Anders Ydstedt: Volatil produktion skapar högre kostnader för konsumenter

De senaste dagarnas svenska Dunkelflaute – lite sol, låg temperatur och nästan ingen vind – har lett till höga priser på elmarknaden. Oroade hushåll möter i media en ny expertis: elprisanalytiker som lugnar med att prisuppgången är övergående. Det är sant att spotpriserna varierar alltmer med vädret och att vi har fått en elmarknad där kunderna förväntas vara mycket mer aktiva elanvändare – något som forskningen visar är närmast omöjligt att uppnå.

För hushållen är elpriset summan av tre delar: elhandel, nätavgift och skatt. Och i takt med att Sverige har byggt om sitt tidigare stabila och i huvudsak utsläppsfria elsystem – baserat på vatten- och kärnkraft – till ett system med mer väderberoende produktion, har kostnadsbilden förändrats.

När elproduktionen blivit mer opålitlig, eller volatil som experterna säger, samtidigt som efterfrågan ökar – inte minst från datacenter med i praktiken helt oflexibel konsumtion – uppstår nya systemkostnader som belastar elnätskunderna. Kraven på så kallade systemtjänster ökar. Systemtjänster är också ett nyord som beskriver alla de åtgärder som behövs för att kompensera en mindre stabil elproduktion. Stamnätet måste förstärkas. Reservkraft upphandlas. Lokala nät byggs ut. Allt detta finansieras via nätavgiften. Till detta kommer att vissa aktörer nu vill integrera batterilager som en del av nätlösningen – ytterligare investeringar som ska betalas av nätkunderna.

Vi närmar oss en punkt där nätkostnaden för hushållen överstiger kostnaden för elproduktion. Jag gick igenom mina egna elräkningar. Den senaste tillgängliga månaden är december 2025. Vi bor i småhus med 20A säkring, värmepump och har en elbil. Förbrukningen låg på cirka 1 300 kWh. Kostnaden för el som jag handlat upp uppgick till 0,78 kr per kWh (rörligt pris ej timmättning) medan nätavgiften som är ett monopol jag inte kan påverka var hela 1,43 kr per kWh. Detta är inklusive skatter och jag vet att det är mer skatt på nätavgiften.

Relationen är anmärkningsvärd. Nätavgiften är nästan dubbelt så hög som själva elpriset. Jag bad därför ChatGPT ta fram en graf över den reala prisutvecklingen för el och nät sedan omregleringen 1996.

Det finns säkert invändningar i detaljerna. Konsistenta tidsserier för både elpris och nätavgifter över hela perioden är svåra att få fram – vilket i sig är anmärkningsvärt i en så central samhällsfråga. Men huvudpoängen är tydlig: det totala elpriset har ökat och hushållens kostnadsökning drivs i allt högre grad av nätavgiften.

Snart ska hushållen dessutom betala särskilda effektavgifter, trots att vi redan betalar nätavgift baserat på säkringsstorlek – alltså den maximala effekt vi är anslutna för. Det innebär ytterligare kostnader ovanpå en redan växande nättaxa.

”Vad fan får vi då för pengarna?” Trots allt högre nättaxor kan inte elnätsbolagen leverera ström till industrier i elprisområde 4. Vi elkunder betalar miljarder i så kallade flaskhalsavgifter som skulle gå till nätutbyggnad för att jämna ut elpriserna över landet, men de pengarna ser nu ut att gå till Bryssel i stället. Och för att inte slippa extrema elkostnader måste vi kunder bli alltmer aktiva i hur vi använder el över dygnet. Vi har byggt om ett av världens bästa, stabilaste och utsläppsfria elsystem med resultatet att vi fått sämre kvalitet, högre totalpris för el och att vi kunder inte bara kan förlita oss på ”2-hål i väggen” som Vattenfall skrev en gång i tiden utan måste tvätta och laga mat på natten för att inte riskera chockräkningar. Det är dags för regeringen att sätta spaden i marken för ny kärnkraft och infria Tidöavtalets löfte om ett elprisområde.

För att lindra behovet av mer systemtjänster borde vi pausa all anslutning av volatil elproduktion. De som bara kan sälja el när det blåser borde tvingas ta ansvar för de systemkostnader de skapar för kunderna eller tvingas samarbete med aktörer som kan kompensera med balanskraft.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift