2012 – så blir det

Vad förväntar vi oss av 2012? Några röster ur Svensk Tidskrifts redaktion spanar inför det kommande året.

Vad förväntar vi oss av 2012? Några röster ur Svensk Tidskrifts redaktion spanar inför det kommande året.

Under dryga 60 händelserika år har Europarådet tillhandahållit verktygen för att länder ska kunna nå upp till EU-standard. Men samtidigt har en slags dubbelstandard utvecklats i hur olika länder behandlas, en ökad undfallenhet mot Ryssland är ett exempel. För rådet finns också nödvändiga förändringar, fältverksamheten borde omorganiseras och prioriteras. Det skriver Göran Lindblad.
Skolan behöver använda omvärlden som resurs i klassrummet. Vi är övertygade om att undervisningen kring entreprenörskap kan stimuleras genom konkreta exempel på framgångsrika entreprenörer, skriver Mia Liljestrand och Anders Johnson om varför Svenskt Näringsliv satsar på en nätplats med exempel från olika branscher och regioner.

Det är tjugo år sedan ekonomiska liberaliseringar förde Indien från bankrutt till skenande tillväxt och ökat välstånd. Även om reformerna låg i linje med liberala värderingar var de snarare ett utslag av ekonomisk pragmatism än av ideologisk renlärighet. Det skriver Henrik Sundbom.
Kroatien står inför stora utmaningar och är i behov av betydande ekonomiska uppoffringar. Men Kroatien har i sitt sjunde parlamentsval visat att den unga republiken är en demokratisk rättsstat där valen till parlamentet är fria och rättvisa, menar Fredrik Vahlquist ambassadör i Kroatien.

Debatten om riksdagens roll vis-à-vis regeringen är inte ny, men aktuell med Ann-Marie Pålssons bok Knapptryckar-kompaniet. Sammanvägt ger Pålssons reformförslag en ordning som liknar den i USA med inslag av schweizisk direktdemokrati. Och inget ont i detta. Men skulle den lösa problemen med intern gruppkontroll och följsamma parlamentariker?

Sorry, Anne-Marie Pålsson, skriver Birger Schlaug i detta inlägg i diskussionen om riksdagen som ett knapptryckarkompani. Det går inte att ta beslut om parlamentet består av starka personvalda individer som kommit in på alldeles egna meriter.
Tiden då det var möjligt att göra blocköverskridande uppgörelser i USA verkar vara förbi. Det långa dödläget som följde bristen på överenskommelse i den statsfinansiella krisen är ett bra exempel. Varför går det inte längre att bygga ett brett politiskt samförstånd i USA? Om det skriver Janerik Larsson, baserat på samtal med flera ekonomer, statsvetare och debattörer i Washington DC.
Vem är då denne Bildt – egentligen? Han har kallats lovande studentpolitiker, underbarn och Bohmans skugga men har nu en egen profil och framtiden för sig. Det konstaterar Mats Johansson i detta guldkorn från arkivet anno 1983.
Motsättningarna mellan de som vill ha en islamistisk stat och de som kämpar för en civil och sekulär väcker frågor om Egyptens utveckling. Frågan är om en arabisk höst väntar eller om vägen mot demokrati kommer att bestå. Det skriver Susanne Tarkowski och Emmanuelle Diehl.