Anders Ydstedt: Ny attack mot företagen

Många undrar nog över socialdemokratins utvidgning av kraven på att återta kontrollen över fler sektorer än vård, skola och omsorg. En ny bok av Per Molander kan kanske ge vägledning. I boken En invasiv art – Så tog företagen över världen (Volante, 2025) hävdar Molander att företag i sig är ett hot mot vår frihet. Företag agerar amoraliskt och tar inte ansvar för mer än att leverera vinst, de har längre livslängd än människor och kanske främst av allt har de ett begränsat ansvar. Därför måste politiken ta tillbaka kontrollen över företagen hävdar Molander i sann funktionssocialistisk anda.

Per Molander är inte vem som helst, han är litteraturvetare, doktor i fysik, före detta generaldirektör och statlig utredare mm men kanske främst inspiratör till Socialdemokraterna. På Socialdemokraternas kongress 2017 togs beslutet om att tillsätta en jämlikhetskommission, ett uppdrag som sedermera regeringen Löfven gjorde till ett statligt uppdrag åt Per Molander. Utredningen En gemensam angelägenhet (SOU 2020:46) hade många förslag på de flesta samhällsområden. De ekonomiska förslagen utgick från 1980-talet som en förebild för nya skatter på företagande och ägande som hade varit direkt skadliga. Kanske hade en del av förslagen blivit verklighet om vi inte fått en annan regering. En av Molanders idéer lever tyvärr vidare som ett förslag på årets s-kongress – förmögenhetsregistret. Så när nu Molander kommer med en ny bok en vecka före s-kongressen finns det anledning att hålla koll. Kanske kommer Socialdemokraterna att börja driva frågan om en företagskommission?

Per Molander är en renässansmänniska med många strängar på sin lyra. Han har skrivit en historiebok om företaget som juridisk konstruktion med en enorm bredd i referenser och perspektiv. Ekonomisk historia beskrivs med hjälp av biologi, fysik och filosofi. Även om man inte delar författarens uppfattning är det intressant att följa med i Molanders berättelse. Vi får följa de första stegen mot det som skulle bli företag, framväxten av affärsmodeller för att kunna finansiera och fördela vinster av exempelvis sjöfarten under medeltiden. Truster som från början var en lösning för att hantera frånvarande familjeöverhuvud, exempelvis på grund av korståg. Tydligen finns det även en muslimsk motsvarighet till trusten – waqfen. Trusten var dock ingen egen juridisk person. De första exemplen på att ägare fick begränsat ansvar kom i Nederländerna och Nordtyskland, och kring 1450 användes partenrederij, flitigt inom fiskerinäring och sjöfart. I Frankrike infördes en kompromisslösning, société en commandite, som kombinerade fullt ekonomiskt ansvar för de aktiva ägarna med begränsat ansvar för de passiva. Det var dock först 1862 som det brittiska parlamentet antog en fullständig aktiebolagslag med begränsat ansvar. Molander skriver att det tog lång tid att utveckla konstruktionen med begränsat ansvar och att det hela tiden funnits kvar företagsformer med fullt ansvar. I Sverige har vi enskilda firmor, handelsbolag men även i aktiebolag gäller har styrelse fullt ansvar för skatteskulder om de inte sätter företaget i konkurs innan detta är på obestånd. Det senare något som nog ställer till med skada än nytta då styrelser ibland tvingas sätta företag i konkurs som skulle kunna klarat sig.

Men enligt Molander finns det fler anledningar än det begränsade ansvaret att ifrågasätta företaget som idé. Akronymen MIDAS – mobility, immortality, dictatorship, amorality och size – sammanfattar konceptet och är föremål för var sitt kapitel. Företag är rörligare än individer, de har längre livslängd än individen, de är amoraliska och har en större storlek än individer vilket ger dem möjlighet att utmana individer inte minst juridiskt. I kapitlet om det amoraliska företaget, främst illustrerat av Milton Friedman kända tes från 1970 om att ”Företagets sociala ansvar är att öka vinsten” ger sig Molander in i den aktuella debatten. Uppdelningen mellan ägande och styrning, beskriven av Berle och Means 1932, ger företagsledningar makt att förvalta verksamhet på ett sätt som gynnar dem själva. Här finns anledning att påpeka att detta perspektiv är långt starkare i anglosaxiska ägarmodeller än vad som gäller i andra länder. I Sverige har ägare större makt och utser styrelser och revisorer. Molander hänvisar till att det första bolagen bildades genom kungliga privilegier i utbyte mot samhällsnyttiga tjänster och frågar sig om det går att återvända till rötterna.

Kärnan i Molanders kritik mot företag är dock det begränsade ansvaret. Före denna innovation tvingades exempelvis bankirer garantera skulder med sin egen förmögenhet och kanske ytterst med sitt liv. I Molanders värld vore detta önskvärt. Samtidigt måste man väl ändå hävda att företaget med begränsat ansvar är en enorm framgångssaga. Aldrig har vi haft så stort välstånd och levt så länge. Företag gör det möjligt för oss mer mediokra människor att tillsammans skapa framgångsrika verksamheter där var och en gör sin del utan att behöva dela ansvaret för allt. Och vilka banbrytande affärsidéer hade förverkligats utan begränsat risktagande? Att dessutom föreningar, fackföreningar, partier med flera också är aktörer utan personligt ansvar nämns inte av Molander, antagligen för att Molander ser dessa som goda motvikter till de onda företagen. I Molanders värld är alla firmor lika grymma som advokatfirman i John Grishams bok och film Firman från 1990-talet. Frågan är dock om inte advokatfirman i Grishams bok var ett partnerbolag?

Ska man försöka konkretisera Per Molanders vision är det som sagt funktionssocialismen, ett samhällssystem där företagen regleras totalt av politiken. Socialdemokraterna säger idag nej till fonder och konfiskatoriska skatter. Molander har skrivit ett manifest för att motivera politiken att ta mer kontroll över näringslivet med regleringar. Ska bli spännande att se om det partiet låter sig inspireras även denna gång?

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift