Amanda Wollstad: Kontanter är både en rättighet och en skyldighet

I en nyligen släppt rapport, baserad på intervjuer med den ukrainska hackare som sitter fängslad i USA en massiv globala attack där företag och institutioner fick sina system kapade i utpressningssyfte, utpekas ryska myndigheter som delvis ansvarig för attacken. Gruppen Revel, som satt bakom tangentborden, var ute efter pengar – men någon annan bestämde vilka måltavlorna var, någon som ville se maximal förstörelse i väst.

Det vore långt ifrån första gången Ryssland har använt sig av IT-attacker och hackning för att stjäla information eller destabilisera. Det är inte heller den sista. Tvärt om kommer vi behöva förbereda oss på att klara oss med opålitliga – eller i värsta fall helt utan – elektroniska hjälpmedel i perioder, må det vara betalningsmedel, kassasystem, kommunikationsverktyg, Bank-ID eller GPS.

I juni 2021 hamnade Coop i skottgluggen och hundratals butiker fick stänga. På vissa ställen kunde de inte öppna igen på en vecka. På en del mindre orter fanns plötsligt inte längre någon lokal mataffär.

Det fanns flera hinder för att Coop skulle kunnat bedriva ens begränsad verksamhet under IT-attacken. Utan moderna logistiksystem gapar hyllor och kylar snabbt tomma. Och utan ett fungerande kassasystem får inget säljas.

Det visar på komplexiteten i systemet, och på hur många olika plan vi måste förbereda oss. Vi måste se till att det är möjligt att fortsätta bedriva verksamhet även om allt inte fungerar som vanligt, oavsett om anledningen är en cyberattack eller en skogsbrand. Det måste till exempel bli tillåtet att temporärt säja varor utan elektroniska kassa- och kvittosystem. Inget blir bättre av att färskvarorna får stå kvar på hyllorna och ruttna, i synnerhet inte i situationer som slår ut service i större delen av ett samhälle.

Men vi måste också se till att det går att betala när systemen ligger nere. Kontanttillgången måste garanteras, och vi måste som individer komma ihåg att använda dem. Både för att de ska finnas ekonomiska skäl för att tillhandahålla och acceptera dem, och för att vara förbereda när krisen kommer.

I Schweiz processas just nu ett lagförslag som föreslås skriva in rätten att använda kontanter i grundlagen. I Sverige rekommenderar Riksbanken ökad användning av kontanter av beredskapsskäl, och det har diskuterats att kräva av verksamheter som säljer essentiella varor – mat, medicin, drivmedel – att de ska acceptera kontanter som betalmedel.

Kontanter är en rättighetsfråga. En fråga om rätten att kunna använda den egna nationens mynt och sedlar som legalt betalmedel, att kunna betala för känsliga varor och tjänster utan att spåras av kortföretag, närstående eller staten. En fråga om rätten att bestämma över sina pengar, utan mellanhänder.

Men kontanter är också en skyldighet. Om vi inte använder dem blir systemet för dyrt att upprätthålla, och företag och myndigheter kommer undan med att skylla på bekvämlighet. Vi har också en skyldighet att inte exkludera de som halkat utanför systemet, som inte har en fast inkomst, en fast adress, eller som inte klarar av eller tillåts använda digitala banker och betalmedel. En skyldighet att upprätthålla både vår egen och samhällets beredskap.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift