Viktoria Lautmann: Den statliga överideologin hotar den akademiska friheten 

Att forskningen och akademin är fri är ofta något vi tar för givet. Det är dock tydligt att vissa perspektiv värderas högre än andra vid våra statliga universitet. Somliga perspektiv har blivit som en statlig överideologi, däribland köns- och genusperspektiv. Såväl högskolelagen, regleringsbreven och villkoren för forskningsstöd innehåller idag politiskt vinklade idéer som ska beaktas och implementeras. Den ideologiska likriktningen är ett hot mot den fria akademin.

Enligt en studie från Universitetskanslersämbetet upplever hela 42 procent av forskarna inom samhällsvetenskap och humaniora att deras akademiska frihet är utmanad. Ett underbetyg för svenska universitet och högskolor. De upplevda hoten har ingen entydig förklaring, men signalen är tydlig: det krävs fler verkliga åtgärder från politiken för att öka den akademiska friheten. En enkel åtgärd vore att ta bort de krav som innebär ideologisk likriktning.

De politiska pekpinnarna reflekteras redan i högskolelagen. I 1 kap. 5 § stadgas att jämställdhet mellan män och kvinnor alltid ska iakttas och beaktas. Bortom den självklara jämställdheten har bestämmelsen kommit att utnyttjas. I den socialistiska feminismens namn har lika rättigheter och möjligheter blivit lika med kvotering — däribland genom krav på könskvoterad kurslitteratur vid flera lärosäten. I vissa fall har kurser tvingats till nedläggning. Anledningen? Att inte tillräckligt många författare kunnat fylla den kvinnliga kvoten.  

Sedan 2020 krävs att den som söker forskningsbidrag från statliga Vetenskapsrådet redogör för huruvida ”köns- och genusperspektiv” kommer att få en relevant plats i forskningen. För de allra flesta forskare är stödet en nödvändig finansieringskälla. Alla som söker forskningsstöd är alltså tvungna att, oavsett forskningens innehåll, redogöra för huruvida perspektivet är relevant. Kravet sänder ut signalen om att kön och genus är något som premieras framför andra perspektiv. Det ideologiska detaljkravet, implementerat under den socialdemokratiska regeringen, utgör idag ett hot mot den fria akademin.

Historien har kunnat visa hur godtycklig och långtgående politisk kravställan riskerar att få mycket skadliga effekter. Trofim Lysenkos forskning om hur förvärvade egenskaper kan ärvas, eller de rasbiologiska studierna under första halvan av 1900-talet, är båda exempel på när stat och ideologi fått styra akademin in i förödelse.

Kravet på köns- och genusperspektiv kan tyckas oskyldigt i jämförelse. Det är inget fel i sig att frivilligt anlägga ett sådant perspektiv. Men den fria akademin förutsätter ideologisk neutralitet inför de krav som ställs, och de resultat som forskningen kan tänkas nå fram till. Idag är budskapet omvänt: använd köns- och genusperspektiv och din forskning kommer att premieras över andras, oavsett innehåll.

Premieringen av dessa perspektiv är direkt skadligt för den fria akademin. En framgångsrik universitets- och högskolesektor förutsätter att även andra perspektiv kommer till uttryck. Forskningsstödets villkorade krav på köns- och genusperspektiv behöver avskaffas, de akademiska regleringsbreven med politisk detaljstyrning upphöra, samt de ideologiska skrivelserna i högskolelagen strykas. 

Den “statliga överideologin” ska inte styra våra universitet och högskolor. Forskningsnationen Sverige behöver en verklig akademisk frihet. 

Viktoria Lautmann är utbildningspolitisk talesperson för KDU Sverige