Vi hade förmodligen haft ett än högre välstånd idag om Sverige valt Bagges väg, något professor Lars Jonung pekat på. Den mest synliga bestående krigsskadan idag är hyresregleringen från 1942. Bagge pekade ut just hyresregleringen som en av de viktigaste krigsregleringarna att rulla tillbaka efter kriget.
”Man kan troligen tänka sig mer eller mindre sofistikerade substitut för vinstens övriga funktioner, men när det gäller vinsten som styrmedel för resursallokering och efterfrågebestämt produktskapande är vinsten oersättlig. Därför gäller det också att inte sväva på målet när man talar om vinstmaximering. Det är endast när en klar vilja till vinstmaximering driver företagen, som avnämare och konsumenter kan vara förvissade om att de får den resursallokering som efterfrågan bestämmer och de produkter till de priser avnämarna vill ha.”
De baltiska länderna ligger i frontlinjen för konfrontationerna. Det som kallats hybridkrig, eller gråzon, men som allt tydligare tar sig uttryck av något betydligt mer gammeldags. De har fått uppleva IT-attacker, spioneri, sabotage, kidnappningar, propagandakrigföring, försök att politisk mobilisera den ryska minoriteten och regelrätta gränskränkningar. Mot den bakgrunden sätts tonen på Rigakonferensen.
”Margaret Thatcher har lyckats ta ifrån Labour det moraliska initiativet och behålla det. Hon gjorde t ex den fackliga reformen till en moralisk fråga då var och en kunde se att det destruktiva och självgoda sätt på vilket de brittiska fackförbunden uppträdde under 1970-talet utgjorde en nationell skandal.”
Det talas mycket om konservatism i dessa dagar. Allt fler svenskar ser sig själva som konservativa. Det mesta som skrivs om konservatism kommer dock från liberala och ibland socialistiska avsändare, inte konstigt med tanke på att svenska ledarsidor har en enorm övervikt för sådana som kallar sig liberala. Detta vill vi på Svensk Tidskrift råda bot på genom att presentera fler konservativa texter.
Kriget är den dimensionerande faktorn för svensk beredskap. Är man förberedd för kriget så är man förberedd för allt annat på den lägre skalan av kris och konflikter. Så långt var alla överens. Men sen tog det stopp. Någon konstaterade till och med att vi förbereder oss för kriget, som inte kommer, så klarar vi allt annat. Men kriget är inte någon teoretisk beredningsmodell.
”Debatten har kommit långt sedan Liberala ledarsidor för några år sedan försökte leda i bevis att ideologin var till sin art naturvidrig – att liberalismen och konservatismen aldrig skulle kunna fogas samman till en, och grundpelaren i det moderata partibygget i själva verket bestod av sand. Historien motbevisar dem, naturligtvis, och framtiden ser ut att komma att göra det samma.”
Den 4 oktober är inte bara synonymt med kanelbullens dag, utan också dagen då tiotusentals företagare demonstrerade mot löntagarfonder år 1983. Dagens attacker mot valfriheten och socialdemokratisk hot om återreglering i centrala sektorer bör tas på lika stort allvar. Ett fritt näringsliv kan aldrig tas för givet.
Historien om löntagarfonderna kanske kan uppfattas som en lite lustig anekdot ur ett avlägset förflutet för den som är för ung för att själv ha varit med och demonstrerat den 4 oktober för 42 år sedan, men de massiva protesterna mot en socialisering av svenskt näringsliv är väl värd att högtidlighålla – och vad passar väl bättre än en bulle?
”Intressantast är dock att det aldrig blev någon Riksbangård Syd. När jag nu försöker hitta information om vad som hände så hittar jag nästan inget. Lomma kommun skriver på sin hemsida att Banverket drog tillbaka förslaget om en ny rangerbangård i Skåne och valde andra lösningar så som att satsa på utbyggnad av befintliga anläggningar som till exempel Malmö bangård. Uppenbarligen var behovet inte så stort.”