Mats Fält: Med självmål som taktik

Republikanernas totala genomklappning i tisdagens mellanårsval hade flera orsaker. En är Trumps återkommande inblandning i nomineringarna av kandidater till kongressen. Genom att prioritera lojalitet till sig själv före kompetens och lokalt stöd har han konsekvent spelat bort åtskilliga platser i både representanthuset och senaten. Vad gäller senaten har detta under senare år gällt bland annat Pennsylvania, Alabama, Texas, Georgia, South Carolina och North Carolina. Ett parti har inte råd att år efter år rensa ut duktiga politiker till förmån för chansningar på företrädare som inte sällan visat sig vara sina egna värsta fiender.

Debattören Ben Shapiro konstaterade nyligen att han i grunden stöder många av Trumps idéer men nästan alltid är mycket kritisk till hur de genomförs. Det handlar inte alls mest om att gammelmedia försöker sätta krokben för administrationen. Trump lyckas allt som oftast klanta till genomförandet av även i princip goda idéer. Åtgärderna mot illegal invandring är ett exempel. Egentligen finns det ett starkt stöd för att göra något radikalt åt detta stora och allvarliga problem. Genom det ibland klumpiga genomförandet har opinionen svängt och frågan blivit en mindre fördel till exempel i de nu aktuella mellanårsvalen. Reaktionerna mot diskriminering och antisemitism på universiteten är ett annat exempel. Trumps insatser har framstått som att administrationen bara vill diskriminera på ett annat sätt och har därför resulterat i minskat stöd och ökad sympati för de extremistiska krafter som ofta härskar inom den högre utbildningen. Diskrimineringen av framför allt asiater och hatet mot judar har bara delvis kunnat stoppas.

En viktig slutsats är att det katastrofala resultatet bara delvis är ett bakslag för högern. Trumps Republikanska parti är en konstig blandning av både sunda och bisarra idéer. Kärleken för tullar är knappast höger, lika lite som att staten successivt blivit delägare i allt fler stora företag, inklusive oljeindustrin i Venezuela. Detsamma gäller storpolitiken – Trump blir alltmer kritisk mot det kämpande Ukraina och öser beröm över diktatorerna Putin och Xi. Få högerledare har talat så väl om diktatur och kommunistiskt tyranni. Trumps kritik mot partisk rapportering är delvis rimlig – hans åsikter om hur media borde fungera har ingenting att göra med en liberal demokrati.

Trumpfamiljens korruption får numera Bidens försök i samma bransch att framstå som marginella felsteg. Clintons pinsamma benådningar av brottslingar som begått allvarliga brott har också redan överträffats av Trump. Att ta emot ett flygplan som gåva av Hamas största sponsor Qatar är mer än pinsamt. En tragisk effekt av republikanernas haveri är att det numera går att vinna val på radikal socialism och öppen antisemitism i USA. Samröre med den på riktigt extremistiska gruppen Democratic Socialists of America eller antisemitiska debattörer hindrar inte längre demokrater från att vinna val. Dessa extremister har kritiserats av Trump men när han samtidigt omfamnar ett av de värsta exemplen, Mamdani i New York, blir det väldigt svårt att uppfatta motståndet som seriöst. Trumps politik handlar om Trump – inte om ideologi eller visioner.

Många kommentatorer har konstaterat att det nu blir svårt för Trump att få igenom sitt program. Den tragiska sanningen är dock att det inte finns mycket till program att driva igenom i kongressen. Trumps sista tal före tisdagens val handlade om utformningen av Vita Husets pool. Presidenten har inget seriöst program med genomtänkta förslag för att göra USA till ett bättre land. Han hoppar planlöst mellan olika tuvor, gör mindre genomtänkta inlägg i debatten och försöker få ordning på ett krig i Mellersta östern vars orsaker han aldrig på allvar förklarat för väljarna. Konsekvenserna av valförlusten kommer mer att påverka kongressens möjligheter att utreda korruption och olika politiska misslyckanden – Trump har inga stora projekt som kan röstas ned.

Delstaterna har länge kunnat fungera som experimentverkstäder för framgångsrik liberalkonservativ politik. Även det riskerar att saboteras av Trumps misshandel av det parti han av olyckliga omständigheter satts att leda. Många amerikaner har valt att flytta inte minst till delstater som Texas och Florida för att de fungerar ungefär som normala länder borde fungera. I Texas går det till och med att bygga hus så att människor får någonstans att bo. Det har Rutger Brattström visat i sin rapport ”Bygga som en cowboy- hur Texas löste bostadskrisen” (Timbro, 2026). Ett av resultaten av tisdagens blå tsunami är att både guvernören och vice guvernören i Texas numera är demokrater. Förhoppningsvis kan de inte ställa till alltför mycket skada under sina år vid makten. I Florida vann republikanen Byron Donalds guvernörsvalet med en marginal på 1,5 procent. Detta efter att Ron de Santis tidigare utklassat sina demokratiska motståndare. De här resultaten beror inte bara på att alltför många av de inflyttade nya delstatsinvånarna inte förstår sambandet mellan politik och verklighet. De är till stor del resultatet av att Trump saboterat GOP:s möjligheter att behålla makten. Inte ens i Florida, där hans eget Mar-a-Lago ligger, lyckades han hålla MAGA-entusiasmen vid liv.

I bästa fall kan nederlaget göra det svårt för Trumps allierade att behålla makten över partiet. En rörelse som varken kan leverera valsegrar eller bra politik borde inte kunna behålla sina maktpositioner. Tillräckligt många republikaner kommer förhoppningsvis att inse att valet står mellan att bryta med MAGA eller en lång, smärtsam ökenvandring.

Mats Fält är förtroendevald (M) i Tyresö Kommun