Anders Ydstedt: Copenhagen Democracy Summit är vad FN borde vara

I veckan har det nionde Copenhagen Democracy Summit hållits. Årets tema var ”Building an Alliance of Democracies in a New World (dis)Order”. Bland årets talare märktes förutom arrangören Anders Fogh Rasmussen även Chrystia Freeland, John Bolton, Francis Fukuyama (via länk) och Tobias Billström.

Anders Fogh Rasmussen är en av Nordens främsta politiker i modern tid. Han var Danmarks statsminister 2001–2009 och mellan 2009 och 2014 var han Natos generalsekreterare. 2017 startade Fogh Rasmussen Alliance of Democracies Foundation som varje år sedan dess arrangerar Copenhagen Democracy Summit på Royal Danish Playhouse.

Jag måste erkänna att jag i början var mest imponerad av hur skickligt Fogh Rasmussen lyckats skapa en arena för att underhålla och utveckla sitt globala nätverk av smarta tänkare och toppolitiker. På danskt sätt är alla moment, plenarer, workshops och sideevents sponsrade. När jag var på plats 2019 var sociala media och påverkansoperationer i fokus, med plattsformsföretagen som sponsorer. Idag är det säkerhetspolitik och bland sponsorerna återfinns allt från lakrits- till drönartillverkare.

Med detta sagt, Copenhagen Democracy Summit blir bara viktigare. Med perspektiv ska vi vara tacksamma för att Fogh Rasmussen lyckats bygga denna arena – nu viktigare än någonsin. I den bästa av världar är det så här FN skulle fungera. Engagerade deltagare och talare från hela världen samlas under trevliga men effektiva former och dryftar vad man konkret kan göra åt de svåraste problemen i vår tid.

Fogh Rasmussen hade under sin politiska karriär starka transatlantiska band, Danmark var under hans ledning en av USA:s främsta allierade under Irak-kriget, och genom åren har Copenhagen Democracy Summit haft många framstående amerikanska talare. I år inledde Fogh Rasmussen att prata om den komplicerade relationen med USA. I en bok för tio år sedan uppmanade han USA att fortsatt att ta på sig ledartröjan för att försvara demokratin i världen. Nu konstaterar han att USA inte bara släppt den rollen utan till och med ”gone rogue” när det gäller Grönland. Därför är det dags att andra länder tar över den rollen.

Fogh Rasmussen vill se en ”Coalition of the willing” för demokrati och i en rapport föreslår han att det skapas en Democracies-7 (D7), en allians av Australien, Kanada, EU, Japan, Nya Zealand, Sydkorea och UK. Dessa länder svarar för 30 procent av global BNP och har därmed den ekonomisk tyngd som krävs för att avskräcka från tvångsåtgärder, till och med från globala stormakter.

Förslagen i rapporten är att D7-länderna ska:

• Utgöra en ny demokratisk handelsallians som ska försvara frihandel och bygga nya handelsavtal när WTO anses försvagat
• En ekonomisk artikel 5 – ett ekonomiskt NATO – där länderna svarar gemensamt genom motåtgärder
• Tekniksamarbete mellan demokratier
• Strategi för kritiska råvaror
• Fördjupat försvarssamarbete
• Gemensamma investeringar i Global South som ett alternativ till Kinas Belt and Road projekt.

Första huvudtalare var Grönlands premiärminister Jens-Frederik Nielsen som mycket konkret tog in ”elefanten” i kongressalen. ”Om vi ska träffa USA så säger jag att låt oss sitta respektfullt runt matbordet – och se till att ingen av oss är på menyn.”

Danmarks statsminister Mette Frederiksen var den andra huvudtalaren och i ett samtal med Fogh Rasmussen tillstod den senare att även om de må ha olika syn på dansk politik står han helt bakom allt som Frederiksen gjort när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik.

Frederiksen hävdade att det är lätt att vara skeptisk till EU, men EU har samtidigt blivit allt starkare. I Norden så koordineras försvarssamarbetet bättre med Sverige och Finland som medlemmar i NATO. Det byggs nu också starka relationer mellan Nato länder.

Det finns dock en risk för ett ”coalition of the waiting” om vi inte använder vår tid effektivt till att rusta upp, för i Ryssland är det alltid krigstid.

Fogh Rasmussen konstaterade också att det bästa för Ukraina är Nato – och det bästa för Nato är Ukraina, med sin militära styrka och erfarenhet.

Under konferensen togs det upp flera akuta och angelägna teman. AI och demokrati, hur man kan störta diktatorer, Ukraina, Taiwan, innovation såsom drönare som skydd för demokratier och smalare men viktiga ämnen som om det går att skapa demokratiska ”supply-chains” för sällsynta jordartsmetaller.

Den enda lite avvikande var en brittisk entreprenör som under programpunkten Business for Liberty and Democracy argumenterade för en global miljardärsskatt. Hur en hämsko mot ekonomisk utveckling i demokratier skulle stärka frihet och demokrati fick vi inget svar på.

I anslutning till konferensen arrangerades även ett antal side-events. Svenska tankesmedjan FriVärld var värd för In the Nordics We Trust: Trust as a Regional Asset and Recipe for Resilience and Unity. Under Anna Rennéus Guthries ledning samtalade Odd Eiken, Tove Lifvendahl, Hans Wallmark och Jeanette Serritzlev, från Royal Danish Defence Academy (övriga medverkande sannolikt välkända för läsarna) om hur vi kan utveckla det nordiska samarbetet. Vi är bra på ekonomiskt samarbete till en viss gräns men vi borde kunna göra mer´, hävdade Odd Eiken. Tove Lifvendahl uppmanade till att göra mer som minglande amerikaner; ställa frågan vad kan jag lära av dig och vad kan jag hjälpa till med. Hans Wallmark konstaterade att de svensk-danska relationerna är bättre än någonsin men att vi måste bli bättre på att prata varandras nordiska språk. Jeanette Serritzlev tog upp den höga nordiska tilliten och den måste vi bygga vidare på.

För egen del tänker jag att förslagen för en D7-grupp borde, i den mån de är tillämpliga, vara grund för ett fördjupat nordiskt samarbete i väntan på att en global D7-grupp som inkluderar EU förhoppningsvis etableras.

Copenhagen Democracy Summit har blivit en institution. I en värld med tilltagande hot mot frihet och demokrati är detta ett viktig forum där deltagarna får inspiration, motivation och mod att kämpa för frihet och demokrati. Alla kan inte göra lika mycket som Anders Fogh Rasmussen men vi borde alla gör lite mer i hans anda.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift