Kolonialismen har blivit ett hett ämne de senaste åren. Hatet mot Israel på universitet i USA och Europa är ideologiskt baserat på ”postkolonial” teori, som har blivit något av en politisk religion, särskilt bland ”woke” antikapitalister. Men i vilken utsträckning är tesen att kapitalismen bygger på kolonialism egentligen sann?
1920-talet förefaller vara ett kärt årtionde med tanke på att det har många namn: det glada 20-talet, the roaring twenties, jazzåldern, cocktailepoken. Det är ett emellertid ett årtionde som ofta hamnar i skuggan av 30- och 40-talens våldsorgier och som därmed är väl värt att belysa lite extra. Det är just vad två erfarna lundahistoriker med imponerande överblick av 1900-talet, Klas-Göran Karlsson och Kim Salomon, har tagit fasta på i 1920-talet: En spegel för vår tid.
Ibland stöter man på överraskande historiska fakta som får en att vakna till och önska ännu mer information av samma slag. Författaren och olympiske fäktmästaren Richard Cohens bok Making History: The Storytellers Who Shaped the Past smaksätter sin framställning med många sådana russin.
Att livet på Jorden hotas av en akut klimatkris kan inte ha gått många människor förbi. Inte heller att krisen till stor del beror på överkonsumtion av Jordens resurser.
Några dagar efter att Frivärld publicerat en rapport om rysk hybridkrigföring håller regeringen presskonferens om Irans finansiering av attentat riktade mot personer och institutioner kopplade till Israel eller judendomen i Sverige. Den ryska verksamheten är omfattande men har hittills krävt få dödsoffer i Norden och Baltikum. Iran har redan försökt döda människor med hjälp av den kriminella miljön i vårt land.
Avundsjuka har alltid funnits och den överskrider kulturella gränser. Dock verkar avundsjukan manifesteras mer intensivt i kapitalistiska samhällen än i tidigare epoker.
Jag kliver på tunnelbanan och inser att jag bär mitt halssmycke med davidsstjärnan synlig utanpå kläderna. Det är dagen efter attentatet mot Israels ambassad i Stockholm och från den Judiska Församlingens håll varnar man återigen: Dölj er judiska identitet. Ni är inte trygga.
Faysa Idle gör en viktig insats. En insats som inte borde behövas men som dess värre är nödvändig. Hon berättar om hur det verkligen är att leva med kriminalitet i utanförskapsområden. Hur det är att se auktoritära ideologier äta sig in i samhället samtidigt som banden till det övriga Sverige tunnas ut och ibland blockeras. Hur det är när döden är en ständigt närvarande del av livet.
En del betraktare tycker sig se avgörande likheter mellan Donald Trump och Ronald Reagan eftersom båda har sänkt skatter och avreglerat industrier. Dessa betraktare borde boka tid hos Specsavers. Skillnaderna är nämligen högst iögonenfallande.
I den politiska debatten de senaste åren har värnet om demokratin blivit ett allt tydligare tillhygge. Ja, tillhygge får man beskriva det som när, som när dåvarande statsministern Stefan Löfven för några år sedan försvarade Vänsterpartiet som ett demokratiskt parti med att det ju aldrig velat minska på stödet till folkbildning eller presstöd och inte heller lagt förslag om inskränkningar av public service.