Mathias Bred: Le Pen är ingen Thatcher

Nu kommer Marine Le Pen till makten. Så kan analyserna efter de våldsamma protesterna i Frankrike sammanfattas. Känslan av att ordningen måste återställas väntas gynna den högerradikala ledare som redan tidigare låg bra till inför presidentvalet nästa vår.

Men Le Pens nationalistiska politik, med bland annat höjda pensioner, är knappast vad Frankrike behöver. Upploppen som pågår handlar officiellt om besparingar på skolan. Missnöjet med skolan är inte taget ur luften. Frankrike som har en självbild av att vara en stor lärdomsnation lägger bara motsvarande 5 procent av BNP på utbildning. Som jämförelse lägger Sverige 8 procent.

Men det som började med protester för mer resurser till skolan har urartat i våldsamma upplopp. Studenter, fackföreningar, vänsteraktivister och gula västar har deltagit, men knappast med samma mål. Att Greta Thunberg också är på plats säger något om hur spretig rörelsen har blivit.

När det gäller upplopp och revolutioner bör vi tillåta oss att vara lite marxistiska. Under idéernas överbyggnad finns alltid en materiell bas. En viss politisk fråga blir den tändande gnistan, men ekonomisk otrygghet och bristande framtidstro är det som från början skapat grogrunden.

I Frankrike talar siffrorna sitt tydliga språk. Tillväxten är svag och arbetslösheten hög. Den offentliga skulden motsvarar 115,6 procent av BNP, mot 35,1 procent i Sverige. Budgetunderskottet var 5,1 procent av BNP 2025, mot 1,3 procent i Sverige. Den franska staten har mindre utrymme att möta nya problem med ännu större utgifter.

Samtidigt är den offentliga sektorn redan omfattande. Utmaningen är inte bara hur mycket pengar som används, utan också hur de fördelas. Pensionerna tar en stor del av resurserna, motsvarande 12 procent av BNP, vilket kan jämföras med 8 procent i Sverige. När Frankrike skulle höja pensionsåldern från 62 till 64 år 2023 ledde det till våldsamma protester. Reformen röstades igenom men är ännu ej genomförd.

På pappret är alltså reformbehoven tydliga. Fler behöver arbeta längre i takt med att livslängden stiger. Pensionssystemet måste anpassas, offentliga verksamheter effektiviseras och drivkrafterna att arbeta stärkas. Men att veta vad som behöver göras är en sak. Att få väljarna att acceptera det är en annan.

Mer än en Le Pen skulle Frankrike behöva en Margaret Thatcher. En ledare som kan vinna ett tydligt mandat för kontroversiella reformer och sedan uthålligt genomföra dem.

Problemet är att det franska systemet sällan ger någon regering ett sådant tydligt mandat att förändra. Macron har vunnit presidentval, men hans politiska stöd har inte räckt till för att undanröja motståndet mot reformerna.

Det franska dilemmat handlar därför inte bara om ekonomi, utan också om en politisk kultur präglad av misstro mot dem som styr. Le Pen kan vinna på väljarnas längtan efter ordning, men det betyder inte att hon kan lösa problemen bakom oron. Frankrike behöver reformer – och en politisk ledare som kan skapa förtroende nog för att genomföra dem. Just nu är det svårt att se hur det ska gå till.

Mathias Bred är politisk redaktör för SNB