Amanda Wollstad: En traditionstyngd påsk önskar Svensk Tidskrift

Det nya årets första kvartal har inte medfört någon egentlig ljusning, tvärt om skiftar världen nu så snabbt att det ibland är svårt att sammanfatta senaste veckan, än mindre flera månader.

Året började med de amerikanska hoten mot Grönland och Danmark, en situation som hur obehaglig den än upplevdes verkar ha varit långt allvarligare än mediarapporteringen riktigt förstod. Då, om inte förr, framgick med all önskvärd tydlighet att USA under sin nuvarande administration inte bara är en opålitlig allierad utan – om den vaknat på fel sida – ett potentiellt hot mot de som borde stå landet närmast.

Hotet mot Grönland är i bästa fall fruset, inte avvärjt. Under tiden bedriver USA tillsamman med Israel krig i Iran, mot den vedervärdiga men motståndskraftiga islamistiska regimen. Hur det ska gå vet ingen, allra minst vad det verkar de som startat det. I närheten av reaktionen i Malmö samlas varje vecka exiliranier för att demonstrera för Irans frihet – samtidigt som oron för de anhöriga hemma naturligtvis är stor, på grund av bomberna men också regimens brutala våld mot de som vågar protestera.

 Vilken sida USA egentligen står på i Rysslands vedervärdiga krig i Ukraina framstår allt mer oklart, men att de så kallade fredsförhandlingarna mest verkar gå ut på att försöka tvinga Ukraina till grundlösa eftergifter är uppenbart. Det vare sig kommer eller får ske.

I Ukraina firas den femte påsken under fullskaligt krig. I över fyra år har barnen undervisats i skyddsrum, nätterna avbrutits av flyglarm och familjer slagits sönder av ryska bomber och drönare. Ändå målar ukrainarna sina vackra pysanka och bakar sitt paska.

Nästa vecka inleds den judiska högtiden pesach bakom stängda dörrar och sträng övervakning för att skydda sig mot den ökande antisemitismen, i Sverige och Europa. I Israel kommer högtiderna också firas i skyddsrum. Ändå dukas sedermiddagen upp med sina symboliska rätter och familjens yngsta frågar familjeöverhuvudet om komponenternas betydelse.

Traditionerna blir en motståndshandling. Arvet bevaras i repetitionen, trots ibland våldsamma försök att utsläcka det. Kunskap, förståelse och stolthet överförs från generation till generation och där skapas den gemensamma identiteten som är så lätt att fnysa åt i tider av fred och välstånd, men som betyder allt när någon försöker ta den ifrån oss.

Den svenska påsken bär många sådana traditioner, även om en del kanske har glömt vad de kommer ifrån lever de vidare i färgglada ris, i målade ägg, i salt fisk och berättelser om forntidens långfredagar. Kanske kan det vara värt att stanna upp och reflektera över vad ett kulturellt arv egentligen betyder, när skuggorna växer sig långa över Europa och framtiden inte längre är lika självklar.

Av gammal hävd önskar man inte glad påsk förrän på påskdagen. Påsken är inte glad förrän Kristus har återuppstått, förrän livet har vunnit över döden. Därför önskar vi inte glad påsk riktigt än, men hoppas att våra läsare får en välbehövlig paus för den reflektion och eftertanke som blivit bristvaror i en orolig och tidvis fullständigt obegriplig samtid.

Nästa vecka infaller långfredagen, och Svensk Tidskrift kommer av tradition och en visst mått av konservatism inte ut.

Skulle längtan efter aktuella och inte fullt lika aktuella samhällsanalyser och kulturbetraktelser bli för svår under ledigheten finn som vanligt vårt nu 114-åriga arkiv som vanligt fritt tillgängligt och sökbart på svensktidskrift.se

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift