Kultur

I Finlands Svenska Litteratur 1900-2012 beskrivs en litteratur vars ställning och vars banor är radikalt annorlunda från vår rikssvenska – och därför kanske mer värdefull att uppmärksamma.

Dalmål, en tafflig kommuntjänsteman – inledningsvis är det lätt att associera till Martin Borgs filmer om slöseri med skattepengar när man ser Filip & Fredriks dokumentär Trevligt folk.

Mattias Svensson har skrivit Miljöpolitik för moderater, men det är tydligt att boken har två målgrupper: tillväxtvännerna som ska övertygas om vikten av miljömedvetenhet och statliga regleringar och Miljöpartiet och miljörörelsen som ska övertygas om vikten av tillväxt.

Nu visas Tadeusz Slobodzianeks pjäs Vår klass på Teater Galeasen. Det finns lärdomar att dra i en tid när det vänsterextrema och högerextrema våldet eskalerar på många håll i Europa.

Ännu en biografi om Johann Wolfgang von Goethe? Men Rüdiger Safranskis Goethe – Kunstwerks des Lebens skiljer sig från mer traditionella Goethe-biografier. Inte minst för att Safranski lever i en tid som måste upptäcka Goethe på nytt.

Det är den irrationelles önskan att det som gjorts kunde göras ogjort. Men massakern på Charlie Hebdo ställer det amerikanska trupptillbakadragandet från Irak i ett nytt ljus.

En utbredd moralisk idé i vår tid är att det skulle vara en slump var en person är född. Så är det inte; vi är en produkt av den miljö där vi är födda. Men det betyder inte att vi ska vända bort blicken från dem som har det sämre, menar Simon Westberg.

Gamla institutioner tappar mark, men det nya har ännu inte riktigt fötts. Om denna tid handlar Johan Norbergs nya bok, skriver Waldemar Ingdahl.

Historien om Frankrikes uppgång och fall skulle kunna ses som historien om det franska kökets uppgång och fall, skriver Carl Hygrell. Men misströsta inte, nu finns det fransk kebab.

Less is more är ett uttryck som uppenbarligen inte existerar för Peter Jackson, skriver Lars Anders Johansson.