Ingela Blomberg; FN blundar för verkligheten
1992
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
INGELA BLOMBERG:
FN blundar för
verkligheten
Syftet med FNs miljökonferens
var att stimulera framväxten av
en långsiktigt hållbar utveckling.
Någon analys av varför vissa
länder utvecklas i positiv riktning
och andra inte förekom dock
inte.
Sveriges krav att marknadsekonomi och demokrati skulle
föras in i principdeklarationen
som viktiga förutsättningar för
en bättre miljö awisades av
u-ländernas representanter.
FN-systemet tycks ännu inte
vara moget att dra lärdomar av
avslöjandena om miljöförstörelse i de forna kommunistländerna och se världen som den är.
Inge/a Blomberg är politiskt sakkunnig (m) i statsrådsberedningen med samordningsansvar
för bland annat miljö och biståndsfrågor och ingick i den
svenska delegationen vid FNs
miljö- och utvecklingskonferens
iRio de Janeiro.
D
en bild som massmedia förmedlade av FNs konferens om miljö
och utveckling i Rio var minst
sagt endimensionell. Rapporteringen
kretsade i stor utsträckning kring den så
kallade ”Nord-syd-konflikten” som i
grund och botten är konstruerad och bygger på ett antal förenklade och felaktiga
antaganden.
Utgångspunkten är att ”de är fattiga för
att vi är rika” och vår rikedom är ett resultat av en ”systematisk utsugning av tredje
världen”. Vi måste därför ”betala av vår
historiska skuld” genom att öka de finansiella överföringarna från i-länderna till
u-länderna. Problemen reduceras till en
fråga om hur jordens resurser skall fördelas.
Hela nord-sydresonemanget tenderar
därmed att resultera i social ingenjörskonst på global nivå. Ökade finansiella
överföringar från i-länder till u-länder
blev ett huvudnummer i Rio. Samtidigt
som andra viktiga -ja, till och med livsavgörande – aspekter blockerades av
denna ensidiga fokusering på biståndsfrå-
gorna: Hur skall vi kunna generera ökade
resurser? På vilket sätt kan vi stimulera en
effektivare resurshushållning som minskar belastningen på miljön?
Konferensens syfte var att stimulera
framväxten av en långsiktigt hållbar utveckling. Desto märkligare då, att man
inte mer aktivt försökte analysera varför
vissa länder utvecklas i en positiv riktning,
samtidigt som andra länder år efter år
sjunker allt djupare ned i fattigdom.
Välstånd endast i fria ekonomier
Den historiska utvecklingen – inte minst
under de senaste åren – kan ge oss ett
288
unikt underlagsmaterial för en sådan
analys och många studier har också utförts.
Erfarenheterna från de forna kommunistiska länderna borde t ex kunna fungera som vår tids viktigaste lärobok.
Läxan är lätt att lära. Välstånd kan endast
skapas i fria ekonomier. Effektiv resurshushållning kan endast åstadkommas i en
marknadsekonomi. Begrepp som marknadsekonomi och demokrati borde därför inta en central position också i den
miljöpolitiska debatten.
Men denna lärobok kom dessvärre inte
till användning då tiotusentals politiker,
diplomater, journalister och företrädare
för olika organisationer samlades i Rio
för att delta i den genom tiderna hittills
största FN-konferensen.
Istället var konferensen i förskräckande hög grad avskärmad från de senaste
årens världspolitiska förändringar. De
lärdomar som kunde och borde ha dragits, drogs inte. De frågor som kunde och
borde ha diskuterats, diskuterades inte.
181 stater samtEG var representerade.
Närmare 130 länder ingår i u-landsgruppen, vilket innebär att de i kraft av sitt stora antal spelar en dominerande roll i FNsystemet. U-länderna agerade mycket
samlat i förhandlingarna och lyckade därmed sätta en stark prägel på konferensens
beslut. Och det var deras stora antal i
kombination med skicklig förhandlingsteknik som ledde till den ensidiga inriktningen på biståndsfrågor och nord-sydkonflikten.
Sveriges krav
Sverige krävde i förhandlingarna att Riodeklarationen, dvs den principdeklaration som antogs vid konferensen, tydligt
skulle ange att marknadsekonomi och
demokrati är viktiga förutsättningar för
en långsiktigt hållbar utveckling. U-ländernas representanter visade dock ett
mycket starkt motstånd mot dessa krav.
I Rio-deklarationen finns därför varken marknadsekonomi eller demokrati
omnämnd. En paragraf slår visserligen
fast att ”states should cooperate to promate a supportive and open international
Välstånd kan endast skapas i fria
ekonomier. Det visar eifarenheterna från de forna kommunistiska
länderna.
economic system that would lead to economic growth and sustainable development in all countries”. Men den formuleringen syftar främst till att stödja de i och
för sig lovvärda kraven på frihandel (eftersom både u- och i-länderna åtminstone
i teorin är för frihandel resulterade detta i
bra formuleringar om en öppen och fri
världshandel).
I Rio-deklarationen läggs också principen om förorenarens betalningsansvar
(Polluter Pays Principle) fast. Deklarationen uttalar också att ekonomiska styrmedel bör användas i ökad utsträckning.
Men man underlåter att påpeka att ekonomiska styrmedel baserade på t ex PPprincipen endast kan tillämpas med framgång i en marknadsekonomi. Att försöka
införa miljöavgifter i en redan sönderreglerad ekonomi skulle bara förvärra situationen och kan dessutom- vilket är än
sämre – motivera fortsatta statliga prisregleringar. Viktiga principer som demo- –
krati, äganderätt, avtalsfrihet etc återfinns
däremot inte i deklarationen.
Agenda 21
Vid Rio-konferensen behandlades också
Agenda 21 som sägs vara en handlingsplan inför det tjugoförsta århundradet.
Agenda 21 ornfattar 800 sidor text och
innehåller avsnitt om – bokstavligen –
allt mellan himmel och jord. Atmosfären
skall skyddas, färskvattentillgången säkras, hanteringen av miljöfarligt avfall förbättras, konsumtionsmönstren ändras
och fattigdom bekämpas.
Närmare 130 av de 181 närvarande
statema ingår i u-landsgruppen
som spelar en dominerande roll i
FN-systemet.
Den starka sektorsuppdelningen innebär att en grundläggande och övergripande analys saknas. Istället innehåller Agenda 21 detaljerade rekommendationer till
regeringarna på område efter område
som dessvärre riskerar att motverka sitt
eget syfte, eftersom de ofta baseras på att
de enskilda ländernas regeringar skall utarbeta politiska planer och program för
olika områden. Resultatet av UNCED
kan därför i värsta fall legitimera fortsatt
kommandoekonomi.
Agenda 21 är ytterst omfattande och
svår att överblicka. Kvaliteten i dokumentet är mycket skiftande, men vissa avsnitt
måste trots allt betecknas som banbrytan- 289
de inom FN-systemet. I kapitlet om beslutsprocessen slås t ex fast att marknadsstörande inslag i form av subsidier etc
måste avskaffas och att marknadsorienterade lösningar måste användas i ökad utsträckning. Genomfördes dessa åtgärder
skulle det innebära omfattande förändringar, inte minst när det gäller utvecklingen och miljön i tredje världens länder.
Vad betydde konferensen?
Det är omöjligt att säga om denna FNkonferens kommer att påverka den globala utvecklingen och jordens miljö. Två
konventioner – om biologisk mångfald
och om klimatfrågorna – undertecknades, det hölls ett oräkneligt antal tal,
möten och presskonferenser, och det utarbetades hundratals sidor beslutstext
Säkert har konferensen därigenom åstadkommit ökad uppmärksamhet kring miljöfrågorna och ökat intresset för att lösa
olika problem.
Men den händelse som kommer att betyda ojämförligt mest för vår världs utveckling och för jordens miljö förbigicks
med tystnad; att murarna har rivits, taggtråden har avlägsnats och kartböckerna
har ritats om förtegs. Trots att de centralplanerade ekonomiernas förfall har visat
sig vara värre än vad de mest aggressiva
antikommunisterna ville göra gällande
drogs inga lärdomar. FN-systemet verkar
inte vara moget ännu för att se världen
som den är. Det går dock inte att blunda
för verkligheten hur länge som helst.
FN blundar för
verkligheten
Syftet med FNs miljökonferens
var att stimulera framväxten av
en långsiktigt hållbar utveckling.
Någon analys av varför vissa
länder utvecklas i positiv riktning
och andra inte förekom dock
inte.
Sveriges krav att marknadsekonomi och demokrati skulle
föras in i principdeklarationen
som viktiga förutsättningar för
en bättre miljö awisades av
u-ländernas representanter.
FN-systemet tycks ännu inte
vara moget att dra lärdomar av
avslöjandena om miljöförstörelse i de forna kommunistländerna och se världen som den är.
Inge/a Blomberg är politiskt sakkunnig (m) i statsrådsberedningen med samordningsansvar
för bland annat miljö och biståndsfrågor och ingick i den
svenska delegationen vid FNs
miljö- och utvecklingskonferens
iRio de Janeiro.
D
en bild som massmedia förmedlade av FNs konferens om miljö
och utveckling i Rio var minst
sagt endimensionell. Rapporteringen
kretsade i stor utsträckning kring den så
kallade ”Nord-syd-konflikten” som i
grund och botten är konstruerad och bygger på ett antal förenklade och felaktiga
antaganden.
Utgångspunkten är att ”de är fattiga för
att vi är rika” och vår rikedom är ett resultat av en ”systematisk utsugning av tredje
världen”. Vi måste därför ”betala av vår
historiska skuld” genom att öka de finansiella överföringarna från i-länderna till
u-länderna. Problemen reduceras till en
fråga om hur jordens resurser skall fördelas.
Hela nord-sydresonemanget tenderar
därmed att resultera i social ingenjörskonst på global nivå. Ökade finansiella
överföringar från i-länder till u-länder
blev ett huvudnummer i Rio. Samtidigt
som andra viktiga -ja, till och med livsavgörande – aspekter blockerades av
denna ensidiga fokusering på biståndsfrå-
gorna: Hur skall vi kunna generera ökade
resurser? På vilket sätt kan vi stimulera en
effektivare resurshushållning som minskar belastningen på miljön?
Konferensens syfte var att stimulera
framväxten av en långsiktigt hållbar utveckling. Desto märkligare då, att man
inte mer aktivt försökte analysera varför
vissa länder utvecklas i en positiv riktning,
samtidigt som andra länder år efter år
sjunker allt djupare ned i fattigdom.
Välstånd endast i fria ekonomier
Den historiska utvecklingen – inte minst
under de senaste åren – kan ge oss ett
288
unikt underlagsmaterial för en sådan
analys och många studier har också utförts.
Erfarenheterna från de forna kommunistiska länderna borde t ex kunna fungera som vår tids viktigaste lärobok.
Läxan är lätt att lära. Välstånd kan endast
skapas i fria ekonomier. Effektiv resurshushållning kan endast åstadkommas i en
marknadsekonomi. Begrepp som marknadsekonomi och demokrati borde därför inta en central position också i den
miljöpolitiska debatten.
Men denna lärobok kom dessvärre inte
till användning då tiotusentals politiker,
diplomater, journalister och företrädare
för olika organisationer samlades i Rio
för att delta i den genom tiderna hittills
största FN-konferensen.
Istället var konferensen i förskräckande hög grad avskärmad från de senaste
årens världspolitiska förändringar. De
lärdomar som kunde och borde ha dragits, drogs inte. De frågor som kunde och
borde ha diskuterats, diskuterades inte.
181 stater samtEG var representerade.
Närmare 130 länder ingår i u-landsgruppen, vilket innebär att de i kraft av sitt stora antal spelar en dominerande roll i FNsystemet. U-länderna agerade mycket
samlat i förhandlingarna och lyckade därmed sätta en stark prägel på konferensens
beslut. Och det var deras stora antal i
kombination med skicklig förhandlingsteknik som ledde till den ensidiga inriktningen på biståndsfrågor och nord-sydkonflikten.
Sveriges krav
Sverige krävde i förhandlingarna att Riodeklarationen, dvs den principdeklaration som antogs vid konferensen, tydligt
skulle ange att marknadsekonomi och
demokrati är viktiga förutsättningar för
en långsiktigt hållbar utveckling. U-ländernas representanter visade dock ett
mycket starkt motstånd mot dessa krav.
I Rio-deklarationen finns därför varken marknadsekonomi eller demokrati
omnämnd. En paragraf slår visserligen
fast att ”states should cooperate to promate a supportive and open international
Välstånd kan endast skapas i fria
ekonomier. Det visar eifarenheterna från de forna kommunistiska
länderna.
economic system that would lead to economic growth and sustainable development in all countries”. Men den formuleringen syftar främst till att stödja de i och
för sig lovvärda kraven på frihandel (eftersom både u- och i-länderna åtminstone
i teorin är för frihandel resulterade detta i
bra formuleringar om en öppen och fri
världshandel).
I Rio-deklarationen läggs också principen om förorenarens betalningsansvar
(Polluter Pays Principle) fast. Deklarationen uttalar också att ekonomiska styrmedel bör användas i ökad utsträckning.
Men man underlåter att påpeka att ekonomiska styrmedel baserade på t ex PPprincipen endast kan tillämpas med framgång i en marknadsekonomi. Att försöka
införa miljöavgifter i en redan sönderreglerad ekonomi skulle bara förvärra situationen och kan dessutom- vilket är än
sämre – motivera fortsatta statliga prisregleringar. Viktiga principer som demo- –
krati, äganderätt, avtalsfrihet etc återfinns
däremot inte i deklarationen.
Agenda 21
Vid Rio-konferensen behandlades också
Agenda 21 som sägs vara en handlingsplan inför det tjugoförsta århundradet.
Agenda 21 ornfattar 800 sidor text och
innehåller avsnitt om – bokstavligen –
allt mellan himmel och jord. Atmosfären
skall skyddas, färskvattentillgången säkras, hanteringen av miljöfarligt avfall förbättras, konsumtionsmönstren ändras
och fattigdom bekämpas.
Närmare 130 av de 181 närvarande
statema ingår i u-landsgruppen
som spelar en dominerande roll i
FN-systemet.
Den starka sektorsuppdelningen innebär att en grundläggande och övergripande analys saknas. Istället innehåller Agenda 21 detaljerade rekommendationer till
regeringarna på område efter område
som dessvärre riskerar att motverka sitt
eget syfte, eftersom de ofta baseras på att
de enskilda ländernas regeringar skall utarbeta politiska planer och program för
olika områden. Resultatet av UNCED
kan därför i värsta fall legitimera fortsatt
kommandoekonomi.
Agenda 21 är ytterst omfattande och
svår att överblicka. Kvaliteten i dokumentet är mycket skiftande, men vissa avsnitt
måste trots allt betecknas som banbrytan- 289
de inom FN-systemet. I kapitlet om beslutsprocessen slås t ex fast att marknadsstörande inslag i form av subsidier etc
måste avskaffas och att marknadsorienterade lösningar måste användas i ökad utsträckning. Genomfördes dessa åtgärder
skulle det innebära omfattande förändringar, inte minst när det gäller utvecklingen och miljön i tredje världens länder.
Vad betydde konferensen?
Det är omöjligt att säga om denna FNkonferens kommer att påverka den globala utvecklingen och jordens miljö. Två
konventioner – om biologisk mångfald
och om klimatfrågorna – undertecknades, det hölls ett oräkneligt antal tal,
möten och presskonferenser, och det utarbetades hundratals sidor beslutstext
Säkert har konferensen därigenom åstadkommit ökad uppmärksamhet kring miljöfrågorna och ökat intresset för att lösa
olika problem.
Men den händelse som kommer att betyda ojämförligt mest för vår världs utveckling och för jordens miljö förbigicks
med tystnad; att murarna har rivits, taggtråden har avlägsnats och kartböckerna
har ritats om förtegs. Trots att de centralplanerade ekonomiernas förfall har visat
sig vara värre än vad de mest aggressiva
antikommunisterna ville göra gällande
drogs inga lärdomar. FN-systemet verkar
inte vara moget ännu för att se världen
som den är. Det går dock inte att blunda
för verkligheten hur länge som helst.