Ann-Sofie Dahl; På resande fot med Schori
1995
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
–
LITTERATUR
ANN-SOFIE DAHL:
PÅ RESANDE FOT MED
SCHORI
S
veriges biträdande utrikesminister, som enligt uppgift i
Expressen inte höll några anforanden under den kritiska
veckan fore folkomröstningen om EU,
ockuperar sedan några månader tillbaka
åter bokhandelsdiskarna med en ny bok,
Mellan Maastricllt och Sarajevo. Samtal om
Europa (Tiden 1994). För omväxlings
skull handlar resultatet om malmöpojken
Schoris skrivarmödor inte om
Latinamerika – i forsta hand – utan istället
om vår egen kontinent. Med denna bok
torde således Schori ha gjort sin huvudsakliga insats for det som han i boken
betecknar som ”ett av de viktigaste vägvalen i modem tid” (sid 6) fOr Sverige,
dvs EV-medlemskapet.
Av denna varudeklaration kan man
lätt ana att ett av Schoris syften med
Mellan Maastricht och Sarajevo bör ha varit
att söka bredda och fordjupa intresset och
forståelsen for Europa inom det socialdemokratiska partiet, som kan tänkas ha
blivit en smula ovant vid att vistas på den
europeiska hemmaplanen efter alla dessa
år på mer exotiska breddgrader. Det är i
Me/lat! Maastricht och Sarajevo – Samtal om Europa.
Pierre Schori, Tiden 1994.
så fall ett syfte och arbete som fortjänar
en eloge. Helt lätt gör han det dock inte
for sina egna.
Med Schori och ett urval ur hans
erkänt digra vänkrets som villiga guider
fors läsaren runt till Europas olika hörn –
mellan Maastricht och Sarajevo och till
åtskilliga andra platser – och dessutom,
bokens titel (och syfte?) till trots, bortom
den europeiska kontinentens gränser till
andra världar. Det känns helt logiskt att
biståndsministerns europeiska resa slutar i
Latinamerika, hos gode vännen Carlos
Fuentes.
Dessforinnan har läsaren knackat på
hos Henry Kissinger i hans våning vid
East River på Manhattan, suttit ”i
huvudet hos en Europaparlamentariker”
(Barabara Diihrkop), och i salongerna
hos en sval franska president, åkt hissen
upp till EG-kommissionens 12:e våning
där Jacques Delors tar emot, besökt
litauiska forfattarstugor och polska redaktioner och mycket därtill.
Stora delar av resan är både intressant
och informativ, inte minst när forfattaren
låter sina samtalspartners tala for egen
maskin. I andra avsnitt är det intervjuaren
själv snarare än hans offer som tar upp
den huvudsakliga delen av texten, varvid
SVENSK T!DSKRIFT 53
\
l
de senares insats reduceras till instämmande nickar.
Att regeringens poet med karaktäristisk retorisk känsla strör eleganta citat om
världsfreden på utländska längs sidorna,
och frikostigt kryddar texten med hänvisningar till emellanåt tämligen avancerad politisk-teoretisk litteratur, tar vi
hoppas inte forskräcker vare sig kollegorna i regeringen (som inte forefaller
begeistrade i boklig bildning), eller den
ordinäre socialdemokratiske partiarbetaren till vilken Schori också tar antas
vända sig. Hos dessa läsekretsar torde det
emellertid det rätt ogenerade framhä-
vandet av SAP:s internationella betydelse
och det tröttsamma forhärligandet av
Olof Palme möta störst forståelse. Hos
andra läsare är det fara värt att dessa inslag
mest uppfattas som pinsamma och onö-
diga, och ordentligt degraderande for
texten i övrigt.
Folklig revolt
Schori tar också en hel del sanningar sig
själv till livs. Synd bara att han inte har
delat ut boken som present till regeringskollegorna i Rosenbad. Göran Persson
tycks till exempel inte ha inhämtat rådet
från Shirley Williams, socialdemokratisk
politiker från Storbritannien, som konstaterar: ”jag tror att vi kommer att ra en
folklig revolt mot for höga nivåer på
inkomstskatten, därfor att folk känner att
deras hårda arbete drabbas orättvist. Jag
tror”, forklarar Williams, ”att ni i Sverige
och VI under labourregeringen
Storbritannien lät detta bli något av ett
misstag.” (sid 68)
Av boken att döma har forfattaren även
nåtts av vissa insikter under senare tid,
framforallt när det gäller utvecklingen i
Öst- och Centraleuropa, vars bistånd han
nu hanterar (”en fjuttig miljard” som han
dock på forfrågan inte säger sig ha for
avsikt att utöka genom en omfordelning
av biståndet från Tredje världen till
Europa, ”Från Kuba till Baltikum”).
Härskande krafter
När den ungerske forfattaren György
Konrad forklarar att ”…de socialdemokratiska krafterna i Västeuropa och dissidenterna i Östeuropa inte fann någon
grund for en gemensam dialog. De socialdemokratiska partierna såg avspänningen som ett medel for att nå de relativt sett fornuftiga och sansade krafterna
inom de Östeuropeiska etablissemangen.
Därfor ville de kanske inte riskera forbindelserna med dessa härskande krafter
genom kontakter med de k
Dissidenterna” instämmer Schori: ”man
var i Väst upptagen av stabilitet och nedrustning, alltså måste man ingå avtal med
den sittande makten. Det resulterade forstås i ett dilemma vad gällde kontakterna
med dissidenterna.” (sid 211)
Av sådana resonemang tar man hoppas
att den nye biståndsministern, vars ansvar
sträcker sig även till Öst- och
Centraleuropa, verkar for att sådana tidigare misstag inte upprepas i det fortsatta
forhållandet till den delen av kontinenten. För så är det ju, som Konrad
framhåller, att ”dessa nationer inte
behöv(er) mindre frihet än andra” (sid
213). Vilket for övrigt gäller fler folk, till
exempel Kubas.
54 SVENSK TiDSKRIFT
LITTERATUR
ANN-SOFIE DAHL:
PÅ RESANDE FOT MED
SCHORI
S
veriges biträdande utrikesminister, som enligt uppgift i
Expressen inte höll några anforanden under den kritiska
veckan fore folkomröstningen om EU,
ockuperar sedan några månader tillbaka
åter bokhandelsdiskarna med en ny bok,
Mellan Maastricllt och Sarajevo. Samtal om
Europa (Tiden 1994). För omväxlings
skull handlar resultatet om malmöpojken
Schoris skrivarmödor inte om
Latinamerika – i forsta hand – utan istället
om vår egen kontinent. Med denna bok
torde således Schori ha gjort sin huvudsakliga insats for det som han i boken
betecknar som ”ett av de viktigaste vägvalen i modem tid” (sid 6) fOr Sverige,
dvs EV-medlemskapet.
Av denna varudeklaration kan man
lätt ana att ett av Schoris syften med
Mellan Maastricht och Sarajevo bör ha varit
att söka bredda och fordjupa intresset och
forståelsen for Europa inom det socialdemokratiska partiet, som kan tänkas ha
blivit en smula ovant vid att vistas på den
europeiska hemmaplanen efter alla dessa
år på mer exotiska breddgrader. Det är i
Me/lat! Maastricht och Sarajevo – Samtal om Europa.
Pierre Schori, Tiden 1994.
så fall ett syfte och arbete som fortjänar
en eloge. Helt lätt gör han det dock inte
for sina egna.
Med Schori och ett urval ur hans
erkänt digra vänkrets som villiga guider
fors läsaren runt till Europas olika hörn –
mellan Maastricht och Sarajevo och till
åtskilliga andra platser – och dessutom,
bokens titel (och syfte?) till trots, bortom
den europeiska kontinentens gränser till
andra världar. Det känns helt logiskt att
biståndsministerns europeiska resa slutar i
Latinamerika, hos gode vännen Carlos
Fuentes.
Dessforinnan har läsaren knackat på
hos Henry Kissinger i hans våning vid
East River på Manhattan, suttit ”i
huvudet hos en Europaparlamentariker”
(Barabara Diihrkop), och i salongerna
hos en sval franska president, åkt hissen
upp till EG-kommissionens 12:e våning
där Jacques Delors tar emot, besökt
litauiska forfattarstugor och polska redaktioner och mycket därtill.
Stora delar av resan är både intressant
och informativ, inte minst när forfattaren
låter sina samtalspartners tala for egen
maskin. I andra avsnitt är det intervjuaren
själv snarare än hans offer som tar upp
den huvudsakliga delen av texten, varvid
SVENSK T!DSKRIFT 53
\
l
de senares insats reduceras till instämmande nickar.
Att regeringens poet med karaktäristisk retorisk känsla strör eleganta citat om
världsfreden på utländska längs sidorna,
och frikostigt kryddar texten med hänvisningar till emellanåt tämligen avancerad politisk-teoretisk litteratur, tar vi
hoppas inte forskräcker vare sig kollegorna i regeringen (som inte forefaller
begeistrade i boklig bildning), eller den
ordinäre socialdemokratiske partiarbetaren till vilken Schori också tar antas
vända sig. Hos dessa läsekretsar torde det
emellertid det rätt ogenerade framhä-
vandet av SAP:s internationella betydelse
och det tröttsamma forhärligandet av
Olof Palme möta störst forståelse. Hos
andra läsare är det fara värt att dessa inslag
mest uppfattas som pinsamma och onö-
diga, och ordentligt degraderande for
texten i övrigt.
Folklig revolt
Schori tar också en hel del sanningar sig
själv till livs. Synd bara att han inte har
delat ut boken som present till regeringskollegorna i Rosenbad. Göran Persson
tycks till exempel inte ha inhämtat rådet
från Shirley Williams, socialdemokratisk
politiker från Storbritannien, som konstaterar: ”jag tror att vi kommer att ra en
folklig revolt mot for höga nivåer på
inkomstskatten, därfor att folk känner att
deras hårda arbete drabbas orättvist. Jag
tror”, forklarar Williams, ”att ni i Sverige
och VI under labourregeringen
Storbritannien lät detta bli något av ett
misstag.” (sid 68)
Av boken att döma har forfattaren även
nåtts av vissa insikter under senare tid,
framforallt när det gäller utvecklingen i
Öst- och Centraleuropa, vars bistånd han
nu hanterar (”en fjuttig miljard” som han
dock på forfrågan inte säger sig ha for
avsikt att utöka genom en omfordelning
av biståndet från Tredje världen till
Europa, ”Från Kuba till Baltikum”).
Härskande krafter
När den ungerske forfattaren György
Konrad forklarar att ”…de socialdemokratiska krafterna i Västeuropa och dissidenterna i Östeuropa inte fann någon
grund for en gemensam dialog. De socialdemokratiska partierna såg avspänningen som ett medel for att nå de relativt sett fornuftiga och sansade krafterna
inom de Östeuropeiska etablissemangen.
Därfor ville de kanske inte riskera forbindelserna med dessa härskande krafter
genom kontakter med de k
Dissidenterna” instämmer Schori: ”man
var i Väst upptagen av stabilitet och nedrustning, alltså måste man ingå avtal med
den sittande makten. Det resulterade forstås i ett dilemma vad gällde kontakterna
med dissidenterna.” (sid 211)
Av sådana resonemang tar man hoppas
att den nye biståndsministern, vars ansvar
sträcker sig även till Öst- och
Centraleuropa, verkar for att sådana tidigare misstag inte upprepas i det fortsatta
forhållandet till den delen av kontinenten. För så är det ju, som Konrad
framhåller, att ”dessa nationer inte
behöv(er) mindre frihet än andra” (sid
213). Vilket for övrigt gäller fler folk, till
exempel Kubas.
54 SVENSK TiDSKRIFT