Gullan Lindblad; Taktiska högerkvinnor


1992


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

-GULLAN LINDBLAD:
Taktiska högerkvinnor
H
ögerns kvinnor – problem och
resurs för Allmänna valmansförbundet 1900-1936/37 är titeln
på Stina Nicklassons doktorsavhandling.
Hon belyser det politiska pionjärarbete
som Bertha Wellin, Lydia Wahlström,
Hilma Borelius och många andra högerkvinnor utförde de första decennierna på
detta sekel.
Stina Nicklasson: Högerns kvinnor –
problem och resurs för Allmänna valmansförbundet 1900-1936/37. Almqwist & Wiksell 1992
En viktig del av högerns historia har hittills saknats och först med Stina Nicklassons avhandling börjar bilden av de första
seklerna i partiets historia klarna. Stina
Nicklasson har i kombination med en
strikt vetenskaplig behandling också gett
personer och händelser färg och liv genom en engagerande berättarstil.
Avhandlingen är inriktad på politisk
historia och behandlar dels högerkvinnornas arbete för kvinnlig rösträtt, dels
högerkvinnornas inflytande och organisation i andra för högern viktiga ideologiska
frågor. Försvarsfrågan är ett exempel.
Rösträtten var en av de viktigaste frå-
gorna för många av de aktiva högerkvinnorna. Trots det stod den politiska rösträtten för kvinnor inte på Sveriges Moderata Kvinnoförhunds program. Stina
Nicklasson visar i sin avhandling att detta
var ett taktiskt övervägande från SMKF.
De skulle inte vinna gehör för sin fråga
om de gick ut på barrikaderna och drev en
alltför hård linje gentemot Allmänna valmansförbundet. I stället försökte de att
påverka mer indirekt. Kanske var det
också den goda uppfostran som höll dem
tillbaka. Många av högerkvinnorna var
samtidigt aktiva i föreningar för kvinnornas politiska rösträtt.
Den period som avhandlingen behandlar var en intressant förändringsperiod i
Sverige. Bondesamhället övergick i industrisamhälle, vilket innebar att kvinnorna
fick tillträde till nya arbetsuppgifter som
tidigare varit männens domäner.
Arvid Lindman var redan 1906 övertygad om att kvinnorna skulle komma att
få sin politiska rösträtt, det var enligt
honom en fråga om när. Han insåg samtidigt att detta inte var en helt enkel sak att
föra fram i en mycket konservativ organisation. Allmänna valmansförbundet var
en löst sammanhållen valorganisation
med högermän ute i landsorten som definitivt inte ville bli skrivna på näsan vad de
skulle tycka.
I kommunalvalen 1909 fick kvinnorna
rösta för första gången. Valdeltagcmdet
var lågt. Det var också få kvinnor som valdes in i kommunala församlingar eftersom de inte blivit nominerade. Kvinnorna
befann sig i vad Stina Nicklasson kallar
det politiska utanförskapet. Det gällde
alltså att hitta vägar för att nå inflytande.
Några starka kvinnor valde att gå samman för att starta Stockholms moderata
kvinnaförening i syfte att informera kvinnor och öka valdeltagandet. 1913 blev
Arvid Lindman ordförande för AVF och
då fattades beslutet att låta kvinnor få bli
medlemmar i AVF:s föreningar. Han insåg att kvinnornas röster skulle komma
att bli betydelsefulla för högern och han
ville samtidigt ha en gemensam organisation. Att släppa in kvinnorna i AVF var en
kontring mot att kvinnorna ville organisera sig i en egen särorganisation.
Stina Nicklasson visar i sin avhandling
260
på de taktiska överväganden som högerkvinnorna hela tiden tvingades till för att
nå inflytande. Opponenten på avhandlingen ville gärna markera att hon tyckte
Stina Nicklasson förstod de taktiska dragen alltför väl. Jag tycker att det är en styrka i avhandlingen att den är insiktsfullt
skriven utan att ta aktörerna i försvar.
Högerkvinnorna kom att få en viktig
roll i AVF:s valarbete. I försvarsfrågan, en
central ideologisk fråga för högern, samlade kvinnorna 250 000 namnunderskrifter för värnet av nationen genom ett
starkt försvar. När första världskriget
kom blev dock de mer långsiktiga frågorna om demokratiutveckling och kvinnornas politiska rösträtt skjutna åt sidan.
Hela samhället ställdes om till kristid och
det gällde att lösa de dagliga frågorna.
Sveriges Moderata Kvinnoförhund
fortsatte sitt arbete att driva på partiet i
bl a frågan om lika lön för lika arbete.
Lindman var osäker och kanske lite rädd
för den inriktning eller frihet och inflytande som kvinnoförbundet skulle komma
att få i och med den kvinnliga rösträtten.
Han bestämde sig för att bilda ett utskott
för kvinnofrågor, Centrala kvinnorådet,
som skulle stå under AVF:s bevakning.
Det nya CK fick trots sin ofria organisatoriska roll vissa fördelar framför
SMKF. CK kunde äska pengar hos AVF
för vissa ändamål. CK hade också representation vid stämmor och andra möten.
Många framstående kv~or insåg att det
var taktiskt riktigt att verka i CK för att nå
inflytande, få information och för att bli
nominerade till politiska uppdrag. Många
av de ledande i SMKF rekryterades till
CK. Den kanske mest inflytelsrika var
Bertha Wellin, högerns första kvinnliga
riksdagsledamot och också 2:e vice ordförande i CK.
En annan förgrundsgestalt var Alexandra Skoglund som arbetade på CK:s
kansli. Hon var mycket medveten om hur
hon skulle arbeta för att få igenom kvinnornas krav. CK spred AVF:s valmaterial
och arbetade som en del av AVF. På det
sättet kunde de också, utan att gå i
konfrontation mot AVF, nå sina mål. Ändå är det säkert så att det mer fristående
SMKF hade betydelse för takten genom
sin roll som påtryckare.
AVF gjorde 1936 ett mycket dåligt val.
Detta påverkar inställningen till SMKF.
Nu gällde det att samla högern. Samtidigt
bötjade SMKF:s ledning att vilja avgå och
det fanns inga starka efterträdare eftersom medlemsrekryteringen minskat.
Ekonomin var också dålig och man hade
bl a svårt att hitta sponsorer. SMKF upplöstes.
Stina Nicklasson behandlar en mycket
intressant period av högerns historia. Ett
skede då några av de grundläggande konservativa frågorna som nationen, försvaret och familjen stod i focus för den politiska dagordningen. Hennes behandling
av högerkvinnornas arbete för att nå politiskt inflytande blir därför så mycket mera
intressant.