Att vara ordförande i försvarsberedningen handlar om att få alla att arbeta ihop och komma överens, och ingen är bättre på det än Hans Wallmark. Han umgås med alla, oavsett partitillhörighet, vilket inte bara har gjort honom omtyckt i riksdagens korridorer utan också givit honom mycket stor respekt. De gånger det bullriga skrattet tystnar och orden i stället blir allvarsamma så lyssnar alla.
Med en ny president i USA skapas ytterligare en osäkerhet, den om framtida amerikanskt agerande när det gäller Rysslands krig i Ukraina och Europas säkerhet. Det gör vår vilja desto viktigare. Och även i vår tid av osäkerheter finns det åtskilligt vi med säkerhet vet som grund för vår vilja.
Hanif Bali har rätt. Han har det ibland. Det borde sitta ännu fler iranier i regeringen. De är duktiga och klarar av att tala för varan även när det blåser småspik.
Sedan 2002 pågår förhandlingar om en särskild uppförandekod i Sydkinesiska sjön, men Kina har både försenat och äventyrat överenskommelsen, som ASEAN:s generalsekreterare ändå tror skall kunna förverkligas under 2025. Det vore nästan sensationellt om så blev fallet.
Sydkoreanerna kan andas ut. Den 14 december, efter massmöten i Seoul, åtalade lagstiftarna president Yoon Seok-yeol. Elva dagar tidigare hade Yoons deklaration om krigslagar, uppenbarligen byggd på falska förevändningar, chockat landet. Att krisen kunde övervinnas så snabbt beror till stor del på det koreanska folkets av historiska skäl väl utvecklade förmåga att möta maktmissbruk med fredliga protester.
Det som är en utmaning, och som i princip alltid har varit det för svensk skola, är att klara sitt kompensatoriska uppdrag. De elever som har en bakgrund med lågutbildade föräldrar, utländsk bakgrund eller tuffa förhållanden förmår skolan inte höja kunskapsmässigt. Det är den verkliga utmaningen. Det visar PISA och det visar Timss, och för den delen också slutbetygen från åk 9 i grundskolan. Detta är ett verkligt bekymmer, men det innebär inte att vi har en kunskapskollaps i svensk skola.
Donald Trump hyser ett intensivt hat till ”den djupa staten”. Samtidigt har en av USA:s framstående statsvetare, Francis Fukuyama, i Wall Street Journal påpekat att lösningen inte enbart kan utgöras av att skära ner på antalet federala byråkrater.
För drygt ett år sedan tog en ny koalition över ansvaret för Botkyrka kommun. Bakgrunden var stridigheterna inom Socialdemokraterna. De handlade dels om topposten i kommunen, dels om synen på kriminell infiltration, kopplad till ABF, inom främst delar av fritidsverksamheten för ungdomar.
Riksrevisionens färska granskning av Säkerhetspolisens effektivitetsbrister sätter fingret på ett antal svagheter som gäckat Sveriges säkerhetstjänster under lång tid. Carl Bildts översyn av underrättelseverksamheterna blir viktig för att lägga om kursen. Historien ger vid handen hur skrupellöst ryssarna använder spioneri för att avancera sin maktutövning. Statens hemligaste organisationer måste upp på tårna.
Det är lätt att ibland bli hemmablind och tro att gapet mellan förväntningarna på vad sjukvården ska erbjuda och de resurser som finns tillgängliga är ett nytt problem. Så är det naturligtvis inte. Gösta Bohman reflekterade över samma utmaning redan i början av 1970-talet. I boken Tankar om mitt Sverige beskriver han hur hälso- och sjukvårdens kostnader skulle fortsätta att öka. Han påpekade att landstingsskatten hade fördubblats under det föregående decenniet, men trots det var resurserna inte tillräckliga för att möta behoven, varken då eller i framtiden.