Enligt Möller behöver politiker – både de som redan har makt och de som aspirerar på den – kamouflera sina maktambitioner och drivkrafter för att få förtroende och inte framstå som maktlystna. Detta mönster – viljan att framstå som ödmjuk och rentav ointresserad – är ganska tydligt i både Centerpartiets senaste val av Hatt och Liberalernas pågående partiledarval.
En tanke slog mig innan jag började skriva denna text: Hur kan det vara så att det sällan byggdes fula hus i det gamla auktoritärt styrda Sverige och dagens demokratiska välfärdsstat är full av mer eller mindre trista kolosser i stål, glas och betong? Det är inget argument för mindre demokrati men det är onekligen en paradox.
”Alla de tusen som skrev under bojkottkravet mot Israel borde se dokumentären. Se de omaskade bilderna på nätet som skildrar det bestialiska våldet. Det är viktigt för att förstå vad som händer, och varför det inte går att bo granne med terrorister som använder ett sådant våld.”
Den 4 maj 1945 blev Johannes G. Sørensen avbruten mitt i kvällens ordinarie, illegala nyhetssändning på BBC av ett telegram. Det tog ett ögonblick innan han förmådde läsa upp det.
9 maj är president Vladimir Putins viktigaste högtidsdag. På Röda torget radas det som finns kvar av Rysslands hårt sargade militär. I brist på andra segrar har Sovjetrysslands insatser under andra världskriget blivit ett historiskt kitt för en hårt pressad regim. Men en rubbad historieskrivning lämnar trauman, förvirring och tomhet efter sig. Flera böcker i ämnet visar varför vi alla bör vara på vår vakt.
Donald Trump har hållit otaliga presskonferenser inför TV-kamerorna i sitt tjänsterum, det ovala rummet i Vita huset, och skrutit över att ingen president har varit så framgångsrik under sina första 100 dagar. På ett sätt är det korrekt. Han har utfärdat fler presidentdekret än någon tidigare president. Han har dessutom lyckats med att hunsa och förnedra fler besökande statschefer än någon annan president i historien.
Elon Musk och USA:s utrikesminister Marco Rubio har båda uttryckt oro över hot mot friheten i Tyskland under de senaste månaderna, senast som svar på den tyska myndigheten för skydd av författningen (Verfassungsschutz) klassificering av det politiska partiet Alternativ för Tyskland (AfD) som en ”högerextremistisk grupp”.
Gandhi lär ha sagt att ”varje samhälle bör bedömas efter hur de behandlar sina mest utsatta”. Jag skulle vilja komplettera det citatet med ”utsatta och udda”. Med udda syftar jag på subkulturer som i viss mån motsätter sig majoritetssamhällets normer. Hit hör den svenska supporterkulturen som i dag levs ut på landets fotbollsläktare.
En av dem som gjorde Toscanini rangen som världsdirigent stridig var Antoni Stanislav Boleslawowicz Stokowski, som så småningom antog förnamnet Leopold, enligt ryktet därför att det matchade den lejonlika hårman han omsorgsfullt vårdade. Hans tidiga liv omges av viss mystik, bland annat därför att han talade med en märkbar östeuropeisk accent, trots att han fötts och tillbringat hela sin uppväxt i London.
Den aktuella filmen ”September 5” är ett seriöst försök att kritiskt granska det journalistiska arbetet och dess konsekvenser. Ämnet är den palestinska terroraktionen mot de israeliska deltagarna på OS i München 1972. Bayern är fantastiskt men München var för nazisterna ”rörelsens stad” och andra världskriget låg bara 27 år bort. Här fanns mycket symbolik att både hantera och undvika.
