Mats Fält: Partiet som försvann

Det var en gång ett parti som tänkte mycket på miljön. Partiet bildades av några entusiaster utan politisk bakgrund och ett antal tidigare medlemmar i andra partier. I början hade man väldigt stormiga kongresser som ibland röstade för att till exempel förbjuda ränta. Fast det brydde man sig inte så mycket om. Varken ledningen, media eller väljarna.

Partiet blev tidigt medias favorit. Vem kunde vara emot miljön? Det var lite jobbigt att mellan varven försvara det gamla kommunistpartiet VPK utanför redaktionslokalerna. Då var det lättare att ställa upp för ett parti som förvisso också ville välta samhällsordningen över ända men ville göra det med stöd av andra argument. Utan Werners och Hermanssons ideologiska bagage och nära band till diktaturerna i Östeuropa.

De första versionerna av Miljöpartiet de Gröna var en spännande blandning av vänster, höger och medlemmar som ville hålla något slags mittenkurs. I några kommuner samarbetade man nästan friktionsfritt med borgerligheten, i andra var det naturligt att hålla sig till vänster. Successivt blev de tydligt borgerliga företrädarna allt färre och vänskapen med Socialdemokraterna och även Vänsterpartiet ett allt viktigare inslag i partiets liv.

Idag är Miljöpartiet så förtjusta i Nooshi Dadgostars gamla kommunistparti att man helst undviker att alls kommentera de uppenbara exemplen på terrorromantik och antisemitism. Det hade inte hänt för tjugo år sedan.

Det är svårt att tänka sig seriösa regeringsförhandlingar mellan MP och borgerliga partier. Sådana fördes faktiskt 2002. Centerledaren påstår sig visserligen vara öppen för att sitta i regering med MP men det torde bli en svår ekvation eftersom firma Helldén & Lind driver en ekonomisk politik som snarast ligger till vänster om Vänsterpartiet. Varsågod Martin Ådahl – förena eld och vatten! Det blir inte lätt. Det förutsätter en extrem vilja till makt på båda håll för att det ska lyckas.

Jag kommer ihåg många tillfällen under 1990- och det tidiga 2000-talet då MP:s företrädare ibland var de som mest konsekvent slogs för friskolornas frihet från regleringar och andra byråkratiska pålagor. Miljöpartisterna förstod hur det skulle drabba framför allt de mindre aktörerna på kreativitetens och kvalitetens bekostnad. De var ofta bättre allierade än de andra borgerliga partierna. Idag är MP entusiastiska anhängare av den kommande slakt på vårt på många sätt framgångsrika friskolesystem, som just nu förbereds på Sveavägen 68.

En besläktad fråga är entreprenörskap och företagande. En gång i tiden var MP positivt till företagande, åtminstone i mindre skala. Partiet hade förståelse för att regelraseri och alltför tunga skatter kunde ställa till problem. Idag varnar företagsledare i samma mening för både V och MP. Då var avståndet ganska stort – idag fungerar partierna inte sällan som siamesiska tvillingar. Argumenten och de ideologiska husgudarna må variera men resultatet blir nästan identiskt. Oavsett om det är Marx eller professorer i miljöteknik som gör upp ritningarna så blir resultatet en starkare stat och svagare människor. På lite sikt ett fattigare samhälle där företagare får skulden för politikens misslyckanden. Ett samhälle som inte kommer att ha råd att ta hänsyn till miljön på det sätt de flesta av oss vill.

Miljöpartiet var inget bra projekt från början men det fanns ändå en öppenhet för nytänkande som var välgörande. Många olika viljor fick under ett antal år plats i partiet. De ofta kaotiska kongresserna var ingen spegling av det lokala politiska arbetet. Samarbeten med både höger och vänster i kommuner, landsting och riksdag bevisade att den interna toleransen inte bara var tomma ord. Miljöpartiet kunde vara konstruktivt även i samarbete med liberala och konservativa krafter.

Idag är läget ett helt annat. Partiet rider på gamla triumfer och tar billiga poänger på att vara ”för miljön”. Stödet från media, inte minst public service, spelar fortfarande en viktig roll. Den som tittar närmare på politiken inser att inte ens Miljöpartiets miljöpolitik håller för en kritisk granskning. Talet om att ”lyssna på forskningen” gäller bara de forskare som redan är frälsta.

Det är verkligen tur att inte vårt lands utveckling saboterats ännu mer av partiets många ogenomtänkta och udda idéer. Vi överlevde friåret men bara nästan nedläggningen av fullt fungerande kärnkraftverk. Miljöpartiets påverkan på segregationen i våra utanförskapsområden kommer vi att få leva med länge.

Miljöpartiet är ett bra exempel på att det inte räcker med att bara säga tulipanaros – man måste även kunna ge den näring och livskraft. En kopia på Vänsterpartiet är en kopia för mycket.

Mats Fält är förtroendevald (M) i Tyresö Kommun