Mats Fält: Ett spöke går runt Europa
Carl Bildt talade om ”rödgrön röra”. Det var på allvar men uppfattades ändå ofta som en skämtsam överdrift. Så farligt var det nog inte. Kommunismen hade fallit samtidigt som Berlinmuren. Miljöpartiet hade ännu inte svängt hårt åt vänster eller drabbats av islamistskandaler.
Idag är situationen radikalt annorlunda. Det svenska Vänsterpartiet tolererar uppenbarligen både antisemitism och islamism i sina led. Kandidater försvinner bara när media avslöjat att de gått långt över gränsen. Konstigt nog kan islamister som har åsikter i många frågor, exempelvis kvinnans plats i samhället, som direkt krockar med partilinjen ändå få plats på listorna. Partiledningens kommentarer tyder på att man helt tappat kontrollen eller jagat röster till vilket pris som helst.
I Storbritannien har de gröna agerat på samma sätt. Det var endast sena larmsignaler som blockerade partiets storseger i de nyligen avhållna kommunalvalen i landet. Det gick ändå bra men inte lika bra som beräknat. De gröna har drivit en aggressiv linje mot Israel och tolererat skamliga angrepp på judar, ofta kallade sionister, i Storbritannien.
I Tyskland är Die Linkes seger i Berlin ett exempel på samma trend. Ett mycket radikalt vänsterparti, sällan kallat extremt i media, vinner röster samtidigt som man tolererar angrepp på både judar och staten Israel som inget tyskt parti för bara några år sedan hade kunnat leva med. Idag är det möjligt utan att varken media eller övriga partier går i taket. Samtidigt försöker både journalister och politiker desperat upprätthålla ”brandväggen” mot AfD. Den gamla principen verkar fortfarande gälla: inga fiender till vänster. Att vara socialist eller grön förlåter de flesta övertramp.
Jean-Luc Mélenchons LFI, ”Det okuvade Frankrike”, är ett ännu tydligare exempel på hur långt den politiska spelplanen förskjutits. Partiet har visserligen länge varit vänsterextremt men numera samarbetar man utan problem med radikala islamister som driver en tydlig separatistisk linje. Antisemitism och hat mot Israel är inget problem för den före detta socialistiske ministern. Det ger röster, miljoner röster. Många mediakanaler undviker att berätta vad LFIs politik faktiskt går ut på. Stödet i media gör det svårt för motståndarna att slå tillbaka mot det uppenbara hotet mot den franska demokratin.
För bara några år sedan hade denna utveckling betraktats som orimlig. Många såg politisk antisemitism och stöd för medeltida värderingar som något vi lämnat bakom oss för länge sedan. Idag är den inte bara möjlig utan har hunnit resulterat i politiska framgångar i många länder. Det är redan svårt för partier som brittiska Labour att göra effektivt motstånd – risken för röstförluster upplevs som alltför stor. Detsamma gäller för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i segregerade områden i vårt land. Om nu viljan att göra motstånd hade funnits inom Nooshi Dadgostars parti vill säga.
De flesta av de många vänsterröster som ihärdigt varnade för en återgång till 1930-talets fascism har för länge sedan tystnat. De som ännu hörs hävdar numera att det bara är AfD, Nigel Farages Reform, franska Nationell Samling och Sverigedemokraterna som utgör problemet. Till och med Åsa Wikforss vet att det inte är sant. De flesta borde inse att det de gör är farligt. En dag har vi hamnat för långt ned på det sluttande planet. Då kan det vara för sent för grodan att krypa upp ur kastrullen.
Mats Fält är förtroendevald (M) i Tyresö Kommun