Hans Zettermark; Det modernas födelse
1992
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
HANS ZETIERMARK:
Det modernas födelse
M
annen bakom ”Moderna tider”
(boken- inte tidskriften) är tiiJbaka. Icke-socialistiska historieintresserade torde fröjda sig över husgudens återkomst – det bör även andra.
Britten Paul Johnson har denna gång
koncentrerat sig tilJ de år då grunden till
den moderna världen som vi känner den
lades – Wienkongressens tid. Det är dock
i stort sett den enda begränsning författaren har underkastat sig. Sin vana trogen
behandlar han här alla yttringar av samhällslivet och levandegör inte bara politiker eller bara bönder, utan alla sorters
människor och deras tankar, ord och gärningar.
Paul Johnson: Det modernas födelse
1815-1830. Översättning av Margareta
Eklöf. Ratio 1992
I Johnsons ögon är alla dessa individer
just individer. TilJsammans – och isär –
bygger de historien men inte som ett
formlöst kollektiv. Detta synsätt gör att
Johnson knappast kan sägas vara political/y correct i amerikansk ostkust-liberal
mening, ty alla indiankvinnor är inte goda
och alla vita män är inte onda.
Inte heller beträffande formen lider
Paul Johnson av någon tvångströja. Han
är ordrik som amerikanska författare av
läroböcker och bästsäljande skönlitteratur; får även han betalt per ord? Aandra
sidan har han ett vackert språk. Lyckligtvis har detta förtjänstfullt tillvaratagits i
den goda översättningen, vissa facktermer borde dock kontrollerats.
Ofta svävar Johnson ut på sidospår- i
och för sig mestadels njutbara eftersom
han är så märkbart förtjust själv i sina utvikningar. Till slut ser man knappt skogen
för alla träd, men en uppfriskande promenad är det ända fram tilJ sidan 896 – så
långt blir det hela, registren oräknade,
trots att den svenska översättningen är avkortad jämfört med originalet.
Avkortad översättning, ja. Detta oskick
måste stävjas. Rent principiellt sett måste
här anföras att om något är värt att översätta så är det värt att översätta i sin helhet. Visserligen deklareras i ”Det modernas födelse” mycket kortfattat vad
som utgått i innehållsförteckningen och i
förordet till den svenska upplagan –
nämligen framför allt sådant som behandlar utomeuropeiska skeenden – men det
är inte säkert att man noterar detta före
ett eventuellt inköp. Därtill kommer att
den läsare som är hängiven nog att ge sig i
kast med denna tegelsten, förmodligen
skulle orka igenom även de avsnitt –
framför allt – som utelämnats. TilJ yttermera visso hade det varit av intresse att i
större utsträckning få ta del av denne redogörelse för vad som tilldrog sig i övriga
världen, om inte annat så som jämförelse.
I SvT nr 6/1992 skrev Paul Johnson
om sin syn på hur historia bör skrivas, enligt fem kriterier: historien bör sättas in i
ett globalt sammanhang; skildra hela samhället och alla dess verksamheter; ge en
känsla av hur tiden går; handla om människor; och slutligen vara läsbar. Paul
Johnson är trogen sina ideal och har, vilket torde framgått här, även i ”Det mopernas födelse” lyckats i stort sett väl på dessa punkter.
Alltså är läsvärdet genomgående högt.
Därtill dyker små guldkorn upp här och
var, som t ex parallellen mellan brittiska
vänsterintellektuellas idealisering av
USA under första halvan av 1800-talet,
och de västerländska intellektuellas dito
518
av Sovjetunionen i vårt århundrade.
Ibland stör det att Johnson blir lite kategorisk på ett gammaldags sätt och fäller
tvärsäkra värdeomdömen om personer
och förteelser, men underhållande är det
hela tiden – och lärorikt.
CHRISTIAN BRAW:
”Det modernas födelse” kan med fördel medtas som reslektyr, istället för en
roman. Den kan också läsas hemma, parallellt med annan litteratur, en liten bit i
taget. Om möjligt -läs den i original.
I omvälvningens centrum
V
<iclav Havel är mer än symbolgestalten för den största omvälvning
Europa har genomgått sedan
1918, han är också en av Europas mest
betydelsefulla samhällstänkare idag. Hans
tankar kring människan, samhället och
Gud finns klart utförda redan i fängelsebreven, den viktigaste källan till kunskap
om Havels tankevärld.
Vaclav Havel: Sommartankar. Norstedts
1992
Nu finns på svenska dessutom en liten
bok, Sommartankar, skriven sommaren
1991. En betydande del av framställningen ägnas nationalitetsfrågan; det är framförallt det slovakiska problemet som är
aktuellt. Men Havel ägnar sig också åt
själva den politiska mekaniken. Han uttrycker det så: ”Jag är mot partidiktatur,
d v s ett orimligt starkt inflytande från
partiernas sida … Jag föredrar tveklöst
ett majoritetsvalsystem”, vilket innebär
att väljarna väljer konkreta personer, en
för varje valkrets.
Det är emellertid inte den politiska
mekaniken, som är hans huvudintresse
utan den inre halten i samhällets anda.
Han beskriver det som att ”tanken, sanningens, det sanna ordets, samvetets och
ansvarets kraft” kan ändra på förhållandena. Han har under hela sitt liv varit utsatt för en nedgörande kritik på denna
punkt. Men verkligheten har gett honom
rätt. Den revolution han själv lett har bekräftat hans grundinställning. Han säger:
”Kommunismen besegrades av livet, tanken, den mänskliga hedern.”
Ansvaret är ett grundbegrepp för
Havel. Ansvar innebär att vi har att svara
inför någon. Vi har redovisningsskyldighet för våra liv. Ett sådant ansvar måste
vara metafysiskt förankrat, d v s det
måste ha sitt fäste utanför denna värld.
Han skriver: ”Detta ansvar framväxer
nämligen ur den medvetna eller omedvetna förvissningen att ingenting slutar med
vår död, eftersom allt registreras och utvärderas någon annanstans, någonstans
’över oss’, den plats som jag någon gång
kallat varats minne, denna oundgängliga
Det modernas födelse
M
annen bakom ”Moderna tider”
(boken- inte tidskriften) är tiiJbaka. Icke-socialistiska historieintresserade torde fröjda sig över husgudens återkomst – det bör även andra.
Britten Paul Johnson har denna gång
koncentrerat sig tilJ de år då grunden till
den moderna världen som vi känner den
lades – Wienkongressens tid. Det är dock
i stort sett den enda begränsning författaren har underkastat sig. Sin vana trogen
behandlar han här alla yttringar av samhällslivet och levandegör inte bara politiker eller bara bönder, utan alla sorters
människor och deras tankar, ord och gärningar.
Paul Johnson: Det modernas födelse
1815-1830. Översättning av Margareta
Eklöf. Ratio 1992
I Johnsons ögon är alla dessa individer
just individer. TilJsammans – och isär –
bygger de historien men inte som ett
formlöst kollektiv. Detta synsätt gör att
Johnson knappast kan sägas vara political/y correct i amerikansk ostkust-liberal
mening, ty alla indiankvinnor är inte goda
och alla vita män är inte onda.
Inte heller beträffande formen lider
Paul Johnson av någon tvångströja. Han
är ordrik som amerikanska författare av
läroböcker och bästsäljande skönlitteratur; får även han betalt per ord? Aandra
sidan har han ett vackert språk. Lyckligtvis har detta förtjänstfullt tillvaratagits i
den goda översättningen, vissa facktermer borde dock kontrollerats.
Ofta svävar Johnson ut på sidospår- i
och för sig mestadels njutbara eftersom
han är så märkbart förtjust själv i sina utvikningar. Till slut ser man knappt skogen
för alla träd, men en uppfriskande promenad är det ända fram tilJ sidan 896 – så
långt blir det hela, registren oräknade,
trots att den svenska översättningen är avkortad jämfört med originalet.
Avkortad översättning, ja. Detta oskick
måste stävjas. Rent principiellt sett måste
här anföras att om något är värt att översätta så är det värt att översätta i sin helhet. Visserligen deklareras i ”Det modernas födelse” mycket kortfattat vad
som utgått i innehållsförteckningen och i
förordet till den svenska upplagan –
nämligen framför allt sådant som behandlar utomeuropeiska skeenden – men det
är inte säkert att man noterar detta före
ett eventuellt inköp. Därtill kommer att
den läsare som är hängiven nog att ge sig i
kast med denna tegelsten, förmodligen
skulle orka igenom även de avsnitt –
framför allt – som utelämnats. TilJ yttermera visso hade det varit av intresse att i
större utsträckning få ta del av denne redogörelse för vad som tilldrog sig i övriga
världen, om inte annat så som jämförelse.
I SvT nr 6/1992 skrev Paul Johnson
om sin syn på hur historia bör skrivas, enligt fem kriterier: historien bör sättas in i
ett globalt sammanhang; skildra hela samhället och alla dess verksamheter; ge en
känsla av hur tiden går; handla om människor; och slutligen vara läsbar. Paul
Johnson är trogen sina ideal och har, vilket torde framgått här, även i ”Det mopernas födelse” lyckats i stort sett väl på dessa punkter.
Alltså är läsvärdet genomgående högt.
Därtill dyker små guldkorn upp här och
var, som t ex parallellen mellan brittiska
vänsterintellektuellas idealisering av
USA under första halvan av 1800-talet,
och de västerländska intellektuellas dito
518
av Sovjetunionen i vårt århundrade.
Ibland stör det att Johnson blir lite kategorisk på ett gammaldags sätt och fäller
tvärsäkra värdeomdömen om personer
och förteelser, men underhållande är det
hela tiden – och lärorikt.
CHRISTIAN BRAW:
”Det modernas födelse” kan med fördel medtas som reslektyr, istället för en
roman. Den kan också läsas hemma, parallellt med annan litteratur, en liten bit i
taget. Om möjligt -läs den i original.
I omvälvningens centrum
V
<iclav Havel är mer än symbolgestalten för den största omvälvning
Europa har genomgått sedan
1918, han är också en av Europas mest
betydelsefulla samhällstänkare idag. Hans
tankar kring människan, samhället och
Gud finns klart utförda redan i fängelsebreven, den viktigaste källan till kunskap
om Havels tankevärld.
Vaclav Havel: Sommartankar. Norstedts
1992
Nu finns på svenska dessutom en liten
bok, Sommartankar, skriven sommaren
1991. En betydande del av framställningen ägnas nationalitetsfrågan; det är framförallt det slovakiska problemet som är
aktuellt. Men Havel ägnar sig också åt
själva den politiska mekaniken. Han uttrycker det så: ”Jag är mot partidiktatur,
d v s ett orimligt starkt inflytande från
partiernas sida … Jag föredrar tveklöst
ett majoritetsvalsystem”, vilket innebär
att väljarna väljer konkreta personer, en
för varje valkrets.
Det är emellertid inte den politiska
mekaniken, som är hans huvudintresse
utan den inre halten i samhällets anda.
Han beskriver det som att ”tanken, sanningens, det sanna ordets, samvetets och
ansvarets kraft” kan ändra på förhållandena. Han har under hela sitt liv varit utsatt för en nedgörande kritik på denna
punkt. Men verkligheten har gett honom
rätt. Den revolution han själv lett har bekräftat hans grundinställning. Han säger:
”Kommunismen besegrades av livet, tanken, den mänskliga hedern.”
Ansvaret är ett grundbegrepp för
Havel. Ansvar innebär att vi har att svara
inför någon. Vi har redovisningsskyldighet för våra liv. Ett sådant ansvar måste
vara metafysiskt förankrat, d v s det
måste ha sitt fäste utanför denna värld.
Han skriver: ”Detta ansvar framväxer
nämligen ur den medvetna eller omedvetna förvissningen att ingenting slutar med
vår död, eftersom allt registreras och utvärderas någon annanstans, någonstans
’över oss’, den plats som jag någon gång
kallat varats minne, denna oundgängliga