Johan Axhamn: Fair play? Inte utan immaterialrätt

Sport framstår gärna som något spontant, kroppsligt och i någon mening frikopplat från ekonomi: prestationer på planen, publikens jubel och dramatiken i en direktsändning. Men modern idrott är i själva verket nära sammanvävd med marknadsekonomins förutsättningar. Exempelvis är den utrustning som används av såväl amatörer som professionella idrottsutövare ofta resultatet av betydande investeringar i forskning och utveckling, eller av värdeskapande insatser i form av varumärkesbyggande. I denna ekonomi spelar immaterialrätten en central roll.

Detta samband lyftas fram inom ramen för World IP Day 2026, med temat IP and Sports: Ready, Set, Innovate! som äger rum den 26 april. Budskapet fångar något reellt, även om det har en retorisk karaktär: utan starka och förutsebara immateriella rättigheter riskerar en betydande del av sportens innovations- och investeringskraft att försvagas.

Utgångspunkten är intuitiv i ekonomisk mening, men inte okontroversiell. Innovation kräver ofta någon form av skydd som gör det möjligt att få avkastning på risk och utvecklingskostnader. Immaterialrätten kan förstås som ett institutionellt svar på detta problem: utan exklusivitet – ensamrätt att bestämma hur en uppfinning, en design eller ett varumärke får användas – blir det svårare att försvara investeringar i kunskapsintensiva tillgångar.

Företag som Nike och Adidas investerar betydande resurser i materialforskning, biomekanik och produktdesign. Resultatet är innovationer som kolfiberplattor i löparskor, avancerade kompressionsmaterial och aerodynamiskt optimerade plagg. Dessa innovationer skyddas genom patent och designrättigheter. Utan ett sådant skydd försvagas möjligheten att tillgodogöra sig värdet av innovationerna, vilket i förlängningen riskerar att minska incitamenten till forskning och utveckling.

Sportens ekonomi är dessutom i hög grad varumärkesdriven. Klubbar, ligor och enskilda idrottsstjärnor fungerar som immateriella tillgångar vars värde bygger på igenkänning, förtroende och exklusivitet. På samma sätt signalerar varumärket på idrottsutrustning ett kommersiellt ursprung, vilket gör det möjligt för företag att bygga upp renommé och goodwill över tid. Varumärkesrätten blir därmed en central förutsättning för att marknaden ska fungera. Ett svagt eller ineffektivt skydd riskerar att leda till förfalskningar, osäkerhet och urholkat värde.

Samma grundläggande logik återkommer i sportens utveckling som upplevelse- och innehållsmarknad. Sändningsrättigheter för exempelvis fotbollsmatcher, golftävlingar och olympiska spel utgör i dag en betydande del av idrottens ekonomiska fundament.

Sårbarheten i denna modell illustreras tydligt av illegal distribution. En svensk utredning (SOU 2025:100) har nyligen kartlagt marknaden för illegal IPTV och visat hur olovlig digital spridning undergräver finansieringsmodellen för idrott. Det handlar inte bara om enskilda intäktsförluster, utan om villkoren för hela sportekonomin. Om intäkterna från sändningsrätter urholkas minskar också viljan att investera i produktion, evenemang och utveckling – med följdverkningar långt ned i systemet, inte minst för ungdomsidrotten.

Den kanske mest dynamiska utvecklingen sker i dag inom så kallad datadriven innovation. Företag som Garmin och Apple utvecklar system där sensorer, algoritmer och mjukvara kontinuerligt mäter prestation, hälsa och återhämtning. Här blir immaterialrätten än mer central: patent skyddar sensorteknik, upphovsrätt skyddar mjukvara och företagshemligheter skyddar algoritmer och datamodeller. Värdet ligger inte i hårdvaran i sig, utan i data och analys.

Sportens dramatik på planen är därmed beroende av något som sällan syns: ett finmaskigt system av immateriella rättigheter som gör det möjligt att investera, utveckla och konkurrera. Att försvaga detta system skulle inte nödvändigtvis leda till mer konkurrens. Det skulle snarare riskera att flytta spelet till en mer otydlig spelplan, där incitamenten att investera blir svagare och förutsägbarheten minskar.

Som ett uttryck för immaterialrättens ökade betydelse och behovet av ett strategiskt förhållningssätt presenterade den svenska regeringen den 23 april 2026 dokumentet En samlad inriktning för immaterialrätt, med fokus på strategisk hantering av immateriella tillgångar, ökad kunskap om immaterialrätt samt stärkt dialog och samordning inom Regeringskansliet.

Johan Axhamn är jur. dr, lektor och docent i handelsrätt vid Lunds universitet