Edward Hamilton: För många frågetecken i svensk utrikesförvaltning

Tre centrala tjänstemän står i centrum för en oöverträffad kris på UD. Mycket är oklart. Sekretess omgärdar brottsutredningarna. SÄPO är inkopplat. Krisen kan vara ett led i en påverkansoperation. Det vi kan konstatera är att UD har all anledning till självrannsakan. Vilken kultur omgärdar regeringskansliets viktigaste departement?

Arvfurstens palats har historiskt varit hemvisten för statsförvaltningens elit. För studenter är Diplomatprogrammet biljetten till en global karriär. Genom historien har den tysta diplomatin hindrat konflikter, men också öppnat viktiga dörrar ut i världen. UD har kunnat attrahera the Best and the Brightest.

Ibland har också UD ifrågasatts. Kritiker har historiskt pekat på risken för att diplomattjänster gått i arv. Vissa skildringar har varit smått bisarra. Som när SVT i serien ”Diplomaterna” (2009) blottade en ovanligt vidlyftig ambassadör som festade loss i Dubai med lättklädda bikinibrudar. UD menade då att bildsättningen var missvisande.

På senare år har UD:s tjänstemän också kritiserats för att vara aktivistiska. År 2018 deltog 260 anställda tjänstemän vid utrikesförförvaltningen i ett upprop för att till synes påverka regeringsbildningen. De senaste åren har dock UD poängterat vikten av professionalism.

Flera vinster har också UD kammat hem på senare tid. Så sent som förra veckan frigavs journalisten Joakim Medin, efter vad som tycks ha varit frukten av tyst diplomati. Det går heller inte att förringa betydelsen av utrikesförvaltningens målmedvetna arbete under NATO-processen.

Alla som kan något om UD vet dock att en diplomatkarriär är lite av en ”golden cage”. Det är svårt för enskilda tjänstemän att lämna relativt välbetalda statuspositioner och för att gå till näringslivet.

I andra länder utnämns ambassadörer på andra meriter. I USA utses exempelvis ofta personer från vitt skilda bakgrunder. Här finns allt från framgångsrika techmiljardärer, till skickliga advokater.

Frågan är nu om UD:s instängda miljö byggt en skadlig kultur? Den senaste veckan reser tydliga frågetecken.

Först visade det sig att en aktiv diplomat och ambassadör, Tobias Thyberg, ägnat sig åt ett vidlyftigt leverne på dejting-sidor. Detta ska ha skett under hans tid som ambassadör i Afghanistan och i Ukraina. Risken för utpressning är givetvis påtaglig. Att inte berätta detta under säkerhetssamtal väcker frågor.

Därefter anhålls ytterligare en tidigare ambassadör anklagad för att ha utpressat nämnde Thyberg. Han häktades med en svag misstankegrad. Ambassadörens frihetsberövning gjord av SÄPO är också under utredning. Diplomaten gick tragiskt bort i slutet av förra veckan. Utredningen mot honom pågår alltjämt i skrivande stund.

Slutligen har en till tjänsteman gripits anklagad för att ha obehörig befattning med hemlig uppgift (!). Detta fall är helt frånkopplat den förstnämnda situationen.

Till skeendet hör det omvittnade kaos mellan UD:s enheter och delar av Statsrådsberedningen som föregick – sannolikt – tidigare utrikesminister Tobias Billströms avgång. Här verkar finnas småpåvar lite varstans på enhetschefsnivå inom UD som vill göra livet surt för bossar som inte håller med dem.

Och så här håller det på.

Axel Oxenstierna är statsförvaltningens anfader. I hans anda poängteras objektivitet, professionalism och stor respekt för Sveriges medborgare och vår nationella säkerhet.

Sorg och förvirring råder på UD. Den avlidnes kollegor och familjs sorgearbete måste respekteras. Men Sverige står en perfekt storm geopolitiskt . The show must go on.

Situationen för mig till följande slutsats: Något är ruttet inom svensk utrikesförvaltning. Ett omdanande internt förändringsarbete inom svensk utrikesförvaltning behöver nu sjösättas.

Låt arbetet börja innan det är för sent.

Edward Hamilton är styrelseledamot M Östermalm (Oscar Norra) och egenföretagare