Lars Beckman: Snart kan 700 000 svenskar vara mindre rädda för Skatteverket

Det är 50 år sedan Astrid Lindgren publicerade ”Pomperipossa i Monismanien” efter att det stod klart att hon förväntades betala 102 procent i skatt år 1976. Hennes inlägg i Expressen utlöste en av de mest kraftfulla skattedebatterna i svensk historia.

Samma år greps Ingmar Bergman på Dramaten, misstänkt för skattebrott. Det visade sig senare vara felaktigt, men skadan var redan skedd. Han lämnade landet och tillsammans etsade dessa händelser fast bilden av ett rättsosäkert skattesystem som kunde slå hårt mot enskilda individer.

Även om Bergman återvände visade hans självvalda exil på hur världen globaliserades och att allt fler svenskar levde helt, eller delvis, utanför riksgränsen.

I dag lever omkring 700 000 svenskar utomlands. De studerar, arbetar och lever sina liv i andra länder – ofta med starka band kvar till Sverige. För en medelstor, exportberoende ekonomi som den svenska är dessa människor en ovärderlig tillgång, ändå ser vi hur de ofta hamnar i kläm när de återvänder eller på nytt lämnar Sverige.

Astrid Lindgrens uppgörelse med skattereglerna handlade om ett system som slagit fel. I dag uppstår problemen när samma system möter en verklighet det inte längre är byggt för. Den svenska skatterätten utgår fortfarande från att det är uppenbart var en människa hör hemma – en rimlig utgångspunkt i en värld där människor faktiskt gör det, men i dag lever allt fler sina liv i flera länder samtidigt.

Därför handlar dagens skattekonflikter inte bara om nivåer, utan om något mer grundläggande: om det över huvud taget går att förstå vilka regler som gäller.

Affärsmannen Ola Nordquists medialt uppmärksammade skatteärende är ett tydligt exempel på problematiken. Efter att ha flyttat till Storbritannien och betalat skatt där har Skatteverket i efterhand kommit fram till att han också ska betala skatt i Sverige. För 2021 har myndigheten krävt att Nordquist ska betala motsvarande 125 procent i skatt – över 100 miljoner kronor. Det var just den typen av utfall som fick Astrid Lindgren att slå larm 1976.

För entreprenören Roger Samuelsson ställs nu ett liknande problem på sin spets. Trots att han utvandrade från Sverige till Taiwan 1989, där han också byggt upp en internationell affärsverksamhet, anser Skatteverket honom skattskyldig i Sverige under åren 2013–2017. Myndigheten menar att hans ekonomiska engagemang i sina bolag i Sverige tillsammans med hans familjeanknytning, binder honom tillräckligt starkt till hemlandet för att göra honom skattskyldig här. Trots att Samuelsson inte varit bosatt i Sverige sedan 80-talet och att bolagen startats på en ö på andra sidan av jordklotet, avkrävs han nu på över en miljard kronor i skatt, räntor och tillägg.

Att bolagsengagemang i Sverige vägs in i bedömningen av någons anknytning till landet är särskilt anmärkningsvärt. Det riskerar att få entreprenörer bosatta utomlands, men med viss anknytning till Sverige, att avstå från att investera här av oro för att i efterhand bedömas som obegränsat skattskyldiga.

Uteblivna investeringar från utlandssvenskar till följd av Skatteverkets oförutsägbara processer är dessutom redan ett faktum. Samuelssons planerade miljardinvestering i en ny fabrik i Sverige fick avbrytas och i stället göras i Schweiz. Risken för att anknytningen till hemlandet skulle förstärkas bedömdes för stor. Nu hamnade de 1000 arbetstillfällena i Centraleuropa i stället för i Sverige.

Efter förlust i Kammarrätten ska nu Samuelssons fall överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Det är inte de stora beloppen som gör fallet intressant, utan att det blottlägger och nu rättsligt prövar ett grundläggande problem i svensk skatterätt för utlandssvenskar. Nämligen osäkerheten kring var, när och på vilken grund beskattning ska ske.

Det gör frågan större än ett enskilt fall. Att driva en mångårig rättsprocess mot Skatteverket kostar stora summor, och alla utlandssvenskar har inte Samuelssons ekonomiska muskler. Den som överklagar ett myndighetsbeslut har heller inte rätt till offentligt biträde, och den ersättning som i vissa fall kan beviljas täcker sällan de verkliga kostnaderna. Därför är det angeläget att frågan prövas i högsta instans. Om prövningstillstånd inte beviljas kommer osäkerheten att bestå kring vilken anknytning till Sverige som faktiskt kan leda till obegränsad skattskyldighet – även långt efter utflyttning.

Det är domstolarnas uppgift att avgöra den enskilda tvisten. Den politiska frågan är en annan: vilket investeringsklimat skapar vi när entreprenörer med svensk bakgrund upplever att en investering i Sverige kan bli ett bevis på att de ska beskattas här obegränsat?

Regeringens beslut i maj att skicka ett förslag om tydligare skatteregler för utomlands bosatta på lagrådsremiss är därför mycket välkommet. Genom att föreslå en uttrycklig definition av begreppet stadigvarande vistelse i inkomstskattelagen tar regeringen ett konkret steg för att minska den osäkerhet som länge präglat området. Det ska inte krävas mångåriga processer, juridiska ombud och efterhandsbedömningar för att en utlandssvensk ska kunna förstå om ett besök i Sverige riskerar att utlösa full skattskyldighet här.

Förslaget löser inte alla de problem som dagens regler om obegränsad skattskyldighet skapar. Frågan om väsentlig anknytning – och hur familj, bostad, bolagsengagemang och investeringar i Sverige ska vägas samman – återstår fortfarande. Men regeringens initiativ visar att problemet nu tas på allvar. Det är ett viktigt första steg mot ett skattesystem där det blir lättare att göra rätt, där reglerna går att förutse och där utlandssvenskar inte behöver möta Sverige med oro varje gång de vill hälsa på familj, arbeta här tillfälligt eller investera i sitt gamla hemland.

Astrid Lindgren anses – tack vare sin retoriska finess och folkliga förankring – ha bidragit till Socialdemokraternas valförlust 1976. Om det verkligen var fallet får historikerna tvista om. Klart är i alla fall att 50-årsminnet av Pomperipossadebatten är ett utmärkt tillfälle för en ny modernisering av skattereglerna – en reform som ser till att 700 000 svenska medborgare inte längre behöver vara rädda varje gång ett brev från Skatteverket dimper ned i postfacket.

Nu har regeringen tagit ett viktigt första steg.

För om någon som inte varit bosatt i Sverige på över 37 år plötsligt ska anses vara obegränsat skattskyldig av Skatteverket – vilken utlandssvensk går då helt säker från att utsättas för samma sak?

Lars Beckman (M) är riksdagsledamot för Gävleborgs län