Ledare; Motsägelsefyllda budskap


1995


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

MOTSÄGELSEFYLLDA BUDSKAP
D
et var inte så det var tänkt,
klagade socialkontoren i
universitetsstäderna när
studenterna sökte socialbidrag över sommaren. Visserligen uppfyllde studenterna kraven – inga tillgångar, inga inkomster – men det var inte
riktigt meningen att just de, den unga
starka välartade eliten, skulle hållas under
armarna med socialbidrag.
OK, tänker den ambitiösa studenten,
då ligger jag i, forsöker ra ett sonumrjobb
inom mitt område. Hon lyckas med det.
Hon far ett kvalificerat jobb, forkovrar
sig ytterligare samtidigt som hon drar in
pengar, både till fOretaget som anställde
henne och sig själv. För forsta gången i
sitt liv känner hon innebörden av ord
som ansvar, ömsesidig nytta och frihet.
Hon upptäcker sambandet mellan ansvar
och frihet.
Så börjar terminen igen och hon
lägger in sin ansökan om studiebidrag, ett
par knappa tusen i månaden avsedda som
en sorts uppmuntran från samhället for
den som satsar på högre utbildning. Det
räcker inte långt, men det har ett symbolvärde.
Nej stopp där, säger Centrala studiestödsnä11111den, man far inte tjäna for
mycket pengar på sommarjobbet, då blir
det avdrag, det blir minus här, det blir
sänkt bidrag, det är straff på framåtanda,
duktighet är dumt, drar man in for
mycket på egen hand far man böta.
Inkomstexcesserna
Budskapet är mycket tydligt. Gör inte bra
ifrån dig for då går det illa. Lär dig en
gång for alla att inte avvika från norn1en.
Du ska skolas in i nonnalt bidragstänkande, lära dig att kalkyera for att ra maximal utdelning från statskassan. Om du
nästa år ger upp ambitionerna och söker
socialbidrag i stället kan vi konstatera att
budskapet har gått fram. Vi har fatt bukt
på inkomstexcesserna.
De flesta politiker tycks vara ense om
vikten av att folk tar ett större ansvar for
sina liv. Tar initiativ, är delaktiga och
agerar i sammanhang som berör dem
själva. Det har sagts så många gånger av så
SVENSK TIDSKRIFT 293
många att man snart borde kunna etablera det som en allmän sanning. Inte
bara får att det är en nödvändighet. De
flesta politiker har låtit fårstå att det ligger
ett moraliskt och samhälleligt egenvärde i
ökat medborgerligt ansvar.
Om då det reella budskapet är någonting helt annat, kan man tycka att politiker i allmänhet, och regeringen i synnerhet, skulle gå in får att ra dessa budskap att sammanstråla, så att det de säger
och det som faktiskt faller ut av ansvarstagaiJdet gynnar ansvaret.
som tar detta ansvar känner att det är rätt,
att de har statens välsignelse.
Samma vecka som Mona Sahlin
målade upp sin vision av den nya medborgarandan, berättade Svenska Dagbladet om Folke Jönsson i Malmö, som
snart fyller 65, men som vatje dag går
och pysslar på gården till det hyreshus där
han bor, sopar, rensar rabatter, beskär
träden när det behövs. För det jobbet far
han en viss återbetalning på hyran, närmare bestämt 12 000 vatje år.
Värden, det kommunala bostadsfåretaget MKB, upptäckte att iden med
Sedelärande historia tillsyn från hyresgästerna var bra. Den var
Mona Sahlin gjorde nyligen en resa till ömsesidig nytta både får de boende
genom Bollebygd och pratade just
ansvar:
– Vi som är starka och friska ska inte
ställa oss längst fram i kön och kräva
större resurser. Orden rättvisa och solidaritet måste ra en annan innebörd än de
haft de senaste åren. Dom som på sistone
mest bara har krävt sin rätt blir tvungna
att ta ett större ansvar.
– Vi måste eliskutera var gränsen går
mellan vad jag som förälder ska göra får
mina barn och vad samhället ska garantera, fortsatte hon. Varpå hon berättade
en sedelärande historia om några föräldrar som slog sig ihop får att rusta upp en
skolgård.
– Den andan behöver vi ra tillbaka i
Sverige, menade hon.
Paroller i all ära, men om regelsystemet inte godkänner någon anda av initiativ och engagemang och skaparkraft så
borde det politiska systemet bötja i den
änden; göra en insats får Sverige genom
att ändra i regelverket så att var och en
och får dem själva. Det sparade pengar,
skapade en gemenskap i husen, trapphusen blev renare, skadegörelsen minskade och trivseln ökade. Det blev en bra
stämning i de husen. På två år växte självförvaltningen till en hel rörelse. I de
4.000 lägenheterna var 800 hushåll med
och jobbade ihop till en sänkning av
hyran. Sammanlagt betalade MKB tillbaka 2,4 miljoner kronor.
Värna egna privilegier
Då kommer skattemyndigheterna sättandes. Arrangemanget är skattebrott,
skriker de. Sociala avgifter ska utgå.
Moms tillkommer. Och facket, som
aldrig missar ett tillfille att värna om sina
privilegier, faller in i skrikandet med häftiga skadeståndskrav. Dubbelt upp,
kräver de. Tar vanligt folk deras jobb, ska
de ha 4,8 miljoner. De har nämligen rätt
att sätta upp vägspärrar, sabotera privata
initiativ och utöva förtryck.
Om regelverket lever kvar i 70-tals- 294 SVENSK TIDSKRIFf


modellen är detta straffande budskap starkare än aldrig så mycket retorik till ansvarets lov. Om myndigheterna ser som sin
uppgift att sätta käppar i hjulen, att sätta
stopp for kapitalister och fribrytare, att
tvinga ner varje rörelse, beskatta varje
krona som kanuner av uppfinningsrikedom och ömsesidig nytta, ha ihjäl driftigheten och döda intiativet – då är det
också vad som kanuner att ske.
Även om systemet skulle forlora några
kronor på en liberalisering borde det
finnas någon rim och reson i synen på
vad som är aktivitet över huvud taget och
vad som är affärsmässig aktivitet. Det här
bostadsforetaget kunde lika väl konuna
överens med hyresgästerna om en totalt
sänkt hyra påfoljande år som ersättning
for arbete året innan. Ska skattemyndigheterna då kräva att själva ra höja hyran
bara for nöjet att ra nita en civilist eller
vad man nu ska kalla dessa privatsopare?
Den slutsats man kan dra är att motsä-
gelsefulla budskap är oerhört tröttsanuna.
Systemforahet är betydligt allvarligare än
annat forakt som det oftare talas om.
SVENSK TIDSKRIFT 295