Edward Hamilton: Moderaterna måste gå i opposition redan nu

Våren 2010 lyckades Alliansregeringen vända ett underläge med 6 procentenheter till storslagen valvinst några månader senare. Granskning av den rödgröna oppositionen, intern mobilisering och fokus på ekonomi var framgångsrecepten. Låt inte Trumps egenproducerade kaos få överskugga spelplanen. Släpp sterila talepunkter och gå till motattack redan nu.

Sexton år sedan var tiden då Moderaterna och alliansregeringen skulle söka förnyat förtroende som regeringsbildare. Då, liksom nu, inleddes valåret med kräftgång i opinionen. Då, liksom nu, möttes Sverige av begynnande ljuspunkter i ekonomin efter åratal av krishantering. Och då, liksom nu, hade inte oppositionen visat korten.

Den 3 maj 2010 kom den svarta svanen. De rödgröna partierna presenterade en gemensam budgetmotion – ”Ny färdriktning – fler jobb, grön omställning och mindre klyftor för hela Sverige”.

Varje förslag, varje siffra och varje konsekvens av reformerna hade studerats i minsta detalj månaderna före. Den rödgröna sidan blev överrumplade av kraften när Moderaterna agerade som om de vore i opposition.

”Vi räknade helt enkelt sönder våra motståndare. Excel slår retorik”, slår Anders Borg fast i boken ”Finansministern”, i vilken han genomgående beskriver händelseförloppet.

Flera oväntade konsekvensanalyser lyckades tas fram. Exempelvis visade det sig att S förslag om A-kasseavgifter skulle slå mot centrala LO-grupper i indirekta kostnadshöjningar på tusentals kronor. Dessutom fanns jämställdhetsaspekter som gjorde att Moderaterna kunde vinna breda löntagargrupper, inklusive kvinnliga akademiker och tjänstemän.

I flera efterföljande debatter lyckades moderatledning få Mona Sahlin (S) på defensiven. Samtidigt som Anders Borg eldade massorna internt i partiet om farorna med S skattehöjningar och ”jobbstopp”, lade Fredrik Reinfeldt allt fokus på att ta hem debatterna mot Socialdemokraternas statsministerkandidat.

Moderata riksdagsledamöter agerade på egen hand för att sänka S förslag i utspel och debattartiklar runt om i landet. Resultatet av den sammanvägda energin blev till slut en rungande seger i riksdagsvalet och drygt 30 procent väljarstöd för Moderaterna.

Väljarna belönade den M-ledda regeringen för ett uthålligt arbete kring strukturreformer, lika mycket som väljarna förkastade socialistiska vänsterexperiment. Men särskilt den senare aspekten kom inte av sig självt: Det var Moderaternas oppositionsgranskning som gjorde jobbet, inte journalisterna.

När S slickat sina sår kom hemläxan. I eftervalsanalysen, skriven av självaste Morgan Johansson (S), slog socialdemokratin fast att den gemensamma budgetmotionen med S, V och Mp var ett misstag. Särskilt nämndes förslagen om en ny fastighetsskatt och höjda bensinpriser som viktiga akilleshälar.

Åter till vintern 2026. Hela historien om Moderaternas storseger förra gången i regeringsställning talar för att S-ledningen kommer hålla korten tajt inpå kroppen i vår. Men det kommer inte funka nu heller.

För även om varje rödgrönt parti redogör för sina enskilda ekonomiska förslag, särskilt efter vårpropositionen, kommer varje kunnig person att enkelt lägga pusslet om centrala sakfrågor. Och den mediala logiken kommer växla väldigt snart om de rödgröna befäster sin ställning i opinionen.

Det finns så klart skillnader med 2010. Brott och straff är en aspekt som alltjämt utgör en viktig kommandohöjd. Donald Trumps egenproducerade haveri Grönland gör att väljarna vill se stabilitet och statsmän vid rodret. Och, jo, firma Reinfeldt/ Borg hade högre förtroende än dagens M-ledning.

Men väljare röstar på partier, inte enskilda företrädare. Och andemeningen att budskapsdisciplin, fokus på bollen (ekonomi) och att den interna mobiliseringen måste öka gäller nu också.

Att ”gå i opposition” innebär för övrigt att centrala M-företrädare måste släppa talepunkterna och börja föra gerillakrig på hemmafronten.

På ren svenska: Släpp storstilade mingel-övningar i Bryssel, skippa övertaktiska möten med influencers och bilder på husdjur på sociala medier. Ut och kriga i föreningarna istället.

Hoppa inte heller på första bästa mediestorm och koka ihop ihålig policy för att kortsiktigt mata journalister (exemplet mäns våld mot kvinnor är ett sådant ängsligt exempel). Slå hål på S nydanande ”feministiska utrikespolitik” istället.

En dag utan att key message om att den rödgröna sidan vill höja skatter och bidrag har fått snurra i nyhetsmedierna är en förlorad dag.

Våren 2010 visar att det går att vinna stort stöd, på kort tid, om alla gör sitt jobb.

Gå i opposition innan det är för sent.

Källor:
Borg, ”Finansministern” (2019)
Borg, ”Tal på Moderaternas Kommunala Rikskonferens” (16 april 2010)
Expressen, ”Vi måste bli bättre på att sätta dagordningen” (om S eftervalsanalys)(3 dec 2010)