Dagens frågor


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DAGENS FRiGOR
Svensk perestrojka
D
en ekonomiska krisen i Östeuropa har som vi sett drivit fram en
politisk demokratisering. Överallt hålls fria val under stor entusiasm. Vi
gläds med folken som vinner sin frihet. Vi
ser deras oerhörda ekonomiska problem
men säger oss att den nyvunna demokratiska friheten ger en chans att i nationellt
samförstånd klara det svåra men nödvändiga systemskiftet och därmed hopp om
en bättre framtid.
I Sverige drev den av socialdemokraterna vållade ekonomiska krisen fram ett
desperat försök att införa en ren kommandoekonomi och därefter en parlamentarisk kris. Här hotade statsministern
med ett demokratiskt val.
Så kom det verkligt bizarra: Ledande
industrimän tog ställning mot nyval och
för det kommandoekonomiska krispaketet. P G Gyllenhammar sade att det sista
Sverige behövde nu var ett nyval. PGG
har knappast rosat marknaden tidigare
med välöverlagda yttranden, men detta
tog nog priset. Vi trodde att det sista
landet nu behövde var en socialistisk politik. Och eftersom majoriteten i riksdagen
nu är socialistisk kunde ett nyval åtminstone ge en chans till ett parlamentariskt underlag för en ny politik.
Europas före detta kommunister kastar sig huvudstupa ut i nyliberalismens
och demokratins malströmmar. Vissa fö-
retagare i Sverige och konservativa socialdemokrater har på sin höjd nått till det
Andropovska stadiet i reformpolitiken:
huvudsaken är litet mer disciplin.
Trafikpolitik eller logik?
U
tredningar om storstadstrafiken
är högsta mode. Liksom i det famösa förslaget om ”biltullar” i
Stockholm med hjälp av ett SL-månadskort lyckas man dock i regel få hela saken
om bakfoten.
Vi tar här inte ställning till om biltullar,
drivmedelsskatter eller annat är den bästa
styrmetoden. Men för att välja medel
måste man klara ut vad man vill åstadkomma. Målet kan inte vara att i och för
sig minska bilismen i största allmänhet.
Bilar är varken onda eller goda. Det man
vill förhindra är bilarnas skadeverkningar.
Det kan vara luftföroreningar. Om man
vill minska dem kan man t ex genom ett
avgiftssystem premiera bilar med avgasrening (eller bestraffa bilar utan, hur man
nu beroende på sin människosyn vill uttrycka det). Det kan vara köer och stockningar. De kan minskas genom ett system
med högre avgifter i rusningstid.
Det avgiftssystem som föreslås i Stockholm innebär att den som måste ta bilen
mer än 9 gånger lika gärna kan köpa
månadskort och köra gratis resten av
månaden. Man frågar sig hur förslagsställarna definierat det problem de skulle
lösa.
Odemokratiska sandinister
M
ånga blev säkert förvånade när
Daniel Ortega på valnatten i
Nicaragua accepterade oppositionens vinst. Han t o m åkte till Vialeta
Charnorra och gratulerade henne.
86
Men efter bara ett dygn så var inställningen en annan. Då ställde Daniel
Ortega krav på att Contras skulle lägga
ned vapnen för att tillåta en fredlig övergång till Violeta Chamorro som ny president. Bankerna och storföretagen får inte
privatiseras, framhöll sandinisterna vidare. De konfiskerade jordbruken och bostäderna skulle inte heller få återlämnas
till sina rättmättiga ägare.
Detta innebär att Daniel Ortega och
hans sandinister vägrar acceptera att vinnande part genomför sitt valprogram.
Till råga på allt deklarerade sandinisterna att man skulle slå vakt om den ”sandinistiska revolutionen”. För detta skulle
”den Sandinistiska folkarmen” på 73 000
man vara garanten. Dess integritet får inte
röras, menade Ortega vidare. Med andra
ord, partiets arme måste bestå.
Finns det någon i Sveriges regering
som reagerat mot att sandinisterna sätter
demokratin ur spel? Nej, men nu borde
det återigen vara dags att aktualisera uttrycket ”diktaturens kreatur”.
Kung PG
D
å och då uttalar sig Volvos chef
Pehr G Gyllenhammar magistralt. Han vill deklarera för
svenska folket vad som är rätt och riktigt;
hur man bör lösa en uppkommen situation.
Under regeringskrisen var det nog de
som hoppade högt när Gyllenhammar
skrev i Dagens Nyheter och manade borgerligheten: Acceptera socialdemokraterna och deras krispaket: Sverige har inte
råd med ett nyval.
Tidigare hade Gyllenhammar gått till
angrepp emot de företagsledare som pekat på hur dålig den ekonomiska utvecklingen är i Sverige. I en intervju i Veckans
Affärer, nummer 1-2 i år, sade Gyllenhammar: ”På något sätt är det väldigt
otacksamt när människor, som dragit stor
nytta av den fantastiska konjunkturutvecklingen vi har haft, nu kastar sig över
vårt lilla Sverige och säger att allt är åt helvete.”
Här tänkte Gyllenhammar säkert på
Hans Werthen, Curt Nicolin och Rune
Andersson, men också på näringslivets
”hetskampanjer” i form av 4 oktober.
Man kan föreställa sig PG Gyllenhammars sätt att tala om detta med Ingvar
Carlsson och Kjell-Olof Feldt. Men vad
sade han till Kjell-Olof Feldt, när denne
talade om att Sverige nått en ”kritisk
punkt”? Det är ju precis vad näringslivets
”hetssporrar” sagt.
Skall man inte tala klartext, eller är det
bara vissa som får göra det?