Holmström och Gunnarsson: Tre konservativa arketyper – Ett samhälle av fria yrkesutövare

Detta är del två av tre av en serie om konservativa arketyper. Läs del ett här.

”Om vi inte återupprättar egendomens institution kan vi inte undgå att återupprätta slaveriets institution; det finns ingen tredje väg.” – Hilaire Belloc [1]

En vision som lyfte in odalbonden i staden var distributisternas hantverkarsamhälle. De föreställde sig ett samhälle som dominerades av fria, självförsörjande människor – traditionellt sett hantverkare och köpmän – var och en med ett eget verktyg, en plats i lokalsamhället och ett ansvar för det de skapade. G.K. Chesterton såg att när människor äger och arbetar med det de själva förvaltar så växer deras ansvarskänsla, yrkesstolthet och självrespekt. För att illustrera detta synsätt på samhället myntades uttrycket ”tre tunnland och en ko”, som var en symbol för ett mer hållbart liv för alla. Ekonomin blir då ett nätverk av personliga relationer snarare än ett anonymt system. I ett sådant samhälle äger människan också sitt öde. Den som driver sin egen verkstad eller handelsbod kan inte skylla ifrån sig på ett system eller en chef. Ekonomin binds samman med det sociala och andliga livet: arbete, familj och plats bildar en helhet.

Europeiska distributister som Chesterton och Hilaire Belloc hade motsvarigheter på andra sidan av Atlanten i bland andra Herbert Agar, som på 1930-talet formulerade hantverkarsamhället i amerikanska termer: ”Enligt den amerikanska drömmen borde den stora majoriteten kunna räkna med en frihet som innebär att inte behöva vara utlämnad åt någon annan eller att vara någons lakej. De borde kunna räkna med en rimlig stabilitet – både i boende och arbete – som gör ett tryggt familjeliv möjligt. De borde kunna räkna med att få chansen att utföra skapande arbete och att ta ansvar. De borde kunna leva i en anda av jämlikhet, i en värld med få hinder mellan människa och människa.”[2]

Vid sidan av familjejordbrukarna blev borgarklassen under ett par decennier före och efter sekelskiftet 1900 en samhällsbärande och konservativ kraft som förenade ekonomisk framåtanda med moralisk återhållsamhet. Den svenska borgerligheten hade sin starkaste lyskraft från skråväsendets avskaffande och näringsfrihetsreformernas införande i mitten av 1800-talet då de familjer vars liv ”tidigare kretsat kring städernas gillen och kring lös egendom” kunde börja investera i jordegendomar, bli självständiga entreprenörer och bygga företagsdynastier[3]. Denna framväxande borgerlighet byggde sin framgång inte på privilegier, passivt kapitalägande eller spekulation, utan på arbete, sparsamhet och ansvar. Familjen var den centrala enheten, där plikt, bildning och långsiktighet fördes vidare mellan generationerna. Man ville, likt tidigare adeln, låta familjenamnet blir ett stolt varumärke för en institution, ett företag, som stod sig över tid. Familjeföretagens arenor var hemmet, staden, lokalsamhället, där de inte ville framträda som anonyma marknadsaktörer, utan som stolta samhällsbärare. Den borgerlige företagaren engagerade sig därför i välgörenhet, kultursalonger och lokalpolitiken, men också mer bokstavligt i samhällsbygget genom uppförandet av ståtliga villor och företagsfastigheter som förskönade staden. Den borgerliga kulturen betonande av ansvar och lokalt engagemang frambar de för marknadsekonomin viktiga läroverken samt starka föreningar och stiftelser vid sidan av staten. Genom att förena personlig framgång med plikt och samhällsansvar gjorde borgarklassen därmed marknadsekonomin stabil och socialt förankrad.

Konservativa har ofta sett att något viktigt gick förlorat när denna historiska gestalt, borgerlighetens frie företagare och yrkesman, tynade bort. Den symboliserade en oberoende karaktär som inte bara värnade sin egen familj, utan också skapade arbetstillfällen, investerade i lokalsamhället och utgjorde en levande förbindelselänk mellan marknaden och gemenskapen. Den borgerliga livsformen förutsatte, skriver Daniel Bergström, ”nej, är liktydig med – en självständig professionell och därmed ekonomisk ställning. Borgaren utövar ett fritt yrke. Men alla fria yrken, med undantag för enstaka konsulter, har proletariserats och inordnats i en arbetstagartillvaro.”[4]

Den moderna konservatismen söker återupprätta ett samhälle med starka medborgare, familjer och ägarledda företag, som är något annat än den moderna statsindividualismen. Där folk kan få utlopp för entreprenörskap, flit och skötsamhet i fria yrken och egna rörelser. Där skatter och likriktade regelverk minskat i omfattning så att människor kan få större utväxling för sin ansträngning, sina idéer och sin kreativitet. Där det kan bli pengar kvar efter att skatten är betald som kan investeras inte bara i marknaden utan också i kultur och civilsamhälle. Där yrkesstolthet, personlig frihet och ideella verksamheter ger utrymme för karaktärsuttryck. Den borgerlige yrkesutövaren är ur detta perspektiv inte bara ekonomiskt självständig utan också moraliskt förankrad i kunskap, i etik, i en känsla för sitt kall. Den konservativa visionen är varken en nyliberal individualism eller socialistisk kollektivism utan en social frihet byggd på relationer, förtroende och en väv av ansvar: mot familjen, klienten, kollegan, traditionen och samhället.

Om distributisterna såg framför sig småbrukaren på landet, handlaren i sin bod och skomakaren i sitt kvarter, så skulle kanske den samtida bilden vara en småstad där läkaren har sin egen mottagning, advokaten sin byrå, arkitekten sitt kontor, och ingenjören sitt konsultbolag. I Tyskland har den så kallade Mittelstand, familjeägda små och medelstora företag, länge utgjort ryggraden i ekonomin. Dessa företag är ofta tydligt specialiserade, djupt förankrade i sina lokalsamhällen och är generationsövergripande vilket gjort dem robusta över tid. Mittelstand anses ha bidragit till att hålla byar och småstäder levande och ha gjort den tyska ekonomin motståndskraftig i kriser. Anders Ydstedt och Amanda Wollstad har i Sverige lyft fram familjeföretagens betydelse för både tillväxt och kontinuitet och vänt sig mot föreställningen att de inte skulle ta till sig ny teknik eller utveckla nya affärsmetoder. Familjeföretag, menar de, tar fram nya koncept, investerar för framtiden och satsar målmedvetet på att fostra nästa generation till rollen som ägare: ”Företagandet blir en viktig tradition att bevara, och att långsiktigt utveckla verksamheten blir en livsuppgift som ingen vill svika”.[5]

Mattias Holmström är teol. kand. och fil. kand & Tony Gunnarsson är pol. kand. De är redaktörer för Svensk Tidskrifts serie Konservatismen och Marknaden.

Läs övriga delar i Svensk Tidskrifts serie Konservatismen och Marknaden här.

[1] Hilaire Belloc The Servile State, 1912.
[2] Herbert Agar. I: Herbert Agar & Allen Tate (red.). Who Owns America?: A New Declaration of Independence. ISI Books, 1999 (1936). Sida 2—4.
[3] Daniel Bergström. En gudomlig samhällsordning. I: Hugo Fiévet och Tony Gunnarsson (red.). Konservatismer. Bokförlaget Augusti, 2024. Sida 95
[4] Daniel Bergström. Borgerlig livsform och konservatism. I: Hugo Fiévet och Tony Gunnarsson (red.). Konservatismer. Bokförlaget Augusti, 2024. Sida 102.
[5] Ydstedt A. & Wollstad A. Tio år utan arvsskatt: sörjd av ingen, saknad av få. Ekerlids förlag, 2015. Sida 35.