Det finns de som tror att Trumpadministrationen permanent kommer att förändra vår bild av USA. Det finns all anledning till oro. Kloka röster har redan dödförklarat den amerikanska drömmen. Jag menar dock att motreaktionen tenderar begå samma misstag som Trump/Vance.
Allians för ansvarstagande medborgarskap. Så heter värdorganisationen för den konferens som för andra året arrangerades i London förra veckan. Men de frågor som diskuterades var inte bara politiska. Om något var de snarast existentiella.
Det är lätt att skylla förändringen på politiker och systemfel, men vi föräldrar har också ett ansvar. Vi fostrades till att vara mjuka i en tid när det gick att vara det. Våra barn har inte den lyxen. Hårda tider skapar hårda människor, sägs det – men vad gör vi för att rusta våra barn för den verklighet de möter?
Macron verkar ha en väldigt hjärtlig relation till den egensinnige amerikanske populisten – trots alla motsättningar i sakfrågor. Stämningen är aldrig så bra som när gästen från Paris är på plats i ovala rummet. Det är nog inte bara för att Frankrike en gång räddade George Washingtons unga republik från undergång. Det har hänt mycket sedan markis La Fayette och Axel von Fersen satte de brittiska trupperna på plats.
Idag står den fria världshandeln återigen hotad av politisk protektionism och en lika illusorisk föreställning om nationalistisk handlingskraft. För att sätta ett land i centrum påstås det att andra länder måste straffas. Det må tilltala en alltmer polariserad publik i den politiska teatern, men verkligheten överträffar inte sällan dikten.
När 1800-talet övergick i 1900-talet fortsatte amerikanerna att röra på sig. Och när amerikanerna flyttade runt, flyttade de upp. De bröt sig loss från fördummande sociala hierarkier, utarmad jordbruksmark, städer på tillbakagång och jobb i återvändsgränder.
Ett givet mål för den som vill uppleva det Romerska riket i Tyskland är Saalburg, beläget nära Bad Homburg i Hessen. Här finns en helt rekonstruerad romersk fästning med muséum, tidstypisk restaurang och sedvanlig souvenirbutik. En av höjdpunkterna är att gå några meter in i skogen nära fästningen – här gick länge gränsen mellan Rom och det fria Germanien, landet som imperiet varken lyckades kuva eller förföra.
Haitis främsta bidrag till världskulturen är dess konst. Landet har en av de finaste naivistiska måleritraditionerna i världen. Traditionen är av förhållandevis sent ursprung. 1943 kom amerikanen DeWitt Peters till Haiti som engelsklärare. Peters var amatörakvarellmålare och han upptäckte att det inte verkade finnas någon synlig bildkonst i landet. Han kontaktade regeringen och fick hjälp med att följande år sätta upp Le Centre d’Art för att stimulera bildkonsten.
Hur ofta är det meningsfullt att återkomma till andra världskriget? I år är det 80 år sedan kriget slutade. Ibland är det uppenbart att vi kunnat klara oss utan både böcker och filmer som upprepar teman som redan tröskats igenom alltför många gånger. Det innebär inte att kriget saknar relevans – både som historisk kunskap och referensyta för saker som händer även i vår tid, inte minst i Ukraina.
I år går vi till kyrkoval och frågan är om principrytteriet återigen kommer att lägga krokben för sig självt. När svenska kyrkan skiljdes från staten år 2000 var det inte slutet på en utdragen skilsmässa utan snarare början på en process att skapa en större åtskillnad mellan den politiska och den andliga sfären.