Ledare; Socialistiska ullstrumpor


1989


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

LEDARE
Socialistiska ullstrumpor
D
et ligger mycken symbolik i LO:s
100-årsgåva till socialdemokratin, 60 miljoner kr till en fond för
”stärkande av rörelsens socialistiska värderingar”.
Storleken av gåvan ger en bild av de finansiella tillgångar som den socialdemokratiskamaktapparatenförfogar över. Ändamålet med gåvan visar var LO tycker det
brister i partiets framtoning och i vilken
riktning LO vill driva det socialdemokratiska partiet.
Lagomtilljubileetförklarar ocksåpartisekreterare Bo Toresson vad den socialdemokratiska framtidsgruppen sysslar
med. Den diskuterar hur den offentliga
sektorn skall kunna göras smidigare och
effektivare. Hur den enskilda medborgaren inte skall behöva gå till så många instanser t ex för att få sina behov tillgodosedda. Men monopolen skall bestå!
Lägger man därtill Feldts skattereform
somihemliga men offentliggjordaPMalltmer framstår inte som något försök till
skattesänkningutan istället som en exercis
i en gigantisk breddning av skattebasen, så
framtonar bilden av en socialdemokrati
som går på i ullstrumporna. Som visserligen inte gärna talar om socialismen men
som på sitt sedvanliga tungusasätt i praktisk handling genomför den.
Till denna bild bidrager också kompletteringspropositionen som slår hål på myten om socialdemokratins förmåga att
hantera ekonomin och är ett dystert återfall i skattehöjar- och regleringsekonomi.
Av det program för förnyelse av den offentliga sektorn som utlovades i januari
finns intet. Regeringens oförmåga innebär
att problemen inom t ex sjukvården och
barnomsorgen kommer att förvärras.
Fondsocialismen byggs ut genom a_tt4:e
och S:e AP-fonden ges möjlighet att köpa
aktier i försäkringsbolag och banker.
Såväl i principiella uttalanden som ide
praktiskaförslagen går socialdemokraterna in för att allt mer av sparandet isamhället skall vara offentligt. Detta underminerar förutsättningarna för det enskilda sparandet.
straffskatten på Stockholms län försämrar Stockholms möjligheter att hävda
sig i den europeiska konkurrensen vilket
på sikt drabbar landet i dess helhet.
LO:s fond skall fräscha upp de socialistiska ideerna och till det krävs det uppenbarligen mycket pengar iett läge när socialismen som ide har det så motigt runt om i
världen.
Feldts skattereform skall genom en
kraftigt vidgad skattebas ge nya möjligheter till återkommande skattehöjningar,
allt i syfte att underhålla de resurskrävande offentliga monopolen, vars kriser och
påtagliga förfall skapar oro också i de socialdemokratiska leden. Feldts skattereform utgör på det sättet det nödvändiga
redskapet för framtidsgruppens förslag.
Fram tonar bilden av en 100-årsjubilerande socialdemokrati som på 90-talet
kommer att bjuda medborgarna på mer
av samma sak. Mer av höjda skatter och
mer av offentliga monopol.
Mot denna dystra framtidsvision hjälper det föga att åberopa Feldts omtalade
Tiden-artikel, där han i vackra ordalag
hyllar marknadsekonomin järnfört med
planhushållningen. Gjorde han inte det
vore han för övrigt mera stalinist än själve
Gorbatjov. Men artikeln bör läsas till slut.
Mot slutet framgår det nämligen att Feldt
ännu inte förmått sig att acceptera några
av fundamenten i marknadsekonomin,
d v s den personliga äganderätten som i
sin tur kan leda både till förmögenheter
och arv. Visst är dessa företeelser ojämlika, men de är samtidigt en del av den
personliga friheten i ett fritt samhälle.
Utan kapitalister dör kapitalismen, också
i Sverige. Utan ekonomiskt självbestämmande blir medborgaren helt beroende
av politikerna.
Svensk socialdemokrati möter 90-talet
kanske i taktisk reträtt, men utan något
171
nytt idegods. Någon verklig omprövning
av idearvet har inte skett. I denna mening
liknar situationen för socialdemokratin
de kommunistiska partiernas dilemma i
öst som inte kan bestämma sig om den
personliga äganderätten skall tillåtas, partiets maktmonopol ges upp o s v. Medan
denna vacklan pågår fortsätter stagnationen. Så blir det också i Sverige om inte
en politisk förnyelse äger rum.
Gunnar Beckscher-stipendiet
Stiftelsen Svensk Tidskrift har utsett P J Anders Linder till1989 års
Gunnar Heckscher-stipendiat. Stipendiet på kronor 5.000:- skall uppmärksamma och uppmuntra yngre skribenter till debatt i idepolitiska
frågor.
Stipendiet instiftades till Gunnar Heckschers minne och är ett resultat av
den insamling som skedde genom upprop i Svensk Tidskrift.