Mats Fält: Orbán har rätt

Allt Viktor Orbán gjort har inte varit fel. Hans tolerans för korruption och motarbetande av den fria debatten förtjänar att kritiseras hårt, liksom den pinsamma alliansen med Ryssland och Kina. Däremot borde vi hysa viss förståelse för Orbáns omsorg om de ungerska minoriteterna i grannländerna. Här finns en historisk oförrätt som satt djupa spår i den ungerska nationen och många av de som känner att de hör till den gemenskapen.

Anklagelserna om spionageverksamhet i Ukraina har inte underlättat kontakterna med Kiev. Samtidigt säger det faktum att delar av den ungerska minoriteten i Ukraina använder samma tid som i Budapest – och inte den lokala – något om att den nationella frågan lever.

Ungrarna finns sedan freden i Trianon 1920 överallt – i Österrike, Rumänien, Ukraina, Slovakien och Serbien. I Rumänien handlar det om miljoner – i de andra länderna om mindre grupper men inte om några marginella minoriteter.

USA utredde före första världskriget om det var möjligt att på ett rimligt sätt dela upp Europa på etnisk grund. Slutsatsen blev att det var en idiotisk idé som skulle vara omöjlig att genomföra.

Trots denna logiska slutsats blev det detta som blev grundvalen för president Wilsons 14 punkter. De skulle skapa fred och demokrati men bidrog i stället till nya orättvisor som användes som argument för nya krig och konflikter.

Propagandan i väst framställde Österrike-Ungern som ett folkens fängelse. Allt var inte bra men utvecklingen mot större öppenhet och allmänt välstånd var tydlig. De tjeckiska och serbiska nationalisterna fick ett oproportionerligt starkt stöd från de segrande ententemakterna för sina egna maktambitioner. Bilden av Österrike var en karikatyr och skildringarna av det ungerska förtrycket mot kungarikets andra nationaliteter var betydligt överdrivna. Ungern dominerades av naturliga skäl av ungrarna men även här förändrades situationen sakta men säkert till det bättre.

Gränserna som drogs i Trianonfördraget 1920 blev en katastrof för Budapest. De allierade gynnade konsekvent grannländerna på Ungerns bekostnad. Ungern förlorade ungefär två tredjedelar av sitt territorium och hälften av sin befolkning. Över tre miljoner etniska ungrare hamnade på fel sida av de nya gränserna – tvärt emot Wilsons principer. Järnvägslinjer skars av och städer med blandad befolkning i närheten av gränsen hamnade nästan utan undantag utanför Ungern. Det fick allvarliga konsekvenser för både den lokala och nationella ekonomin.

Hitlers kompromisslösning mellan Ungern och Rumänien, fastlagd i Wien 1940, sågs av många som en ganska rimlig lösning på just det bilaterala problemet. Den gav Budapest ungefär halva Transsylvanien, som helt gått förlorat 1920. Den nya kartan överlevde dock inte kriget eftersom Ungern hamnat på fel sida i även denna konflikt.

Nya gränser är inte aktuella idag. Det tåget har gått. Däremot är det inte orimligt att regeringen i Budapest bryr sig om ungrarna i andra länder. Utan att hota med styckning av Ukraina i samarbete med Ryssland.

Ett EU med öppna gränser minskar problemet. Det går att vara ungrare även i andra länder och samtidigt ha nära band till vänner och släktingar i det som blev kvar av kungariket efter freden 1920.

Det är inte konstigt att både Österrike och Ungern saknar kusten vid Adriatiska havet. Platsen i världen blev en helt annan efter Trianon.

Hoppas att den nye premiärministern Peter Magyar tar sig an nationalismen på ett mer positivt och konstruktivt sätt än sin företrädare. Att nationens arv från den olycksaliga freden 1920 måste hanteras är uppenbart. Det tunga ansvaret kan ingen regering i Budapest slippa undan.

Mats Fält är förtroendevald (M) i Tyresö Kommun