Det är en skrämmande bild som författaren målar upp av vissa, till synes mycket trevliga unga män som inte ser något problem med att attackera norska mål, vare sig de är militära eller civila. Mattias Holmström har läst Lars Akerhaugs Norsk Jihad.
Johan Lundberg sätter in extremvänstern och dess diktaturkramande i ett idéhistoriskt sammanhang i boken Ljusets fiender. Men boken saknar vissa viktiga nyanseringar, anser Johan Carlsson, som recenserar den här.
Jimmie Åkessons bok Satis polito är en partsinlaga. Men just därför är den intressant för den som vill förstå Sverigedemokraternas självbild. Det som framför allt dominerar beskrivningen är jakten på normalitet, skriver Dag Elfström.
Det kalla kriget börjar bli historia på riktigt. Just därför är verk som ger en bild av hur det faktiskt var så viktiga. Det skriver Mats Fält, som rekommenderar Anne Applebaums Iron Curtain om åren då diktaturen etablerades i Östeuropa.
Bea Uusma söker svaret på den olösta gåtan om Andréexpeditionen – och misslyckas även hon. Men behållningen är stor och boken säger något fint om dagens Sverige, tycker Karin Elinder.
Moderaterna gjorde 1970 sitt sämsta val någonsin; partiet fick 11,5 procent av rösterna och var riksdagens minsta parti. I detta läge utser alltså partiet en 60 år gammal handelskammardirektör och reservofficer, känd för två saker: sina mörkblå värderingar och sitt koleriska (ja nästan folkilskna) temperament. Tommy Möller har läst Lars Tobissons bok om Gösta Bohman och skildrar en tid när vänstervinden blåste med orkanstyrka.
I Dödsorsak Ogaden tonas bilden av rebellen och hjälten Carl-Gustaf von Rosen ner. Fram träder istället en bild av en blyg idealist, skriver Andreas Braw.
Detaljerna och all fakta Hennel och Olsson grävt fram om Löfven gör att porträttet känns oerhört genomarbetat, men ibland går det tyvärr till överdrift. Solveig Voyce har läst Humlan som flyger.
Stå aldrig still! heter Per Schlingmanns nya bok. Det är också ett budskap om ständig förändring som genomsyrar boken. Men orkar vi med kravet på att ständigt förnya oss, undrar Sara Leion.
Tyskland är på väg in i rollen som global stormakt. Men utvecklingen möter motstånd – främst inifrån landet självt. Daniel Bergström skriver om en motvillig stormakt.