När Carl von Clausewitz för tvåhundra år sedan beskrev kriget som ”en fortsättning på politiken med andra medel” kunde han knappast ana hur träffande hans ord skulle kännas i vår tid. Ändå är det just i Rysslands krig mot Ukraina som hans tankar visar sin obevekliga giltighet. Kriget är inte en olyckshändelse, inte ett irrationellt utbrott av våld, utan en kalkylerad förlängning av rysk politik.
För en tid sedan hade Dagens Nyheter en artikel av Kinakännaren Göran Leijonhufvud som handlade om ett nyvaknat intresse för den europeiska antiken bland kinesiska ungdomar och intellektuella. Eftersom det ju är antikens greker som anses ha lagt grunden till den demokratiska utvecklingen i västerlandet, kan detta intresse te sig äventyrligt i ljuset av den hårda nationalistiska centralstyrning som genomförts under den nuvarande kinesiske presidenten Xi Jinping.
Conway är kritisk till alla former av auktoritarianism men menar att den vänsterliberala går under radarn, inte minst inom hans eget forskningsområde. En anledning till detta är att man i olika psykologiska tester helt enkelt definierat auktoritärt agerande som konservativt, trots att de till vänster kan vara minst lika dogmatiska.
Som femtonåringar förstod vi inte riktigt vad Thåström sjöng om. Vi killar gillade mest det upproriska i hans röst, medan tjejerna snarare förfördes av lika delar erotiskt kapital som ordet fred. Många trodde nog att det var en plädering för just det senare. Så här i vuxen ålder ger textens fortsättning vid handen att budskapet är det motsatta: det finns strider värda att ta.
I sin Nobelföreläsning beskriver Aleksander Solsjenitsyn hur världskulturen under hans svåra år i Sovjetunionen var som ett levande hjärta som ständigt gav ny kraft. Och ändå kan man inte skapa kultur för att åstadkomma politiska förändringar. Då sjunker dikten ner till att bli slagord eller plakat.
Varje år tillförs den statliga Allmänna arvsfonden miljardbelopp från dödsbon utan arvingar. Dessa medel delas ut till kortvariga projekt med mål att stödja barn, unga och personer med funktionsnedsättning. Men trots goda intentioner saknas ofta det som verkligen gör skillnad över tid: varaktighet, förankring, kontinuitet.
I tider av kulturkrig och kulturkanon är det förstås en lisa för själen att kunna läsa riktiga böcker som handlar om något intressant. Och vad kan väl vara intressantare än att läsa om just den svenska romanens historia och hur böcker under 1800-talet genom tekniska och affärsmässiga innovationer blev angelägenheter för allt fler människor?
Som andelar är omfördelningen betydligt mer omfattande än motsvarande system för kommuner. Dessutom är det kommunala utjämningssystemet i hög grad en politisk fråga som debatteras grundligt och beslutas på demokratisk väg. I begravningsutjämningen däremot, där är det lösa boliner som gäller. Den blir vad den blir.
Årets stora kulturhändelse är äntligen här. Lars Trägårdhs kommitté har släppt sin omtalade, omdebatterade och omtumlande lista med verk, dikter, filmer, byggnader, händelser och personer som har format svensk kultur genom historien. Under hela veckan har det pågått en lång debatt bland diverse olika skribenter som kretsat både kring kanonens faktiska betydelse och vilka inslag den borde innehålla.
Amerika har i århundraden lockat människor från hela världen med drömmen om framgång. Under den glittrande ytan har emellertid dunkla strömmar rört sig: religiös fanatism, rasism och vapendyrkan med rötter i invandrade sekter, slaveri och erövringen av ”vilda västern”. Dessa strömmar har av och till kommit upp till ytan men aldrig täckt den likt tjockolja från ett skeppsbrott, inte förrän under det senaste årtiondet.