Christopher Jarnvall; En paneuropé


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

CHRISTOPHER JARNVALL:
En paneurope
U
nder de senaste åren har Europa-tanken spridit sig som aldrig
förr, åtminstone i vårt land. På
kontinenten har den alltid haft större
spridning än här. För ~ugo år sedan
blickade många svenskar mot Tredje världen, för tio år sedan gällde intresset de
anglosachsiska staterna, kanske främst
USA, och i dag växer sig Europa-tanken
allt starkare.
Otto von Habsburg: Die Reichsidee.
Geschichte und Zukunft einer öbernationalen Ordnung. Amalthea 1986
Otto von Habsburg: Macht jenseits des
Marktes. Europa 1992. Amalthea 1989
Europa-iden är emellertid långt ifrån så
trendbetonad, som vi svenskar kanske i
förstone tror. Man kan härleda den hundratals, ja, egentligen tusentals, år tillbaka i
tiden. Sin nuvarande intellektuella utformning har den emellertid fått av
Richard Coudenhove-Kalergi, som 1923
i ett Europa splittrat av ett förödande
världskrig grundade den paneuropeiska
rörelsen, vilken i dag har växt sig stark,
inte minst i Tyskland.
Sedan 1973 är Otto von Habsburg
president i Paneuropa-Union. Jag träffade denne energiske, snart åttioårige kejsarson för en tid sedan i Bryssel. Otto von
Habsburg är förutom doktor i historia
och president i Paneuropa-Union nämligen också ledamot i Europaparlamentet
för bayerska CSU. Man finner honom
alltså oftare i Strasbourg eller Bryssel än i
hemmet utanför Miinchen.
Det är främst två på senare år utgivna
böcker av honom – ”Die Reichsidee” och
”Macht jenseits des Marktes” – som från
början tilldrog sig mitt intresse. I denförra
lägger von Habsburg fram grunden och
motiveringen för ett enat Europa och drar
främst paralleller till det Heliga Romerska Riket av Tyska Nationen med dess
arvtagare Österrike-Ungern, en statsbildning som åtminstone formellt bestod i
nästan tusen år. Uppdelningen av Europa
är onaturlig, menar han. Vi har ett gemensamt kulturarv och det är egentligen inte
rimligt att dra gränser mellan folken.
I den senare boken blickar Otto von
Habsburg framåt och ställer frågan hur
Europa kommer att utformas efter den
gemensamma marknadens genomförande. Med Europa menar von Habsburg
hela Europa – även den del, som fram till
i höstas låg bortom ”järnridån”. Han slår
fast, att vi behöver en fast grund att bygga
det nya Europa på. Denna grund, fastställer han, består av fyra delar:EG måste
komma att omfatta hela Europa. Vi måste
bygga vår ekonomiska välfärd på sociala
rättigheter. Rättsstaten är en garanti för
demokratien. Det kristna budskapet
måste bilda en moralisk grund för oss att
stå på – utan den kristna tron finns ingen
djupare mening i tillvaron.
Det är inte lätt att skapa ett förenat
Europa, men det är nödvändigt, menar
von Habsburg. De problem, vi i dag dras
med -inte minst miljöproblemen – är så
omfattande och komplicerade, att vi
måste lösa dem gemensamt. När man
talar med von Habsburg framgår det än
tydligare, att han anser central- och östeuropeerna – de som tills nyligen har
varit instängda – vara mer övertygade av
det europeiska samarbetets välsignelse än
vad västeuropeerna är.
Otto von Habsburg gör ett rakt igenom
älskvärt intryck, men han är närmast oförsonlig i sin avsky för såväl nationalsocialismens som kommunismens övergrepp.
Han menar, att faran för kommunismen
är starkt underskattad i den fria världen. I
väst är man aningslös och ser inte den fara
också Michail Gorba~ovs Sovjetunionen
utgör. Också den svenska staten får i ”Die
Reichsidee” en reprimand för att den inte
i alla lägen iakttar respekten för den
mänskliga integriteten.
Vid mitt möte med von Habsburg i
Bryssel i slutet av april, var han också
störd över britternas samarbetssvårigheter i Gemenskaperna. För övrigt är det
svårt att finna ett spår av negativism i så-
väl böckerna som hos författaren personligen. Han tror på det förenade Europas
framtid.
Otto von Habsburg föddes i Dubbelmonarkien Österrike-Ungern 1912 och
det habsburgska arvet har naturligtvis
präglat honom. Det är i sig inte svårt att
MATS FÄLT:
Gränsfall Tyskland
F
ör ett år sedan utbröt en mindre
skandal i Förbundsrepubliken.
CSU-ordföranden, tillika landets
finansminister, Theodor Waigel hade på
ett möte i Hannover för fördrivna tyskar
från öster hävdat att Tysklands gränser
från år 1937 fortfarande var de enda som
är officiellt fastställda. I sak var det inget
nytt. Orsaken till uppståndelsen var närmast sommarstil~en och CSU-ordförandens brist på politisk rutin.
301
förstå var grunden för hans Europatankar
står att finna. Det första tyska riket och
senare Österrike-Ungern.framstår för von
Habsburg som de mest harmoniska av
statsbildningar. Ja, riket i sig var något
mer än bara en statsbildning. Det var en
ide, en identitet för många olika folk.
Första världskriget rev upp den gamla
världen och krossade många av de ideer,
von Habsburg förespråkar. Hans far var
under två års tid den siste österrikiske
kejsaren och stundtals tror man sig skymta en längtan tillbaka. Men att hänga sig
fast vid bilden av Otto von Habsburg som
en nostalgiker och drömmare vore att
göra honom orättvisa. Han är visionär.
Han lär av det förflutna och blickar
· framåt. Han tror på Europatanken och på
folkens förmåga och vilja att leva i samförstånd, han tror på det enade Europa
efter 1992 och han är optimist.
I dag framstår episoden från juli 1989
som mer än lovligt passe. Återföreningen
av BRD och DDR är snart ett faktum och
landets plats i Europa debatteras ständigt.
Vem hade kunnat tro det för ett år sedan?
De mest radikala vill återfå de områ-
den som förlorades i samband med krigsslutet 1945. Det behärskas i dag till
största delen av Polen. En mindre del,
norra Östpreussen,ingår i den ryska rådsrepubliken.