Danne Nordling; Om nya jobb
1985
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
m
e
d
r.
r
r
nyajobb
Den svenska socialdemokratin har målat
in sig i ett hörn. Det går inte att upprätthålla den fulla sysselsättningen på längre
sikt med nuvarande strategi.
Detta antyds i en ledare och en intervjuartikel i den socialdemokratiska idetidskriften Tiden nr 9/84. Artiklarna kan
ses som ett försiktigt uppmärksammande
av de allt allvarligare problem som den
långt drivna löneutjämningen nu ger upphov till.
Socialdemokraterna har börjat upptäcka att löneutjämningen i kombination
med de höga skatterna successivt leder
till att allt färre delar av den privata
tjänsteverksamheten kan fortsätta att
existera. Det blir allt dyrare att få bilen
lagad, huset ommålat, diskmaskinen reparerad, att äta på restauranger, att
övernatta vid semesterresor o. s. v. Tendensen mot svarta jobb kommer att öka.
Med nuvarande strategi finns det ingen lösning om det inte är så att barberare, restauranger, bilverkstäder, rörmokare o s v skall socialiseras. Denna ortodoxt socialistiska tanke avvisar dock
även Tidens ledarskribent. Men vad kan
då socialdemokratin erbjuda för ideer
som är förenliga med ”den nya verkligheten”?
En lösning är större lönespridning och
lägre skatter. Det skulle göra det möjligt
för privata tjänster riktade mot hushållen
att expandera. De flesta, inklusive Tidens ledarskribent, är överens om att en
sådan strategi skulle fungera. I USA har
antalet sysselsatta det senaste decenniet
ökat med 16 miljoner personer. 84 procent av denna ökning har skett i den
privata sektorn.
Men Tidens ledarskribent avvisar denna ”nyliberala väg” och karaktäriserar
lO
den som ”mycket oblyga försök att skapa ett nytt klassamhälle,,. slutsatsen
borde då bli att eftersom den svenska
modellen med låglönesatsningar och
högskattepolitik inte är förenlig med full
sysselsättning på längre sikt måste vi acceptera en allt större arbetslöshet för att
inte få ett nytt klassamhälle.
I ett krampaktigt försök att ändå rädda
den fulla sysselsättningen framför Tidens ledarskribent tanken att en allmän
arbetstidsförkortning skall lösa problemen. Två syften anges: För det första
skall härigenom knapphet på arbetskraft
skapas. sakligt sett är den tanken felaktig.
Docent Yngve Åberg har nyligen till
regeringen överlämnat sin stora undersökning om arbetstidsförkortningarnas
effekter på produktion och sysselsättning. Han kommer fram till att det inte
varit några effekter alls på den totala sysselsättningen. Däremot kan det väntas
att den offentliga sysselsättningen skulle
öka med 12 000 personer för vmje procent som arbetstiden förkortas. Då måste skatterna höjas varvid den privata sysselsättningen minskar – alltså raka motsatsen mot vad Tidens ledare strävar efter.
Det andra syftet med arbetstidsförkortningen är mera grumligt: människorna i socialdemokratins samhälle skall få
mera tid för att kunna göra mera själva.
Viktiga områden skall ”undandras den
formella ekonomin” – t ex när det gäller
att ”sköta bostäder, bilar och cyklar”.
Resonemanget innebär alltså att inkomstutjämning och högre skatter skall
få fortsätta att fördyra de privata tjänsterna så att de slås ut från den ”formella
ekonomin”. För att människorna i detta
samhälle ändå skall få tjänsterna utförda
skall de få mera ”fritid” för gör-detsjälv-verksamhet eller arbete i ”små kooperativ”. Arbetsspecialiseringen inom
tjänstesektorn skall alltså vändas till en
avspecialisering. Men eftersom alla inte
är lika händiga när det gäller bilreparationer etc måste detta också betyda en
förtäckt uppmuntran av svart arbete.
Vad blir då resultatet av socialdemokratins i Tiden skisserade framtidsvision? Jo, en formell sektor med kraftigt
utjämnade löner huvudsakligen inriktad
på varuproduktion och en informell sektor där arbetslösa och fritidsarbetande
helt oreglerat och skattefritt kan ägna sig
åt tjänsteproduktion.
Med en portion dubbelmoral kan tydligen socialdemokraterna också acceptera
nyliberalismen bara den är svart.
Danne Nordling
e
d
r.
r
r
nyajobb
Den svenska socialdemokratin har målat
in sig i ett hörn. Det går inte att upprätthålla den fulla sysselsättningen på längre
sikt med nuvarande strategi.
Detta antyds i en ledare och en intervjuartikel i den socialdemokratiska idetidskriften Tiden nr 9/84. Artiklarna kan
ses som ett försiktigt uppmärksammande
av de allt allvarligare problem som den
långt drivna löneutjämningen nu ger upphov till.
Socialdemokraterna har börjat upptäcka att löneutjämningen i kombination
med de höga skatterna successivt leder
till att allt färre delar av den privata
tjänsteverksamheten kan fortsätta att
existera. Det blir allt dyrare att få bilen
lagad, huset ommålat, diskmaskinen reparerad, att äta på restauranger, att
övernatta vid semesterresor o. s. v. Tendensen mot svarta jobb kommer att öka.
Med nuvarande strategi finns det ingen lösning om det inte är så att barberare, restauranger, bilverkstäder, rörmokare o s v skall socialiseras. Denna ortodoxt socialistiska tanke avvisar dock
även Tidens ledarskribent. Men vad kan
då socialdemokratin erbjuda för ideer
som är förenliga med ”den nya verkligheten”?
En lösning är större lönespridning och
lägre skatter. Det skulle göra det möjligt
för privata tjänster riktade mot hushållen
att expandera. De flesta, inklusive Tidens ledarskribent, är överens om att en
sådan strategi skulle fungera. I USA har
antalet sysselsatta det senaste decenniet
ökat med 16 miljoner personer. 84 procent av denna ökning har skett i den
privata sektorn.
Men Tidens ledarskribent avvisar denna ”nyliberala väg” och karaktäriserar
lO
den som ”mycket oblyga försök att skapa ett nytt klassamhälle,,. slutsatsen
borde då bli att eftersom den svenska
modellen med låglönesatsningar och
högskattepolitik inte är förenlig med full
sysselsättning på längre sikt måste vi acceptera en allt större arbetslöshet för att
inte få ett nytt klassamhälle.
I ett krampaktigt försök att ändå rädda
den fulla sysselsättningen framför Tidens ledarskribent tanken att en allmän
arbetstidsförkortning skall lösa problemen. Två syften anges: För det första
skall härigenom knapphet på arbetskraft
skapas. sakligt sett är den tanken felaktig.
Docent Yngve Åberg har nyligen till
regeringen överlämnat sin stora undersökning om arbetstidsförkortningarnas
effekter på produktion och sysselsättning. Han kommer fram till att det inte
varit några effekter alls på den totala sysselsättningen. Däremot kan det väntas
att den offentliga sysselsättningen skulle
öka med 12 000 personer för vmje procent som arbetstiden förkortas. Då måste skatterna höjas varvid den privata sysselsättningen minskar – alltså raka motsatsen mot vad Tidens ledare strävar efter.
Det andra syftet med arbetstidsförkortningen är mera grumligt: människorna i socialdemokratins samhälle skall få
mera tid för att kunna göra mera själva.
Viktiga områden skall ”undandras den
formella ekonomin” – t ex när det gäller
att ”sköta bostäder, bilar och cyklar”.
Resonemanget innebär alltså att inkomstutjämning och högre skatter skall
få fortsätta att fördyra de privata tjänsterna så att de slås ut från den ”formella
ekonomin”. För att människorna i detta
samhälle ändå skall få tjänsterna utförda
skall de få mera ”fritid” för gör-detsjälv-verksamhet eller arbete i ”små kooperativ”. Arbetsspecialiseringen inom
tjänstesektorn skall alltså vändas till en
avspecialisering. Men eftersom alla inte
är lika händiga när det gäller bilreparationer etc måste detta också betyda en
förtäckt uppmuntran av svart arbete.
Vad blir då resultatet av socialdemokratins i Tiden skisserade framtidsvision? Jo, en formell sektor med kraftigt
utjämnade löner huvudsakligen inriktad
på varuproduktion och en informell sektor där arbetslösa och fritidsarbetande
helt oreglerat och skattefritt kan ägna sig
åt tjänsteproduktion.
Med en portion dubbelmoral kan tydligen socialdemokraterna också acceptera
nyliberalismen bara den är svart.
Danne Nordling