Fredrik Johansson; Myten om spekulanterna


1995


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

MYTEN OM SPEKULANTERNA
FREDR.IK JOHANSSON
Penningmarknaden är inget nyttfenomen. Principerna bakom den är uråldriga. Det nya
består i omfattningen, volymerna, instrumenten och globaliseringen. Allt det som gör just pennirtgmarknadett extra Sllår att överblicka och kontrollera. Med andra ord det som lämnarfältet
fritt för vissa politiker att exploatera missnöje och rädsla.
B
irger Schlaug är en av vårt A som förde partiet in i riksdagen. Vilket
lands mest skickliga poli- V i sig var en historisk händelse i ett land
tiker. Få kan med en så god där fempartisystemet var i det närmaste
fingertoppskänsla exploatera institutionaliserat. 1991 var ett misslyckmissnoJe, misstro eller ren okunnighet.
Sedan 1988 har han vid vaije val där han
haft en central roll hittat någon fråga,
någon vinkling eller något missnöje som
han med en betydande skickligt utnyttjat.
Som alla utpräglade missnöjespartier är
miljöpartiet, trivialt nog, beroende av att
människor är just missnöjda. Om det inte
finns något reellt att uppröras över eller
känna oro för måste man skapa missnöje,
man måste se till att det finns skäl för väljarna att vända de etablerade partierna
ryggen.
I det nyliga EU-valet var det uppenbart att miljöpartiet – och naturligtvis
också vänsterpartiet – lyckades exploatera ett faktiskt missnöje, eller snarare en
faktisk rädsla. 1988 var döda sälar en helt
avgörande del av en framgångsrik strategi
FREDR.IK JOHANSSON är politisk sekreterare vid moderatemas riksdagskm!Sii.
ande för miljöpartiet, man ramlade ur
parlamentet. De viktigaste orsakerna var
att man helt enkelt inte kunde agera
missnöjda på ett trovärdigt sätt, att man
helt enkelt inte lyckades företräda eller
exploatera något människor verkligen
kände eller tyckte, utöver detta flippade
man organisationsmässigt ur till en inte
helt obetydlig del. Kombinationen av en
mediabild av ett kaotiskt Kalle Ankaparti och ett nedgrävande i det vardagliga
grå riksdagsarbetet passade inte partiet.
Om man studerar miljöpartiets olika
framgångsval skiljer sig 1994 från riksdagsvalet 1988 och Europaparlamentsvalet i det att valet förra året var ett utprä-
glat ekonomivaL De analyser som gjorts
av valresultatet visar att den borgerliga
regeringen, i likhet med andra regimer i
lågkonjunktur, tappade väljare på grund
av de dåliga tiderna. Med grund i hård
vänsterretorik i opposition skördade sociSVENSK TIDSICRIFf 321
aldemokraterna framgångar, vilket givet
det ekonomiska läget inte var överdrivet
oväntat. Det intressanta och förvånande
med valutgången var miljöpartiets framgångar. Trots att ekonomi och statsfinanser var valets huvudfrågor lyckades ett
miljöparti, med dokumenterat låg trovärdighet i ekonomiska frågor göra sitt mest
framgångsrika val. Schlaug och hans
kamrater tvingades möta en ny politisk
och oppositionsmässig situation och man
lyckades inte bara anpassa sig, man vände
det nya läget till en fördel.
Kapitalistisk strömning
Mycket av denna framgång kan enligt
min mening förklaras med att man
fangade en antikapitalistisk strömning i
samhället, eller kanske snarare en aversion i opinionen mot ”marknaden”. Med
stor precision nischade man in sig mot en
misstro mot de finansiella marknaderna
som alltid har funnits, men som med
yuppiekultur under åttiotalet och finansturbulens under det tidiga nittiotalet
blivit allt starkare.
Avregleringen och den påföljande
volymökningen på finansmarknaderna är
vid sidan av östblockets kollaps det senast
edecenniets viktigaste politiska händelse.
Inta bara för Sverige utan för hela
världen. På bara något decennium har vi
gått från att ha varit i stort sett isolerade
finansiella öar med chimärt oberoende
till att vara delar av en global marknad
där vår ekonomi och våra politiska och
ekonomiska beslut betygssätt på sekundbasis. Detta har på kort tid ändrat de
strukturella förutsättningarna för företagande, men framförallt för politiskt
bes!utsfattande.
Betydelsen denna utveckling har för
företag och privatpersoner är utomordentligt stor. Genom de globala finansiella marknaderna kanaliseras kapital och
risker på ett sätt som ökar både aktivitet
och effektivitet i ekonomin. Såväl privatpersoners som företags projekt finansieras
effektivare, dessutom uppnår man en
mer optimal riskspridning. De globala
välfärdsvinsterna av denna ordning är
enorma, men likt de flesta nya företeelser
finns det alltid möjligheter att uttrycka
nyhetens obehag i politiskt missnöje och
makt.
De fria kapitalrörelserna och dess nya
roll i nyhetsrapporteringen har skapat en
grogrund för skepsis och avståndstagande. I det tidiga nittiotalet var det inte
bara i socialistiska pamfletter eller i ballader från skäggiga trubadurer som kapitalet bespottades, nu böljade trendkänsliga popartister skriva sånger om att det
inte gick att lita på bankdirektörer.
Marknadsförakt blev en del av populärkulturen.
Antimodernism
Det är i detta sammanhang man skall se
en del av förklaringen till miljöpartiets
framgångar 1994. Från att ha varit ett i
huvudsak strikt antiindustrialistiskt parti,
förfinade och utvecklade man sin antimodernism till att gälla hela marknadssystemet och då också de finansiella marknaderna. Med stor skicklighet fangade
man upp antimodernismens tillfälliga
svängningar. I ett val vid en tidpunkt då
det råder massarbetslöshet är det inte
opportunt att stänga fabriker, då är det
322 SVENSK TIDSKRIFT

MYTEN OM SPEKULANTER.NA …
bättre att vilja stänga penningmarknaden.
Människor arbetar i fabriker, kapital
arbetar på penningmarknaden och till
skillnad från det förra har det senare inte
rösträtt.
Det opportuna och framgångsrika i
kritiken mot marknaden blev tydligt
under valrörelsen sommaren 1994.
Sverige drabbades av en relativt omfattande valutaturbulens där räntenivåer
dagligen påverkade politiken. De internationella penningmarknadernas bedömning av regeringens och oppositionens
politik gavs en betydande roll i massmedias bevakning av valrörelsen.
Fenomenet var inte nytt och massmedias
oförmåga att ge en rimlig rapportering
gick att känna igen från tidigare. Redan
under 1992 års valutakris hade vi sett
samma fenomen, men i en valrörelse blev
det än mer tydligt hur beroende politiken
är av ekonomin och direkt av ”marknaden”.
Under det år som förflutit sedan valet
1994 har detta fenomen fortsatt att vara
framträdande, såväl i ekonomin, som i
politiken och massmedierna. På grund av
en osäkerhet om den politiska utvecklingen och ett dåligt förtroende för den
svenska politiken har våra räntor och vår
valuta påverkats kraftigt av vad som hänt
ute i världen. Pesokrisen, Barings-kraschen, osäkerhet om EMU har slagit
extra hårt mot de länder som haft ett
sargat förtroendekapital i sin ekonomiska
politik. Sverige har under året tillhört
dessa länder. Debatten om politikernas
kontroll över de finansiella marknaderna
har därför fortsatt och haft en god grogrund i vad som hänt såväl här hemma
som utomlands.
l samband med ovan beskrivna händelser de senaste åren har det uppstått en
lång rad nännast mytiska upptåttningar
om vad marknaden är, hur den fungerar,
vem som styr den och vilka motiv den
kan tänkas ha. Det är inte för mycket sagt
att det i hög grad varit ett opinionsspel
mot ett mål. En ofta lika enfaldig som
högljudd argumentation har givits stort
massmedialt utrymme, samtidigt som ra
tagit sig tid och kraft till att förklara, än
mindre försvara, de fria kapitalrörelserna.
En rad massmediala aktörer, sällan eller
aldrig ekonomer till professionen, har
gått till strid mot marknaden. Somliga,
exempelvis landets mest framgångsrike
författare, i huvudsak bara med ord.
Andra, exempelvis landets största socialdemokratiska tidning, med konkreta
krav på lagstiftning.
V
arför finns det penningmarknader? Vem bestämmer, vem styr och varför?
Varför sitter det tjugosexå-
nga gossar i vit skjorta och skriker i två
telefonlurar? Är det verkligen det som är
”Marknaden” och fyller det någon
positiv funktion? Eller har Jan Guillou
rätt och borde vi i så fall inte göra som
Aftonbladet föreslår?
l modern nationalekonomisk forskning brukar man försöka förklara ekononuska fenomen utifrån hur de löser
respektive inte löser transaktionskostnadsproblem. Till skillnad från traditionell
SVENSK TIDSKI1..IFT 323
klassisk eller neoklassisk teori studerar
man inte ekonomi givet idealiserade forutsättningar om perfekt konkurrens och
information, utan man ägar sig istället åt
iakttagbara fenomen i ekonomin utifrån
det självklara faktumet att det råder brist
på information och konkurrens.
Utgångspunkten är en insikt om att
marknaden är imperfekt, inte ett teoretiskt antagande om att den är perfekt.
I mitten av trettiotalet funderade den
brittiske ekonomen Ronald Coase över
det utifrån klassiska nationalekonomiska
antaganden paradoxala fenomenet att det
finns foretag. I en neoklassisk värld med
perfekt information verkar dessa fullständigt onödiga. Varfor skallman organisera
sig i foretag när de som sitter på produktionsfaktorerna i vaije givet läge kan sälja
till den högsta marginalintäkten? Jag
jobbar sex tinunar åt arbetsgivare A, en åt
B, och en halvtimme åt C och D, jag
flyttar ständigt om mina besparingar dit
de far bäst ränta, på morgonen till A, efter
lunch till B och på kvällen till C.
Nyttamaximerande automater
Coase konstaterade att detta var helt
ogörligt och att en snabb titt runt om i l
samhället visade att människor inte agerar
som nyttamaximerande automater som i
vaije givet ögonblick kalibrerar sina nyttofunktioner mot prismekanismen. Vi
människor är helt enkelt inte sådana och
världen är for komplex for att man skall
kunna agera så.
Coase menade att det fanns ekonomiska skäl till att organisera arbete och
kapital i foretag. I en osäker värld
behöver vi fasta punkter utifrån vilka vi
kan agera. Företagen är en sorts planeringsöar, öar vars storlek och utseende
beror på hur transaktionskostnaderna såg
ut. När tillvaron är så komplicerad att det
inte är möjligt att genomfora en transaktion som båda parter skulle tjäna på kan
man tänka sig att en tredje part internaliserar transaktionskostnaden genom att
organisera verksamheten i ett fåretag.
Trehundratusen människor som har
arbetskraft och kapital for att tillverka
bilar skulle teoretiskt kunna sluta kontrakt mellan varandra om att producera
bilar. Detta är dock av praktiska skäl
omöjligt. Även om de var och en skulle
tjäna på ett sådant kontrakt, eller ett
sådant system av kontrakt, skulle kostnaderna får att sluta dem vara for höga.
Planmässig process
Ett fOretags uppgift är att koordinera produktionsfaktorerna (arbete och kapital)
genom en till synes planmässig process.
Företaget sluter kontrakt med var och en,
vilket ger foretaget kontroll över produktionsfaktorerna och sedan planerar
man produktionen. Så länge kostnaderna
for att köpa en insatsfaktor överstiger
kostnaderna fOr att själv producera den
konuner man att organisera produktionen i foretaget. Exempelvis kan ett
bilforetag pressa sina karosser själv, men
man har ingen eget stålverk får framtagande av bilplåt. Då man hela tiden är
kopplad till prismekanismen finns det
alltid incitament att se till att rätt del av
produktionen och i rätt omfattning är
organiserad i fåretaget. Om marknaden
vore perfekt skulle vi inte ha fåretag, inte
behöva marknadsplatser och hela tiden ha
324 SVENSK TIDSKRIFT
MYTEN OM SPEKULANTER. NA …
en optimal fordelning av samhällets
resurser.
Vid en studie av de finansiella marknaderna är det rimligt att använda en liknande metod. Kapital behövs for all pro- ,
duktion och de finansiella marknadernas
uppgift är att se till att det kommer den
tillhanda som upplever sig behöva det
bäst, dvs de som har den högsta betalningsviljan. Inga finansiella marknader
eller instrument kan långsiktigt överleva
om de inte syftar till att lösa den här
typen av problem.
Det är således en felsyn att tro att det
är något nytt fenomen vi iakttar när vi ser
det bildliga kaoset på golvet på NYSE på
Wall Street. När stenåldersman A mot en
näve rötter lånade ut sin senyxa till stenåldersman B for att denne skull bygga
ett vindskydd var det en kapitalmarknadstransaktion. Produktionskapitalet yxan
lånades mot räntan en näve rötter. Idag är
det aktiebolaget som gör en emission for
att finansiera en ny fabrik som kan tillverka tvättmaskiner. Det är nya tider och l
nya aktörer, men i grunden samma ide
och samma funktion.
Vad som är nytt är omfattningen,
volymerna, de nya instrumenten och globaliseringen. Ny teknologi har under
loppet av bara några decennier helt
omfom1at de finansiella marknaderna och
idag är det en i sanning global sammanhängande marknad. Teknologisk utveckling, men till en del också politisk vilja,
har drivit fram en global liberalisering
och det är idag i princip möjligt for svenskar och svenska foretag att göra finansiella transaktioner i merparten av världen.
Finansiella marknader uppstår foljakt- ”Om marknaden vore
peifekt skulle vi inte
ha företag, inte
behöva marknadsplatser och hela tiden
ha en optimalfördelning av samhällets
resurser.

\igen i likhet med alla andra marknader
for att det finns ett behov av ett ställe där
köpare och säljare kan mötas. Därfor att
marknaden gör det möjligt for en kapitalägare att hitta den som är villig att betala
bäst for hans kapital och vice versa..Om
jag vill spara hundra kronor mot en viss
ränta kan jag beroende på informationsproblem vara forhindrad att göra denna
transaktion trots att det finns en individ
som är villig att betala den ränta jag efterfrågar. Detta och en rad andra transaktionskostnadsproblem möter både de som
efterfrågar och de som utbjuder kapital,
de som vill avhända sig risk och de som
vill ta på sig risk osv. Vem villlåna mina
pengar? Vilken risk innebär det att låna ut
pengar till vederbörande? Vilken risk
löper jag att värdet på det jag lånar ut forsämras? Finansiella marknader uppkommer for att de söker lösa dessa transaktionskostnadsproblem, de har sitt existensberättigande och sin forklaring i att
de for sin administration kostar mindre
än den samhälleliga intäkten av de transaktionskostnadsproblem de löser.
De olika finansmarknaderna har folSVENSK TiDSKRIFT 325
l
jaktligen en lång rad uppgifter och de
fungerar också som experimentverkstäder
i det att de hela tiden söker efter nya lösningar på problem som vi möter i hantering av risker och kapital. På lånemarknaden betalar låntagare långivare fOr konsumtion idag på bekostnad av konsumtion i morgon, vi sparar pengar for att vi
upplever att de är mer värda i framtiden,
samtidigt som det finns människor som
värderar konsumtion idag högre än konsumtion i framtiden. För att vi inte skall
behöva ägna oss åt att söka upp den låntagare som kan ge den högsta forväntade
ränteinkomsten låter vi banken eller livforsäkringsbolaget ombesörja detta.
Banken, forsäkringsbolaget, aktiebolaget,
börsen osv kan alltså forklaras i det att det
finns transaktionskostnader. De är alla
mänskliga uppfinningar utvecklade och
fortinade över århundraden for att så
effektivt som möjligt se till att den som
efterfrågar kapital erhåller det från den
som utbjuder.
Ett annat exempel är forsäkringsmarknaden vars uppgift är att distribuera risker
i ekonomin. Det är en tragedi for den
enskilde om hans hus råkar brinna ner,
men det är inte en tragedi for samhället
som helhet. Därfor är det ofta önskvärt
att kostnaderna for att det inträffar
olyckor sprids. I små samhällen, ofta vanligen forekonmunde forr i tiden, löser
man detta genom olika sociala och legala
regler som exempelvis kan foreskriva att
samtliga husägare deltar i åtemppbyggandet av ett nedbrunnet hus.
Försäkringar är alltså i likhet med utlå-
ning av kapital inte något nytt fenomen.
Utvecklingen av forsäkringsinstituten
och handeln med dem har dock inneburit att vi effektivare kan handskas med
risker. De sociala och ekonomiska vinstema av att människor i högre utsträckning rar bära den risk de efterfrågar givet
sina resurser går inte att underskatta.
Optimal riskspridning
Options- och terminsmarknaderna har
även de uppkanunit for att man velat
uljämna och eliminera risker. Om man
skriver ett kontrakt om framtida betalning i annan valuta riskerar man en valutaforlust, det finns en risk. Denna risk kan
man via de finansiella marknaderna betala
andra mer riskbenägna individer och
organisationer fOr att bära. På så sätt fors
det även på termins- och optionsmarknaderna en handel med risker som hela
tiden strävar efter en for samhället
optimal riskspridning. Det man på de
finansiella marknaderna i grund och
botten handlar med kan alltså sägas vara
forväntningar om framtiden och hur
aktörerna i ekonomin vill forhålla sig till
dessa. Samhällets sammanlagda bedömning av framtiden avspeglas i marknadspriserna och ger ledning for individer
och foretag om hur de skall forhålla sig
till sina resurser. Hur mycket skall jag
spara, hur mycket skall jag konsumera,
vilka risker vill jag löpa? Alla dessa överväganden underlättas av att det finns fungerande finansiella marknader och de till- 326 SVENSK TIDSKRIFT
MYTEN OM SPEKULANTERNA …
handahåller också instrumenten för individer och företag att organisera sina ekonomier på det sätt som bäst passar dem.
Söker nya lösningar
Transaktionskostnaderna i en värld med
miljarder människor med tiotusentals
preferenser för och emot olika nyttigheter och med tiotusentals olika uppfattningar om framtiden är naturligtvis
oöverblickbart stora. Hur skall jag kunna
veta att den person som just nu ger bäst
avkastning på mina sparslantar är en dataföretagare i Kanada, eller att de som just
nu till lägst kostnad kan ta risken för att
mitt hus brinner upp är sexhundra människor i bosatta i fyra olika världsdelar
osv. De finansiella marknaderna söker
ständigt nya lösningar på den här typen
av problem och försöker hela tiden hitta
en optimal fördelning av risker och förväntningar i världsekonomin. Dessutom
pågår det ett ständigt innovationsarbete.
Nya instrument, nya informationssystem
etc. utvecklas ständigt för att effektivare
lösa de uppgifter som jag här beskriver.
Den som menar att de finansiella
marknaderna inte spelar en viktig och
konstruktiv roll i ekonomin bör först
och främst förklara varför så mycket
energi och så mycket resurser läggs ner på
den här typen av verksamhet. Om den
inte är nyttig, varför omsätter den då så
mycket pengar? Om den är så samhällsdestruktiv, varför investerar människor
då så mycklet tid, pengar och arbete i
den? I sin bok Economics, Organization and
Management konstaterar Paul Milgrom
och John Robetts att de finansiella marknaderna, trots sin relativt höga grad av
effektivitet är en mycket omfattande och
dyrbar hantering.
”Very few markets function more
efficiently than the organized financial
markets, and yet the amount of
resources absorbed in their operation
is clearly significant. Large buildings,
immense comm.unication and computational power, and the talents of
thousands of gifted people are
employed in setting prices and carrying out transactions. If the often
breathtaking incomes of investment
bankers and security dealers are any
indications of the social costs involved
in employing them in this industry,
the transaction costs of running these
marketsare very large.”
De transaktionskostnadsproblem som
de finansiella marknaderna försöker lösa
är enorma, detta förklarar dess omfattning och dess roll i ekonomi och samhälle.
Överblick och kontroll
Jag är övertygad om att kritiken och de
politiska attackerna mot ”marknaden”
bottnar i den frustration vi känner inför
något som vi inte till fullo kan överblicka
och kontrollera. Detta hänger delvis
samman med hur vi i vår civilisation ser
på samhälleliga fenomen. Vi vill ha överblick och kontroll, vi vill känna att det är
vi som bestärnn1er över processer eller
åtminstone vill vi veta vem eller vad det
är som bestämmer. Processer som inte
direkt kontrolleras av någon eller som är
en funktion av miljarder decentraliserade
beslut stör denna rationalistiska syn på
samhället.
SVENSK TIDSKRIFT
327
De finansiella marknadernas enorma l
storlek och dess snabbhet ger oss inte
möjligheter att forklara dess hela funk- j
tionssätt, vi kan inte peka ut en ansvarig,
vi kan inte se en handling som direkt
orsak till ett fenomen. Dessa processer är
i denna mening verkliga spontana ordningar orsakade av att miljarder enskilda
handlingar anpassas till varandra. Det
finns foljaktligen ingen mänsklig rationell
plan. Ordningen i sig är hela tiden rationellt syftande i sin anpassning till efterfrågan och utbud på kapital och risker,
men det finns ingen som styr, det finns
ingen som bestämmer.
Massmedia spelar här en avgörande
roll. Det är ur journalistisk synvinkel
otillfredsställande att ett så betydande
fenomen som spelar en så avgörande roll
for individer, foretag och politiker inte är
rationellt kontrollerad av en eller flera
utpekbara individer. Istället for att pedagogiskt forklara vad som motiverar att det
varje dag omsätts tusentals miljarder
dollar på en internationell marknad ägnar
man sig åt en jakt på att ge marknaden ett
ansikte. En jakt som stundtals nått närmast desperata proportioner. Det var
med tydlig tillfredsställelse och lättnad
man kastade sig över Björn Wolrath när
denne sommaren 1994 sade sig icke
längre ha fortroende for svenska statspapper. Att Björn Wolrath representerade tusentals pensionssparare och aktieä-
gare fick stå tillbaka for hans egen roll
som ”marknadsaktör”.
De fria kapitalmarknaderna fyller en
avgörande positiv funktion i ekonomin.
De skapar forutsättningar for foretag och
enskilda att finansiera sina projekt, sprida
”Istället för att pedagogiskt förklara vad som
motiverar att det varje
dag omsätts tusentals
miljarder dollar på en
internationell marknad
ägnar man sig åt en
jakt på att ge marknaden ett ansikte.
”sina risker och planera sm framtid.
Avregleringen och internationaliseringen
av kreditmarknaderna är en av de mest
positiva politiska händelserna i Sverige på
decennier. Den leder inte bara till att vi
effektivare kan lösa våra finansiella forehavanden och forsäkringsproblem, den
knyter också Sverige till världsmarknaden
på ett sätt som disciplinerar politiken från
att fatta ohållbara ekonomiska beslut. I en
värld där kapitalet med blixtens hastighet
kan sysselsätta sig i Kalifornien istället for
i Sverige kan en politiker inte fatta vilka
beslut som helst. Tidigare kunde man
skapa en illusion av att man kunde det,
men idag är feedback på felaktiga beslut
så omedelbar att det är betydligt svårare
än for tjugo år sedan.
En bärande del av kritiken mot
”marknaden” har varit att man tidigare
kunde fora vilken ekonomisk politik man
ville. Det kunde man inte, det har aldrig
funnits ett institutionellt arrangemang
som tillåtit politiker att långsiktigt fora en
ohållbar ekonomisk politik. Men då politiken blir sekundsnabbt straffad i en
global ekonomi kunde det ta åratal i en
isolerad.
328 SVENSK TIDSKRIFT