Edward Hamilton: Hårda sakfrågor talar för fortsatt M-ledd regering

Den borgerliga regeringen har befunnit sig i ett reaktivt läge det senaste halvåret. Men den krassa verkligheten tyder på att Tidöpartierna har slagläge. Val vinns på hemmaplan. Klassiska högerfrågor som ekonomi och säkerhet trumfar tillfälligt brus i kvällstidningarna. Var finns nerven i Magdalena Anderssons (S) plan?

Regeringen Kristersson har jagats av negativa medierubriker den senaste tiden. Rollen som nationell säkerhetsrådgivare har inte lyft. Dessutom har regeringen yttrat olika nyanser i utrikespolitiken. Sittande regering får bära hundhuvudet när omvärldsläget förvärrats.

Diverse politiska förståsigpåare räknar nu ut regeringen på förhand. Det är sannolikt ett misstag.

Den senaste veckan har oppositionen börjat visa korten. Magdalena Andersson (S) har intervjuats i dels Sveriges Radio (30/8), dels i ett linjetal på Sveavägen 68 (2/9).

Bilden som framkommer är att Socialdemokraterna saknar nerv. När S-ledaren intervjuas i radion ägnas 75 procent av tiden till förslaget om att förbjuda valfrihet i välfärden.

Förutom att nyligen genomförd socialisering i region Stockholm visat på rena rama förskräckelsen för patienterna, talar all historik för att förslaget är ogenomförbart. Alla minns hur Reepalu-utredningen maldes ner till oigenkännlighet innan förslaget förkastades i riksdagen. Varför ska folk gå man ur huse för Reepalu 2.0?

Övriga 25 procent i intervjun handlar om oppositionens brist på enighet och konkretion. Vem ska Andersson styra med? Vad ska de göra? Och hur ska det gå till? Dessa frågor kommer att eka fram till valdagen från och med nu.

Ett annat tema är att Andersson skjuter in sig på regeringsduglighet. Socialdemokraterna ska låta arbetarrörelsens chefsbyråkrat Nils Vikmång (S) göra en genomlysning av regeringskansliet.

Jaha? Inte heller detta är mobiliserar väljare. Folk har dessutom glömt storyn om den olycksalige säkerhetsrådgivaren lagom till nästa val.

Slutligen skjuter S in sig på ekonomi och arbetsmarknad. Här finns visst potential, men mycket snart kommer arbetarrörelsen hamna i en defensiv position.

Snart kommer regeringens reformutrymme om 80 miljarder att omsättas i faktisk politik. Tydliga skattelättnader väntas för hushåll och företag.

Dessutom visar det sig att S agenda för en offensiv jobbpolitik i allt väsentligt liknar ett luftslott, vilket jag redogjorde för i Timbros Smedjan tidigare i veckan (2/9).

Därtill väntas regeringens straffskärpningar, skarpare migrationsrätt och krav på bland annat medborgarskap att klubbas i riksdagen inom kort.

Förra året fick Kamala Harris erfara hur högmod leder till fall. Demokraterna ledde stort i opinionsmätningarna ända in i slutveckan i den amerikanska valrörelsen. Hon förlorade till slut på sakfrågor om ekonomi och migration.

I en svensk kontext fick Magdalena Andersson (S) uppleva samma sak i valet 2022. Även här hemma ledde vänstersidan stort före väljarna fick säga sitt.

Och strategin för S var likadant då som nu. Nämligen att profilera Andersson som en presidentkandidat. Svenska väljare röstar på partier, inte enskilda kandidater.

Slutligen handlar mycket av allt väsen i medierna om utrikespolitik. Även om sakområdet är viktigt trumfar inrikespolitiska sakfrågor när väljarna ska gå till valurnorna.

Om något måste nu den borgerliga regeringen därför enbart fokusera på hemmaplan från och med nu.

En borgerlig berättelse med fokus på ekonomi och säkerhet (inre och yttre) behöver ta form. Elisabeth Svantessons tal i Almedalen är en god start för ett sådant arbete.

År 2010 lyckades den borgerliga regeringen vända ett negativt opinionsläge till oöverträffad valvinst på sex månader. Ett år är lång tid i politik.

Fundamenta talar för fortsatt M-ledd regering efter nästa val.

Edward Hamilton är styrelseledamot Moderaterna Östermalm (Oscar Norra)