Amanda Wollstad: Anderssons osvikliga timing

Igår presenterade danska Forsvarets Efterretningstjeneste en öppen bedömning av hotet från Ryssland. I den drar man tre huvudsakliga slutsatser:

Att Ryssland under de kommande månaderna ytterligare eskalerar sitt hybridkrig mot NATO och väst.

Att det finns en låg, men stigande risk för att Ryssland kommer att genomföra begränsade militära angrepp mot NATO-land – även om kriget i Ukraina fortsätter.

Att även om de ser det som osannolikt att Ryssland försöker sig på en faktisk invasion av ett NATO-land så kan det inte längre uteslutas.

Formuleringarna är med all säkerhet vägda på guldvåg, och därför värda att ta på största allvar. De ska också läsas mot bakgrund av i princip dagliga hybridattacker mot och kränkningar av NATOs territorium. I onsdag en rysk helikopter i polskt luftrum, igår utlöstes för första gången det svensk-finska samarbetet Quick Reaction Alert när finska F/A-18 Hornet och svenska JAS 39 Gripen gemensamt gick upp för att möta och identifiera ryskt militärflyg i internationellt luftrum över finska viken, och förra veckan besköt en rysk fregatt en helikopter tillhörande danska flygvapnet i Östersjön, för att ta ett axplock.

Samtidigt låter sig Socialdemokraternas statsministerkandidat intervjuas i Politico, där hon anklagar Kristersson för att fokusera för mycket på närområdet och ignorera det ’globala syd’, där Europa enligt Andersson behöver allierade. Regeringen anklagas för att ha hållit en låg profil i internationella frågor, och för att deras policy har varit att arbeta mer i den baltiska regionen istället för att lägga tid och energi på resten av världen. Det har varit ett misstag, menar Andersson, och hävdar att ’Sverige är tillbaka’. Om hon nu lyckas skrapa ihop en regering, vill säga.

Socialdemokraternas timing är som vanligt osviklig, och det tog inte många timmar innan Anderssons stab fick in ett förtydligande om att hon alltså inte kritiserade samarbetet med Baltikum. Hon tycker bara att det finns viktigare saker att ägna sig åt än det uppseglande kriget i vårt närområde.

Sverige är ett stabilt land med stor huvudsaklig samsyn kring säkerhetspolitiska frågor och ett system byggt för att hantera perioder av osäkerhet. Under regeringsbildningen fortsätter den tidigare regeringen att verka i sina roller fram till dess att deras ersättare utses.

Det är knappast optimalt att våra allierade inte vet vilka deras svenska motsvarigheter kommer vara om en vecka, en månad eller ett år. Och även om riksdagen kan samlas kring mycket om så skulle krävas har en expeditionsministär naturligtvis inte samma handlingsutrymme som en ordinarie, än mindre någon egentlig möjlighet att bedriva en långsiktig politik.

Men nog är det en trösterik tanke att det fortfarande är Maria Malmer Stenergard och Pål Jonsson som företräder Sverige i alla de mer eller mindre offentliga samtal om hur Europa och NATO ska handskas med det kraftigt försämrade säkerhetsläget. I synnerhet om man beaktar alternativet.