Gunnar Hökmark; Baltikum


1992


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

GUNNARHÖKMARK
Baltikum
U
nder de senaste åren har Europas karta förändrats. Nya nationer har vuxit fram i en takt som
saknar motstycke i historien. Aldrig tidigare har en så mäktig stat som det forna
Sovjetunionen fallit sönder så snabbt.
Andres Kiing: Baltikum- Boken om
~tland, Lettland, Litauen. Timbro 1991
Framväxten av nya nationer innebär inte
bara en politisk förändring, som kommer
att ha betydelse för våra egna säkerhetspolitiska och ekonomiska förutsättningar
i framtiden, utan har också kulturell och
t o m geografisk betydelse.
Geografisk därför att vår del av världen har fått en förändrad struktur. Det
moderna Sverige växte en gång i tiden
fram som en nation med handel och förbindelser både österut och västerut. Det
är inte bara Röde Orms resor i Västerled
och Österled som vittnar om detta utan
också den ekonomiska geografin i vårt
eget land. Stockholm blev landets huvudstad därför att det låg i den del av Sverige
där en stor del av den viktigaste handeln
och de viktigaste kontakterna österut
bands samman med förbindelserna vidare inåt Mälaren.
Egentligen skulle man kunna säga att
Stockholm sedan andra världskriget har
legat på fel ställe. Fel i den bemärkelsen
att vi sedan järnridåns fall inte hade några
grannar öster om oss. Österut, på andra
sidan Östersjön, fanns bara det gråa Sovjetunionen, som utgjorde ett samhällssystem som vare sig gav utrymme för eller inspirerade till normala mänskliga och samhälleliga kontakter. I detta perspektiv har
även vår geografi förändrats när Europas
geografi nu ges ett nytt mönster. Nu finns
nya framväxande grannländer, som inte
tidi_gare fanns.
Aven kulturellt sker en viktig förändring. Under den sovjetiska likformigheten
och den gråa sovjetiska kulturen fanns
hela tiden vilande nationella kulturer. Det
gäller den ryska, som inte minst svenska
vikingar kom att ha kontakt med, liksom
den ukrainska. För Sveriges historia är
självfallet Baltikums komplexa historia,
med en väv av förbindelser genom århundradens lopp, den mest intressanta.
Det är viktigt att vi i mönstret av de baltiska staternas frigörelse också ser den kulturella och nationella identitet som präglar de tre olika staterna.
Det är därför roligt att konstatera att det
nu finns ett praktverk om Baltikum, som
dessutom är författat av den person i
svensk samhällsdebatt som har bidragit
med mest kunnande genom årens lopp om
de baltiska statena, nämligen Andres
Kiing. Hans omfattande verk ”BaltikumBoken om Estland, Lettland, Litauen” är
nämligen just ett praktverk som också med
all rätt inramas genom att de tre baltiska
republikernas presidenter har författat var
sitt förord till respektive del av boken.
Andres Kiing ger läsaren en intressant
och god bild av det baltiska områdets
historia. Från den fornbaltiska blomstringstiden till de konsekvenser som folkvandringarna och senare kontakterna
över Östersjön gav under järnålder och
vikingatid, vidare till korsriddarnas och
Tyska Ordens tid som efterföljdes av ”den
gamla, goda svensktiden”, den ryska
självständighetsepoken under mellankrigstiden, Molotov-Ribbentroppakten
och ockupationerna som hade sin varaktighet i form av den sovjetiska fram till
1991.

Men Andres Kung arbetar i flera olika
dimensioner när han behandlar de baltiska folkens historia och ursprung. Han
ger en god introduktion till de baltiska
språkens identitet i ett större språkligt
perspektiv. Han beskriver hur religionen
har kommit att påverka historien.
Det som jag tycker är roligt att ta del av
är hans förmåga att på en gång tala om
Baltikum som ett begrepp utan att det får
skymma de olika nationella staternas
identitet. Tvärtom går han på djupet när
han beskriver både Estlands, Lettlands
och Litauens historia. Förmodligen har
Andres Kung genom sitt praktverk gjort
de baltiska nationerna en av sina alJra
största tjänster. Genom att lyfta fram och
presentera deras samhällen på det vis som
han gör, gör han dem till nationer vi vill
lära känna ytterligare. Ekonomi, geografi,
73
historia och konst integreras i en spännande beskrivning. Enskilda människors
insatser belyses, de må vara Estlandssvenskar, balttyskar, företrädare för den
judiska befolkningsgruppen, liberala politiker, kontroversiella nationalistiska poeter eller alla de som i exil har bidragit till
att upprätthålla ländernas nationella
identitet.
Boken är fylld av bilder på människor,
konst, natur och på viktiga skeenden. Där
finns fakta blandat med resonemang om
ekonomi och miljö.
För var och en som har känt en delaktighet i stödet till de baltiska staternas
självständighetssträvanden är Andres
Kungs bok en välkommen prestation.
Den är på en gång en slutpunkt för decennier av förtryck och en startpunkt för en
ny europeisk epok.