Kultur

Det populistiska och EU-kritiska UKIP blev största parti i brittiska EU-valet. Men vilka är partiets väljare? Mattias Holmström har läst Revolt on the Right som kartlägger partiet och nyckeln till dess framgångar.

Filmtittande som brobryggande. Ian Koehl berättar om ett andrum i den libanesiska vardagen.

Fenixelden är en bedrift i det att den är ett nydanande verk om drottning Kristina, skriver Carl Johan Erixon.

Johan Persson och Martin Schibbye, svenska journalister, döms till 11 års fängelse för främjande av terrorism i Etiopien efter en cirkus av politiska intressen och falska bevis – och Sveriges reaktion är ”tyst diplomati”? Att frustrationens vågor gick höga är lättbegripligt, skriver Blanche Jarn.

Adelsohn blev partiledare och statsråd, men aldrig statsminister, den bäste Sverige aldrig haft, skriver Mats Johansson.

Att översätta är också att författa, skriver Magnus Törne i en replik till Johan Carlssons kritik av Åke Ohlmarks tolkienöversättning.

Rysk politik är mer än Pussy Riot och Putin-motstånd, även om det är mest detta den svenska nyhetsrapporteringen talar om. Alexandra Westman har läst boken Putins folk av Kalle Kniivilä, som berättar om Ryssland utanför Moskva.

Både den amerikanska högern och vänstern lyssnar på Gene Steuerle. Och han är oroad för USA:s framtid på ett sätt som inger respekt, skriver Janerik Larsson.

Sven Wedén var folkpartiledare under två år kring 1968. Michael Bejke välkomnar Hans Lindblads biografi om en idag nästan bortglömd partiledare.

När modernismen möter politiken så får vi socialstaten, tidsstudiemän och förmyndarsamhället. Det menar Klas Hjort som tycker att fler liberaler borde snegla åt postmodernism, och fler postmodernister borde landa i liberalism.