En stad måste få låta, leva och lukta. Bilism i city är kanske inte guds gåva till mänskligheten, men det är ett nödvändigt ont som måste accepteras om vi ska ha en levande citykärna.
Det auktoritära draget i amerikansk politik har åtminstone en av sina främsta företrädare i Donald J Trump. Men han är ingalunda så unik som man kan tro av mediebevakningen. Redan från första början brottades USA med frågan hur mycket makt som skulle koncentreras hos presidenten.
Behöver vi fler filmer om andra världskriget? Ibland dyker det faktiskt fortfarande upp verk som både tillför något nytt och kanske till och med ändrar vår syn på både historien och vår egen verklighet. ”Nürnberg” tillhör den kategorin.
Stuprörsteorin är ett viktigt begrepp i Neudings framställning. Den beskriver idén att samhället är som två stuprör, ett där de gängkriminella håller till och ett där vanligt folk kan leva som vanligt. Mer och mer har denna teori visat sig vara falsk. Nu är ingen säker; skjutningar och övergrepp kan ske var som helst.
”Denna period kommer förmodligen att av historien betecknas som ett naivt masoschistiskt självbedrägeri och en sällsynt misslyckad utrikes- och säkerhetspolitik, även om dess upphovsmän alla varit högt begåvade män med landets bästa för ögonen.”
Återigen brottas Sverige och våra allierade med en ekvation som inte går ihop: hur hanterar man, inom ramen för internationell rätt, en fiende som fullständigt skiter i allt vad lag och rätt heter?
I dag dominerar en nygammal kritik mot ledarsidornas form som riktas direkt mot genren som sådan. Den anses stå i motsats till journalistiska ideal som oberoende och saklighet. Den påstås till och med försvaga trovärdigheten för journalistiken.
Ryssland är experter på hybridkrigföring. Vi talar ofta och gärna om hur de koordinerar desinformationskampanjer, genomför sabotageaktioner och utnyttjar proxykonflikter för att försvaga sina fiender och skapa sig inflytande. Vi talar däremot alldeles för sällan om deras förmåga att utöva mjuk makt.
”De rika blir rikare och de fattiga fattigare” – få påståenden upprepas lika ofta, och därför tror många att det stämmer. Många tror till och med att det finns ett samband mellan dessa två utvecklingar, alltså att de fattiga blir fattigare för att de rika blir rikare. Detta kallas för ett nollsummetänkande.
Så snart någon börjar tala om “konsten” eller “kulturen” i bestämd form singularis finns det skäl att vara misstänksam. Konst och kultur kan innebära många olika saker, med vitt skilda logiker, förutsättningar och konsekvenser. Utsagor om att “konstens uppgift är att provocera” eller “kulturen är en förutsättning för demokratin” är således enbart tomma utsagor, oftast framförda för att driva en politisk agenda, eller främja egna intressen.
