Amanda Wollstad: Borgerligheten måste skaffa sig bättre självförtroende – och sänka skatten

Reformutrymme är egentligen ett märkligt begrepp. Om nu ekonomin nu växer, eller statsbudgeten krymper, borde det för den borgerligt sinnade kanske inte vara alldeles självklar att skatteuttagen ska ligga kvar på samma nivå och skapa detta utrymme. Inte heller framstår det som alldeles självklart att pengarna ska fördelas som små bonusar till grupper en sittande regering vill gynna – eller hoppas få röster från.

Budgeten i sin helhet har som bekant ännu inte presenterats, men väl de förberedande utspelen, och visst luktar det valår. Höjda bostadsbidrag torde annars rimma illa med tanken att det alltid ska löna sig att gå från bidrag till arbete, utan inlåsningseffekter, och tilltalar knappast heller de hårt prövade kärnväljarna som det dominerande regeringspartiet verkar så säker på.

Och matmomsen. Tja, vad ska man säga om matmomsen. Visst är det en form av skattesänkning, om än tidsbegränsad, riktad och överbyråkratiserad. Och visst köper de flesta av oss mat, och visst märks världsläget i plånboken, men nog hade det funnits enklare sätt att låta folk behålla ytterligare några kronor av sina egna pengar? Utan priskommissioner och slutdatum? Lägligt planerad till strax efter valet, naturligtvis. Förhoppningsvis därför att regeringen då tror sig ha tillräckligt med tid till 2030 för att hantera efterspelet – och inte därför att man någonstans räknar med att det då kommer vara någon annans problem.

Som Edward Hamilton så riktigt påpekar här bredvid har oppositionen egentligen vare sig så mycket att komma med eller något rimligt regeringsalternativ, och de hårda sakfrågor som dominerar vår vardag borde i alla rimliga världar gynnar den sittande regeringen.

Ändå anas en uppgivenhet hos allt för många av borgerlighetens spelare och sympatisörer. Trots att man vet vad som står på spel, trots att man vet vad alternativet är, trots att det ännu är över ett år till valet – eoner av tid i politiken.

Det duger inte. Uppgivenheten riskerar att bli en självuppfyllande profetia, men framtiden är inte given och var och en av oss har möjlighet att påverka såväl partierna som valutgången.

Borgerligheten måste skaffa sig bättre självförtroende – och sänka skatten.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift