My Pohl: Världen efter 11 september – eller varför liberalismen tappar mark

Mattias Svensson är tillbaka med en ny bok, Världen efter 11 september, som släpps den 3 september. Det är inte den ordvitsglade Svensson som ironiserar över Sveriges bisarra folkhälsolagar som suttit vid tangentbordet, utan den politiskt deprimerade. Boken går därför på flera vis att betrakta som en uppföljare till Den stora statens återkomst (2017).

Svenssons pessimism är inte omotiverad. Den nya boken rymmer ett kapitel med just titeln ”Den stora statens återkomst”. Frågan han ställde för snart tio år sedan, om liberalismen ens går att försvara när hoppet om en bättre morgondag vacklar, är fortsatt relevant. Enligt boken kan dagens situation till stor del förklaras av den politiska utvecklingen efter 9/11.

De ungefär första hundra sidorna ägnas åt hur USA lät kriget mot terrorismen motivera tortyr och misslyckade krig i Mellanöstern. I stället för att agera som ett frihetligt demokratiskt föredöme hämtade USA tvärtom allt mer inspiration från diktaturer, och började samarbeta med dem. Svensson menar att skiftet i synen på staten, från upprätthållare av rättigheter till verktyg för att inskränka dem, har spritt sig med en tillbakarullning av demokratin världen över som konsekvens. I kristider, som under finanskrisen och pandemin, har det satts i system att efterfråga mer statlig intervention. Resultatet blir ökade statsskulder och minskad frihet, vilket föder låga förväntningar på framtiden. 

I denna redogörelse skulle inte bara läsaren, utan även den röda tråden, må bra av ett förkortat tortyravsnitt. Boken läses med fördel under dygnets ljusa timmar, det här är ingen godnattsaga. I den senare delen om hur denna politik påverkar personer på individnivå medger författaren att utläggningen om män och manlighet är lite av en utsvävning. Här hade episoden om högerextrema influencers kunnat strykas för att stärka kopplingen till 9/11. Att slippa exponeras för dem är dessutom en välförtjänt belöning för den som lagt ner luren och tagit upp en bok. I övrigt är det ett gediget hantverk med ett stabilt språk och många referenser. 

Som mest intressant blir det när Svensson ger sig på en analys av hur 2000-talets drivande politiska kraft vuxit fram. Vid 1900-talets slut, när både den auktoritära högern och vänstern nått vägs ände, stod liberalismen i bred bemärkelse kvar som den enda överlevande systematiska ideologin. Det var en enorm vinst för marknadsekonomin och den individuella friheten, men positionen som det enda fungerande politiska systemet visade sig komma med ett allomfattande ansvar. Så fort något går snett i samhället tycks kritiken riktas mot liberalismen – inte nödvändigtvis för att den i någon större utsträckning bär ansvaret, utan för att den är den enda ideologi som återstår att vara missnöjd med. 

Vidare menar Svensson att besvikelser uppstår när personer med exempelvis ett marxistiskt tankesätt, som väntar sig bestämda utfall, numera kräver samma förutsägbarhet av liberalismen.Visst finns det många exempel och mycket data som tyder på att liberaliseringar ger goda utfall på en rad områden, men några garantier ges inte. Liberalismen är en antiutopisk ideologi, där det eftersträvansvärda ligger i en tillvaro där varje individ själv tillåts fylla sitt liv med det han eller hon anser ger det mening. 

På de sista sidorna i denna budskapsmässigt dystra bok förmår sig Svensson till ledarskribentens tillkämpade, konstruktiva optimism. Han pekar ut den bakåtsträvande hållning som återfinns i så gott som alla politiska läger som definierande för den tid vi lever i, men menar att den går att vända. Inspiration bör hämtas från de modiga ukrainarna, som trots daglig terror biter ihop och försöker leva livet så gott det går. Eller från alla de länder med förtryckande politiska system där befolkningen drömmer om, och slåss för, den frihet vi som bor i demokratier har kommit att ta för given. Förändringen börjar på individnivå. Jag läser den handskrivna dedikationen i mitt exemplar av Den stora statens återkomst: ”Stå på dig! Annars gör staten det.”

My Pohl går Svenska Nyhetsbyråns Skribentskola 2026