Anders Ydstedt: Femton år med elprisområden är verkligen inget att fira

I november är det femton år sedan Sverige delades in i elprisområden. Femton år brukar man inte fira och elprisområden är verkligen inget att fira. Tvärtom. I veckan har vi dessutom haft så kallad ”Dunkelflaute”, när brist på sol och vind driver upp elpriserna i Tyskland, denna gång till 600 Euro per MWh, enligt Die Welt.

I elområde SE4 (södra Sverige), fick detta direkt genomslag på priset som ökade till 4,44 kronor per kilowattimme i dygnssnitt i tisdags. I norra Sverige, i SE1 och SE 2, är däremot snittpriset hittills i november 17 respektive 11 öre per kilowattimme, enligt Nord Pool.

Elprisområden infördes sedan Danmark klagat på att elpriset på svenska sidan Öresund var för lågt och därför delades Sverige upp i fyra områden för att skydda resten av Sverige från kontinentala elpriser. Södra Sverige är sedan dess en buffert som kan jämföras med  Trumps tullar för att skydda verksamheter i amerikanska rostbältet. Riktigt så sades dock inte när de infördes utan elprisområdena skulle skapa incitament för investeringar i kraftproduktion och starkare nätförbindelser mellan norr och söder. Det har gått si sådär med detta och de senaste fyra åren har de så kallade flaskhalsavgifterna mellan elområde 3 och 4 uppgått till ca 25 miljarder kronor (något förenklat då el även transiteras via SE4 men avgifter mellan 2 och 3 tillkommer).  

Vi som bor i SE4 har valt svenska politiker men fått tysk energipolitik. Vind- och solkraft är totalt dominerande och SE4 har enligt det europeiska systemoperatörsnätverket ENTSO-E Europas största underskott på egen produktionskapacitet i förhållande till förbrukningen.

I Tidöavtalet fanns en skrivning om ”att Sverige på sikt och efter utredning kan bli ett samlat elprisområde.” Tyvärr har inget hänt med detta. I EU är det bara Danmark och Italien som också är indelade i elprisområden. Regeringen Kristersson har däremot gjort vällovliga satsningar att få ny kärnkraft på plats och dessa måste få fortsätta oavsett regering.

Tyvärr verkar kraften att förändra saknas även  i SE4. Malmö stad tog häromåret fram en rapport som föreslår ännu mer väderberoende elproduktion (Elmarknadsdesign och elpris, 2025). Det övergår mitt förstånd hur mer sol- och vindkraft skulle kunna sänka priserna vid Dunkelflaute. Satsningar på gasturbiner som också har förespråkare är givetvis bra för försörjningsberedskapen men de kostar ju minst lika mycket att köra som gasturbiner i Tyskland så de lär inte sänka elpriset.

Det som behövs är mer överföringskapacitet från norr och mer kraftproduktion i SE4. Det som skulle kunna göras direkt är att rita om kartan så att SE4 återfår kärnkraft från Varberg eller Oskarhamn. Men framöver behövs mer, som ett antal industriledare nyligen pekade på i Dagens Industri där det efterlyste tydlighet och långsiktighet:

”…vi inom industrin anser att det är helt nödvändigt att det byggs mer ny kärnkraft i Sverige om vi ska kunna konkurrera, växa och bidra till välfärden. Ingen politiker ska behöva tveka om var vi står.”

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift