Östersjön säker och ger de baltiska länderna en hög tröskel mot rysk aggression. Den måste stärka den brittiskledda Joint Expeditionary Force och planera för operationer både inom och utanför regionen, utveckla utbildning och övningar med övriga Nato, samt säkerställa att infrastrukturen möjliggör snabbt stöd från alla Nato-länder.

Och den bör ha ett bredare nordatlantiskt perspektiv: att tillsammans värna Grönland och Arktis och därigenom bidra till Natos kontroll över Atlanten.

Det blir en nordisk försvarskommission som inte, som efter andra världskriget, ställer Nato och Norden mot varandra – utan som stärker Norden inom Nato. Visar vi inte handlingskraft nu kommer vi att ångra det.

Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker