Amanda Wollstad: Det kommunala självstyret går före rikets säkerhet – men inte migrationspolitiken

Ungefär samtidigt som förra veckans nummer av Svensk Tidskrift gick i tryck kom nyheten att sex kommunpolitiker i Staffanstorps kommun åtalas för grovt tjänstefel efter beslutet att inte ta emot kvotflyktingar i mars 2022.

Åtalet är unikt och berör flera grundläggande frågor i den svenska förvaltningsmodellen. Ändå har det knappt lett till mer än enstaka notiser i tidningarna.  Att det nya normala tycks vara att vi klämmer in ett par månaders nyhetshändelser per vecka kan säkert ha bidragit, men förvaltningsrättsliga frågor toppar sällan nyhetssidorna i Sverige. Även när de kanske borde.

En kommun är enligt lag skyldig att efter anvisning ta emot en nyanländ. Brottet är att bedöma som grovt eftersom de tilltalade allvarligt har missbrukat sin ställning som kommunpolitiker, säger åklagaren i ett pressmeddelande.

Kommunstyrelsordförande och kommunens starke man Christian Sonessons advokat Lars Kruse menar att kommunen har saknat behörighet att fatta beslut i frågan, och att det därför inte är fråga om myndighetsutövning. Eftersom lagen är tvingande spelar ju beslutet ingen roll, ungefär.

För den förvaltningspolitiskt intresserade kommer det bli en intressant process att följa, om än kanske inte för de åtalade – som riskerar fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Styret i Staffanstorp är dock knappast några blyga violer, och även om en rättprocess alltid är påfrestande för den enskilde kommer de med all säkerhet stå för sitt beslut och tillse en ordentlig prövning av sakfrågan. Gott så.

Men nog är det intressant att fundera över vad som faller under det kommunala självstyret och inte.

Upplåtandet av en strategiskt viktig hamn till fientlig makt i utbyte mot vaga löften om några lokala arbetstillfällen, under pågående invasionskrig i närområdet, möttes i och för sig av högljudda protester och statlig uppvaktning – men ansågs inte kunna stoppas.

Byggandet av vad som i princip är en spioncentral med förläggningsmöjligheter tillhörande en religiös organisation som existerar i fullständig symbios med samma fientliga – och synnerligen aggressiva – makt uppmärksammades knappt överhuvud taget utanför kretsen av närmast sörjande. Trots läget i anslutning till en likaledes strategisk flygplats.

Inte heller har man på allvar vågat ta itu med frågor om diverse tillstånd och prövningar på kommunal och regional nivå som försvårar eller rent av förhindrar nödvändig utbyggnad av svensk vapenproduktion och ökad övningsverksamhet i Försvarsmakten.

När det kommer till rikets säkerhet är det kommunala självbestämmandet heligt. Så fort en minister ens andas om att se över beslutsprocesser som går emot den med stor majoritet beslutade upprustningen börjar det skrivas om ’ministerstyre’, kanske det fulaste ordet som finns i politisk journalistik.

Detta är förstås en förenkling. Lagstiftningen ser olika ut, och även om man naturligtvis kan diskutera motiven till att väcka åtal mot politikerna i Staffanstorp ser nu lagen ut som den gör.

Men det finns också en större fråga här. Om hur rikets styrs, om prioriteringar och vilka intressen som går först. Vems intressen som går först.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift