När talman Andreas Norlén fick den nära nog obligatoriska frågan ”Hur känns det?”, svarade han att folk känner efter alldeles för mycket. Känslorna får inte trumfa verkligheten. Detta inser man ännu mera efter att ha läst den brittiske författaren och journalisten Douglas Murrays Kriget mot väst: Att bemästra en tid av oförnuft.
Det svenska offentliga samtalet undviker som bekant värderande omdömen trots att samhället behöver ”resonera” med sig självt med hög röst för att demokratin ska fungera. Det finns hos många en vag känsla av att universiteten förr bidrog till att få fram ”public intellectuals” men att så inte längre sker. Varför?
Nej, man får inte plats med hela kriget mellan Sverige och Ryssland 1808-1809 i en bok på 200 sidor, men man kan faktiskt få med det viktigaste. Historikern Martin Hårdstedt lyckas hinna med ”hela listan” på förklaringar till varför Sverige förlorade kriget och den östra rikshalvan i sin bok ”Finska kriget”.
Efter Sovjetunionens fall 1991 och Kinas öppning för kapitalism trodde många att en ny tid var inne, när det fria näringslivet och världshandeln skulle göra världen till en enda, harmonisk enhet, den globala byn. Det blev inte så, tvärtom, förtryckarstater utnyttjade investeringarna och handeln till att bli än starkare. Men det finns en annan globalisering.
I januari 1945 landsattes en invasionsarmé under ledning av generalen Douglas MacArthur på Luzon, Filippinernas största ö. Bland soldaterna fanns en tjugoettårig judisk yngling med namnet Norman Mailer, vars ambition var att skriva den ”stora romanen om kriget”.
Det pågår en intensiv debatt om yttrandefriheten på nätet. Många som står till höger hävdar att deras åsikter stängs ute från trånga åsiktskorridorer, antingen genom att enskilda inlägg censureras eller genom att de själva blockeras från att kunna bidra med material. Trots de ofta dåliga erfarenheterna av att låta offentliga myndigheter sätta gränser för debatten har även amerikanska högerföreträdare, bland andra senatorn Josh Hawley från Missouri, argumenterat för just det.
Har vi anledningen att tro att Benny Fredriksson behandlades unikt slarvigt och illvilligt av journalisterna? Självklart inte. Fallet råkade bara explodera i ansiktet på Åsa Linderborg. Men hon var inte den ende som skrev utan att kolla fakta eller försöka nyansera.
Farmor var så självständig som hennes tid tillät, men hon bekymrade sig över konsekvenserna för kvinnor som inte var det, skriver Maria Malmer Stenergard i den nya antologin De som visade vägen, och oroar sig för att patriarkat frodas i dagens utanförskap och tar valfriheten från både kvinnor och barn.
I en kommande antologi berättar tidigare och idag politiskt verksamma moderata kvinnor om sina kvinnliga förebilder. De beskriver en eller flera personer som fått dem att tro på sig själva så mycket att de tagit klivet in i politiken – och stannat kvar.
Kolonialismen historia är full av övergrepp och brott. En speciell form av synder är de som begåtts mot de egna soldater som tjänat moderlandet i främmande land. Soldaterna hade lovat att riskera sina liv för sina hemländer, under ibland mycket riskabla förhållanden. De om några borde bemötts med respekt av sina överordnade och regeringar.