Anders Ydstedt: Hur lär vi oss av våra nordiska grannar?

Sverige Radios förre nordenkorrespondent Bengt Lindrot har skrivit en intressant bok. Budskapen i Homo Affectus (Atlantis 2024) – hur vi får ett mer sansat samtalsklimat och hur vi i Norden kan lära mer av varandra – kunde inte vara mer aktuella i dessa tider med tilltagande oro runt om i världen.

Boken gör nedslag på intressanta områden där vi människor låter känslorna ta över i kulturkriget. Danmark är för visso uppmärksammat i den svenska debatten för att ha lyckats hantera migrationsfrågorna men det finns mer att lära av Danmark.

Lindroth börjar i det gemensamma folkhemsprojektet, egentligen en konservativ idé, som plockades upp av Per Albin Hansson 1928. Folkhemsprojektet och samarbetet mellan socialdemokrati och bonderörelse var enligt Lindroth det som motade bort nazismen här och i våra grannländer. Kanske är det nya sådana lärdomar som Lindroth vill hitta för att hantera dagens hotbilder.

Som borgerlig läsare skaver historiebeskrivningen, som helt utgår från en socialdemokratisk hegemoni. Aldrig med ett ord ifrågasätts det osunda i att parti, stat och civilsamhälle växte ihop och på vilket sätt detta kan ha bidraget till dagens problem, men oaktat detta så är detta nu historia och Lindroth bidrar med viktiga erfarenheter från våra grannländer.

Migrations-, kultur- och utbildningsfrågor är viktiga beståndsdelar i kulturkriget. Att skillnaderna i kultur- och utbildningsdebatt mellan Sverige och Danmark var så stora var nytt för mig. När svensk socialdemokrati med staten som verktyg försökt skapa EN kulturpolitik har man i Danmark en levande debatt mellan folklig kultur och finkulturen. I Sverige kom den statliga kulturpolitiken på 1970-talet men i Danmark införde Socialdemokraterna denna redan på 1960-talet. Förslaget att satsa på ”traditionell högkultur” accepterades över partigränserna i folketing men stötte snart på stort folkligt motstånd. Lagerförmannen Peter Rindal samlade 62 000 namn mot att staten skulle satsa skattemedel på ”finkultur” och ”rindalismen” är idag ett begrepp i Danmark. Även i utbildningspolitiken är skillnaderna stora mot i Sverige. Akadmiseringen av yrkeslivet har mött motstånd. Lindrot skriver om den socialdemokratiske ministern Mattias Tesfaye och hans bok ”Kloge hænder  – et forsvar för håndverk og faglighet”. Tesfay varnar för att professioner och utövare tappar i värde och skriver att ”en person som är duktig på att formulera sig är inte klokare än den som kan något med händerna”. Ett perspektiv som tyvärr saknas från fackligt håll i svensk debatt där det främst är näringslivet som efterfrågar mer fokus på yrkeskompetens.

Danskarnas förmåga att ifrågasätta tidens ”sanningar” och stå upp för sin egen uppfattning tillskriver Lindrot den danske 1800-tals tänkaren N F S Grundtvig som hävdade ”Människa först, kristen sedan”. I Danmark har alla rätt att säga obekväma sanningar, såsom i HC Andersens sagor om Dummerjöns och Kejsarens nya kläder. Själv kan jag inte låta bli att kontrastera detta mot statsvetaren Katarina Barrlings bild av svenskarna i boken ”Världens mest protestantiska land : Sverige – det extrema landet lagom” (Bokförlaget Stolpe, 2024). Svenskarna är enligt Barrling hårt inskolade från husförhörens tid med att tro på något, idag dock mer arbiträrt vad man ska tro på. Men något måste man som svensk tro och den som säger ifrån på danskt vis riskerar att dra på sig hela ”församlingens” hat. Vi svenskar skulle verkligen ha mycket att vinna på att ibland vara lite mer danskt ifrågasättande. Här skulle jag exempelvis kunna nämna ickedebatten om Northvolt.

I Homo Affectus tas det upp fler intressanta områden från våra grannländer som jag överlåter åt var och en att själva ta sig an. Det sista resonerande kapitlet om vilka som egentligen ska räknas i folkhemmet är särskilt intressant och skulle kunna vara tema för en hel bok.

Överlag borde fler, gärna med andra politiska värderingar, följa Bengt Lindroths exempel och skriva om lärdomar från våra grannländer. När vi förr vallfärdade till Washington och London för att lära om samhällsfrågor och reformer borde vi nu styra kosan till våra nordiska grannar, till Baltikum och Polen. Gärna med Bengt Lindoths Homo Affectus som reselektyr.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift